Nu har jag äntligen läst;
Titel; Vass egg
Författare; Gillian Flynn
Förlag; Jentas
Det börjar bli lite av en ful ovana, men för säkerhets skull så varnar jag för spoilers redan så här i början av inlägget...
Jag visste inte riktigt vad jag hade att vänta av Gillian Flynn. För en gångs skull så hade jag inte läst så mycket om vare sig författarskapet eller titeln. Vilket jag tror var bra. Jag visste ju att det skulle vara mörkt, men inte att det skulle vara riktigt så nattsvart som det faktiskt var. Och, hjälp vad bra. Jag var fast precis med en gång.
Nu några dagar efter det att jag läst ut boken har jag dock funderat en del över den allra första meningen. Kortärmat? Ja, ni som läst Vass egg förstår vad jag menar. Att Camille skulle ha haft kortärmat på sig på arbetet kan väl inte stämma? Missar jag någonting här?
Man kan inte tro, i början av den här berättelsen hur trasiga människor man kommer att stöta på innan den sista sidan. Det börjar lite försiktigt med Camille Preaker, journalist, som får i uppdrag att bege sig till sin hemstad, Wind gap, för att skriva om ett mord på en liten flicka som inte har blivit uppklarat. Nu har det skett ett annat försvinnande. En annan liten flicka är borta och nu är man rädd för att det handlar om samma förövare och att man ska hitta även den andra lilla tjejen mördad. Tidningen Camille är anställd på är ingen av de större dagstidningarna i Chicago, där hon är bosatt, och både hon själv och tidningen skulle behöva ett riktigt scoop. En stor nyhet som man är först på.
Camille är som sagt bosatt i Chicago och har ingen som helst kontakt med sin mamma. Mamman är gift med en man som inte är Carolines pappa, men som mamman gifte sig med redan när Camille var riktigt liten. Sin riktiga pappa har hon aldrig fått vet vem det är. Det finns en halvsyster, Amma, som Caroline knappt känner alls. Hon var liten när Caroline flyttade hemifrån. Det fanns tidigare en annan syster, som är död. Hon var sjuklig i hela sitt liv och tillslut så dog hon.
Man förstår med en gång att detta är en djupt dysfunktionell familj, man (jag!) ryser när man lotsas fram mellan mamman, Adoras, känslokalla uttalanden och Ammas galet dubbla uttryck. Det känns som om båda två gränsar till någonting man inte riktigt vill komma i kontakt med. Amma uppför sig ena dagen som en liten unge som får ett tvättäkta vredesutbrott när hennes dockskåpsbord inte har exakt samma mönster som den verkliga förlagan, och nästa dag beter hon sig som en oerhört avancerad tonåring som provar det mesta i drogväg och inte verkar främmande för någonting, vare sig det handlar om sex eller våld.
Caroline har inte varit tillbaka i många dagar förrän även den andra lilla flickan hittas mördad, och precis som förra gången har alla tänderna dragits ut. Ja, ni märker själva, det är en fruktansvärt obehaglig historia.
Jag ömmar så för Caroline, och lider med henne när man förstår hur uppväxtåren var, och vad hon fick stå ut med. Man undrar hur illa det egentligen var, när man undan för undan får klarhet i det där som är Carolines fruktansvärda hemlighet.
Det finns så många olyckliga, störda och allmänt deprimerade människor i den här romanen. Liksom en del djupt skadade och obehagliga, kapabla att utföra de mest fasansfulla handlingar. Detta skulle kunna ha varit en smaklös historia, enbart frossande i hemskheter, men det är det inte. Parallellt med allt det hemska finns det fina och stöttande människor. Människor som vill andra väl. Karaktärerna är så väl sammansatta att de verkligen känns levande.
Slutet är lika brutalt som oväntat. Jag trodde jag listat ut hur det låg till, och blev sedan övertygad om att jag hade haft fel, för att sedan precis det sista kastas tillbaka igen. Mycket skickligt konstruerat Det är suggestivt och träffsäkert, och jag kommer definitivt att plocka åt mig (klicka hem blir det nog, tror inte den finns på bibblan) Dark places inom kort!
Jag skrev i början av inlägget att jag inte läst så mycket om boken innan, och det har jag inte gjort, men jag har faktiskt läst att översättningen skulle vara helt katastrofal. Det tycker inte jag. Det kan ju vara så att jag var så tagen av själva historien att jag inte var så uppmärksam på översättningen, men det var hur som helst ingenting jag reagerade över överdrivet ofta under läsningen. Men, för att ha någonting att jämföra med som tänkte jag läsa Dark places på engelska. Den kanske inte ens är översatt? I så fall blir ju valet desto enklare!
