Snodd frågestund av Enligt O

 Jag är ju så gott som aldrig med på några utmaningar, eller enkäter här på bloggen. Varför vet jag egentligen inte. Inte vet jag heller varför jag plötsligt kände att jag absolut borde vara med på denna trevliga frågestund som Linda på Enligt O hade på sin blogg i söndags. 

Snabbläsare eller långsamläsare?
Tegelstenareller tunnisar? Här har jag svårt att välja. Är svag för tjocka böcker (de räcker så länge!), men tycker ofta att de faktiskt kunde kortas ner.
Bibliotek eller bokhandel? Bibliotekarien väljer bibliotek, men älskar bokhandel också!
Ljudbok eller e-bok? Får bli e-bok. Har ingen riktigt bra tid att lyssna på böcker. Hade jag exempelvis kört bil till jobbet hade jag säkert lyssnat mer.
Inbunden eller pocket? Får bli inbundetomdet ska stå i hyllan. Pocket är ju praktiskt, dock, i packningen etc. Sedan är jag lite svag för de engelska och amerikanska paperbackformatet.
Vampyrer eller spöken? Fast jag gillar spöken också.
En i taget eller slalomläsning?
Nytt eller gammalt? Borde definitivt läsa mer klassiker,men också mer sådant som kom ut för två år sedan,eller fem etc. Som jag inte hann med när de var nya.Men det är riktigt svårt när det kommer så mycket nytt, bra hela tiden!
Bokmärke eller hundöra?
Snacks eller godis?
Biografier eller memoarer?
Skräck eller chicklit?
Soffan eller sängen?
Inne eller ute? Men det måste vara ganska perfekta förhållanden för att det ska fungera!
Boken eller filmen?
Twitter eller Facebook?
Goodreads eller Boktipset? Fast inte särskilt aktiv. Önskar jag hängde där lite mer. Det kanske kommer.
Kokbok eller Bakbok? Om jag måste välja. Egentligen inget av alternativen.
Te eller kaffe? Alltid.
Nobelpriset eller Augustpriset? Svårt att välja. Om jag ska vara helt ärlig, så är jag nog ovanligt lite intresserad av priser och nomineringar, för att vara bibliotekarie och bokbloggare!

Deadstring Brothers, in english #1

The text below was posted on this blog in swedish on the 13th of July, 2013. Due to various reasons I will publish the texts I write about the Deadstring Brothers in english as well as in swedish. The translations will be filed under the tag 'Deadstring Brothers in english'. This will be the first one and the others will follow in time.

On the 13th of march this year, N and I went out to Pustervik in Gothenburg. We were going out to listen to Deadman. There was especially one song I wanted to hear, If i lay down in the river. I noted, briefly, that he (Steven Collins) was touring with a band called the Deadstring Brothers and that the act was called the Double Dead Tour.

I had never heard of  the Deadstring Brothers before (DSB from now in this text), and the strange thing is that I didn't even bother to look them up on Spotify or anything before the show. There wasn't enough time I guess.

This would be the time to mention that there will be nothing more in this text about Deadman. I apoligize for that, and I will defenately listen more to their music later on.

I was in a terrible mood when we came to Pustervik. Now I can't remember why, but if we hadn't already bought the tickets I'm quite sure that we (horrible thought!) would have stayed in.

I've allways listened to music, but It's been a while since I really listened. There's never enough time, always other things to do. I always end up listening to stuff I already know that I like. Or uptil that night that is, cause something happened to my way of listening to music right there and then.

I went straight home after the show and listened through all of DSB:s albums. I felt a bit nervous when I read that their latest release, Cannery Row, that was due to come out just about that time, were supposed to a bit more country-influenced than the earlier ones. But I didn't have to worry at all. I like Cannery Row just as mush as I like their earlier albums.

The first thing that kept me listening was the singers (frontman and founder), Kurt Marschkes voice. The lyrics facsinated me aswell. Unfortunately I can't find them anywhere online. It's like when you think you understand everything but You wan't to be completely certain? I defenately want to be able to read the lyrics when there's something I really like. Maybe It's a workthing??

On the Cannery Row cd the lyrics are not attached, and I have to admit that I have the rest of the DSB albums on Spotify only. I do have Life of crime's Demos for the choirbook on cd though, where the texts did follow. This is a very early cd though, from 2002, and sounds different from de DSB ones.

Anyway, I found this band so fascinting that I looked them up on the Internet. I didn't find a lot, but enough to make me want to know more. I read interviews, reviews, checked out their fb page, twitter etc and it was all very interesting reading. It seemed that already from the begining the reviews were really good, and You got the feeling that they were on their way to a huge breakthrough. Kurtis Marschke was reffered to as a ”studio magician” and everybody seemed to simply love these guys. These guys and this girl is more correct though, since Masha Marijeh was in the band on vocals from the begining (or at least very early?). She's not a member any longer though.

Unfortunately it also seemes like they were having trouble with bandmembers leaving due to workpermits etc, and in several interviews Marschke describes how he in the end of 2010 due to administration-problems ended the band and instead went on as a one man act. In 2012, however, Marschke and bassplayer JD Mack recounstructed DSB and ever since that things seem to be right on track again.

They have been touring this whole year and they will continue to do so the whole year through. I do hope they will return to Sweden really soon. By reading interviews and (almost a bit manic actually) check out fb and Twitter I've found so much new (to me) music that I'm having trouble finding the time to listen properly to everything. I've made very hasty and a bit sloppy playlists on Spotify and named them ”unsorted”, ”related Deadstring” etc, so that I won't forget about something I found and liked.

But, the reason why I'm writing this piece of text is really that I've found so many things that intrigues me while reading about DSB and other bands. When it comes to DSB, their journey, geographically and musically, from Detroit to Nashville is fascinating in itself. And the whole thing with bands that basically spend the whole year on the road. They tour almost constantly and I want to know more about that. How do they cope? Makes me curious. In fact I find it so interesting that I, in short periods of hybris, feel that this is something I would like to spend time writing more about. How about a biography of a few bands living like this? With lots of nice photos, and maybe a documentary movie to go with it? All from a total outsiders (mine of course!) perspective. Someone without any knowledge of the subject really, only her curiosity and longing to understand and learn more. I know it sounds crazy, but it would be such a great and creative project to dig into.

Another thing that is interesting in all this is the Nashville aspect. It feels almost a bit holy. Like that you really should have spent at least a year at university just to be able to figure out what you should start listening to. A lot of traditions, rules etc. I feel like I need a guided tour through American music history.

(...And to admit that You have stored Your vinyls away and often listen to music on Spotify...I wonder if you will be allowed to cross the city border at all...)

I've never cared about analyzing my own taste in music. I'm pretty clear of what I like and I don't really have any problems with that (or hardly ever, I wouldn't like for everybody to see my ”running 2013-list” on spotify for instance). This being said, I've always had a huge interest in traditions and coherent within literature. Now I've sort of started to think more in those terms when it comes to music as well, and it makes me a bit nervous. I'm thinking more of the reasons why I like something and what it is about it I like, or dislike for that matter, than I did before.

I also got a bit paranoid over the fact that I don't know how conservative Nashville really is, and I started to google different things, like for instance abortion clinics. To my relief I found several in Nashville, which feels good. After that I began to wonder about laws concerning guns, and felt that I had to stop before it all got too complicated.

To be continued. I think. About the music that is, not about laws about abortions and guns.

You can find Deadstring Brothers on Facebook and on Twitter @DeadstringAlert

Carolines arv

Titel; Carolines arv
Författare; Katherine Webb
Förlag; Historiska media
Recensionsexemplar

Det är många saker jag gillar med Carolines arv, och inte alls många som jag inte gillar. T ex så tycker jag att Katherine Webb får ihop de två tidsplanen i berättelsen på ett mycket fint sätt. Jag gillar också de olika miljöerna, att hon förflyttar sig på ett bekvämt sätt mellan två kontinenter. Beskrivningen av hur det måste ha varit att komma som "fin dam" eller "bortskämd ung kvinna" från New York till rena rama vildmarken i början av 1900-talet känns äkta.

Det är väl inte så konstigt att man får ganska starka Kate Morton vibbar av den här romanen. Det är mycket som känns igen. Engelsk landsbygd, två tidsplan och inte minst en eller flera mörka familjehemligheter.

Jag tänker dessutom ofta på filmen Gilbert Grape när jag läser boken. Jag ser Johnny Depp som Dinny rättigenom hela boken, och även om jag inte ser Leonardo DiCaprio som Harry så finns det ju likheter i och med någon form av nedsättning.

Varför jag hela tiden ser scener ur filmen Stekta gröna tomater när jag läser den här boken är dock en gåta ... Jag har ingen aning om varför den poppar upp hela tiden.

Det jag tycker absolut bäst om i Carolines arv, är beskrivningen av Erica. Framförallt så gillar jag hur hon beskrivs som barn, under den där sommaren då systrarna Beth och Ericas kusin Henry försvann och aldrig återfanns. Hur hon som Beths lillasyster var förälskad i (eller ungdomligt svärmade för är ett uttryck jag gärna använder här!) Dinny, och hela tiden hängde Beth och honom i hälarna. Det framgår så oerhört tydligt hur hon vill att alla ska vara glada och nöjda! Att alla ska vara vänner, och att allt ska vara som det alltid har varit. En medlare ut i fingerspetsarna. Det är något rörande över den framställningen av Erica som barn, tycker jag. Lika rörande är systrarnas lojalitet gentemot varandra och gentemot Dinny.

Den här medlande egenskapen märks tydligt även hos Erica som vuxen, liksom hennes kärlek till sin syster och det där att hela tiden ta ansvar för andra människors lycka.

Det ska bli spännande att se om det kommer någon ny titel av Katherine Webb. Det här är hennes debut, och hon blev nominerad till flera debutantpriser 2010 när Carolines arv gavs ut. Hur som helst så kommer jag läsa mer av henne om det blir fler romaner.

Steve Earles romandebut som jag inte visste fanns

Den här vill jag ju läsa!

Rättelse: Steve Earle har tydligen kommit ut med en samling short stories tidigare, så det är ingen debut egentligen, även om det är hans första längre roman.

Här, här och här kan man läsa lite om titeln, som för övrigt kom ut 2011. Jag tittade lite snabbt men hittade inte så många recensioner.

Eventuell Deadstring Brothers-fortsättning på Bibliotekskatten

Känner mig helt plötsligt inte alls så säker längre, på om jag ska publicera de där inläggen jag skrivit som någon sorts fortsättning på vad jag påbörjat.

Det finns flera anledningar, och en av dem är att jag börjat bekymra mig över att det utifrån kan ses som lite "fan girly-ish" (ca 30 år försent egentligen, för att vara fan girly alls ...), vilket ju absolut inte är fallet här. 

Samtidigt så tänker jag att, herregud, vill jag läsa och skriva om det här så är det väl självklart att jag ska göra det. Jag tycker det är roligt, intressant och avkopplande.

Och varför ska jag plötsligt börja bekymra mig över vad folk tycker? Inte vet jag vad som drog igång de här funderingarna, men något var det, och det stör mig.

Jag får väl klura på det och samtidigt fundera på vad jag ska göra med mina texter ...

Har yrat runt ...

...lite på Pinterest nu ikväll, och det känns ju rätt så beroendeframkallande. Det känns lite som om man snor främmande människors bilder, dock? Har inte riktigt fått grepp om det här ännu.

Helt stopp?

Jag fastnar verkligen inte för någonting efter mina Peter May böcker. Det går väldigt trögt. Har ändå börjat på flera titlar som verkar lovande, men efter ett tag fladdrar tankarna iväg ...