Testar

Testar och ser om jag lyckats få bort att inläggen hamnar direkt på fb-sidan...

Lite foton på bloggen

Nu, äntligen, har jag gjort ett album på Bibliotekskattens fb-sida från Bok- och bibliotek 2013. Huller om buller, högt och lågt ligger de i ett album som kort och gott  heter Bok och bibliotek 2013. Välkomna in och titta, vem vet, du kanske är med på bild!

Bibliotekskatten på Facebook

Om det är så att du går in på sidan och kollar och vet hur jag ska kunna avregistrera flödet från bloggen som ser så tråkigt ut med endast url:er, så tveka för all del inte utan hojta högt...

Lex bok

Titel; Lex bok
Författare; Sara Kadefors
Förlag; Lilla Piratförlaget
Recensionsexemplar

Jag ligger så långt efter med att skriva om det jag läst, så jag har helt frångått turordningen. Jag kommer att försöka beta av det hela allt eftersom...Att det blev Lex bok idag, beror mest på att jag har haft den i huvudet ända sedan jag föst började läsa den. Jag kan inte släppa den riktigt, utan den surrar runt och stör och pockar på uppmärksamhet.

Jag gillar den skarpt. Jag kom inte många sidor innan jag skrattade högt av igenkänning med en del udda egenheter hos Lex, och sedan var jag helt fast. Jag önskar att jag hade varit hälften så handlingskraftig som Lex är när jag var i hennes ålder. Eller i hennes ålder förresten. Jag önskar jag vore hälften så handelskraftig idag. Då det gäller Lex är hon ju enbart handlingskraftig då det handlar om något hon brinner för. Är det inte tillräckligt intressant lyfter hon inte ett finger.

Det är en del jag kanske stör mig på i boken, som t ex det att (lite spoilervarning här) Bruno, mammans nye pojkvän, kanske inte var så där väldigt hemsk egentligen. Mer patetisk än hemsk, och han kanske inte förtjänade riktigt allt han fick...

Sedan tog det lite lång tid för Lex, som ju är en mycket smart tjej, att förstå att hon var tvungen att hantera sin relation med sin pappa på ett lite annat sätt än vad hon gjort innan. Men bortsett från sådana här små invändningar så köper jag allt rätt av...

Lex är en härlig karaktär som man ibland blir skitförbannad på och vill gapa och skrika åt, men som man för det mesta bara vill lära känna mer. Något som slog mig under läsningen var att, tänk så många ungar och ungdomar det finns därute som haft det som Lex under sin uppväxt, men som inte har hennes förmåga att hantera situationen. Som istället går under. Nu var det ju kanske inte barn och unga i utsatta familjerelationer som var huvudtemat i just den här boken, utan mer en samhällskritik som bottnar i vår tids ytlighet, och hur lätt det kan vara att träda in i olika roller, och den biten hanterar Sara Kadefors helt suveränt i Lex bok.

Vill gärna tipsa

Ett ständigt aktuellt ämne är ju barns läsning ur olika aspekter. Jag vill gärna dela med mig av en text skriven av Neil Gaiman som skriver väldigt fint om läsningens och bibliotekens betydelse.

Här kan man läsa hela artikeln.

*ÄNTLIGEN* ;-)

Eller hur? Jag tror många bokbloggare och andra läsare runt om i världen tycker det här var ett riktigt bra val! Vi satt fyra bibliotekarier på huk på golvet bakom disken för att höra resultatet och hoppade upp tjoandes. Låntagarna tittade väldigt misstänksamt och undrade vad vi höll på med. Framförallt klassen med gymnasieelever som var inne precis då. Som förmodligen tycker vi är lite halvknäppa i vanliga fall...

Tankar så här långt

På ett sätt känns det som en lite märklig mässa. Jag vet inte, det har varit många bra möten, flera bra seminarier och monterprogram men känns ändå lite annorlunda. Eller så är jag bara lite trött. Jag önskar jag hade gått på fler punkter på Biblioteks & berättarscenen. Jag hann med ett igår och några till idag. Kanske blir fler imorgon?

Sedan är jag fortfarande lite sur över att jag lyckats krocka några programpunkter som jag hade kunnat undvika om jag tänkt mig för lite. 

En höjdpunkt var definitivt Caitlin Moran. Hade kunnat sitta och lyssna på den kvinnan hela eftermiddagen, tror jag.

Blev också väldigt positivt överraskad av Rebecca Åhlund i fredags. Gillade hennes "Flickan på tavlan" väldigt mycket, och det är alltid kul när man tycker författaren är trevlig också. Hoppas hon kommer att  skriva mer, och då gärna för barn. Det verkade som om det kommer att komma en fortsättning.

Nu ska jag nog kolla igenom programmet för imorgon, och sätta mig och läsa Helen Fitzgerald's The cry tills det är dags för finfin bokbloggarmiddag!

På golvet

Det har mest blivit strosande bland montrar idag, men nu börjar det bli riktigt mycket folk. Får se hur länge man orkar...