Skuggan av ett år

Titel: Skuggan av ett år
Författare: Hannah Richell
Förlag: Forum

Jag vet inte riktigt vad det är med Skuggan av ett år, men jag får lite Kate Morton vibbar av det här, vilket ju är positivt! Det kan såklart bero på att det hela utspelar i två tidsplan, men det finns det ju fler böcker som gör, så jag tror inte det är enbart det.

Här får vi till en början träffa fem unga personer som precis avslutat sina universitetsstudier. Det är tre män och två kvinnor som har levt ihop i några år i ett stort hus. Själva studietiden framställs i ett något bohemiskt skimmer. Mycket öl, mycket icke tillåten tobak. Sena kvällar och en stark gemenskap med en av männen som drivande kraft.

De har alla svårt att släppa taget om studentlivet och vill inte riktigt ta klivet in i vuxenvärlden. Av olika anledningar bestämmer de sig för att ockupera ett gammalt hus de hittar isolerat vid en sjö i en otroligt vacker omgivning, i Lake District.

Till en början är allt fantastiskt. De bestämmer sig för att leva på vad naturen kan ge dem och snåla in på allt onödigt. De tar med sig minimalt med packning och tar avstånd från samhället. Ju längre tid på året som går, desto större slitningar blir det. en dag knackar det på dörren och de får besök av lillasystern till en av tjejerna, och efter detta blir sig ingenting likt.

Många år senare får Lila, en ung kvinna i London som just råkat ut för ett sent missfall pga av en olycka, ett brev från en advokatfirma. De meddelar att hon ärvt en stuga i Lake District. Hon har ingen aning vem arvet kommer ifrån och har ingen som helst anknytning till platsen. eftersom det passar bra i tiden, Lila sörjer sitt förlorade barn och kan inte riktigt hitta tillbaka till sitt gamla liv, bestämmer hon sig för att tillbringa lite tid med att renovera huset.

Det här var väl kanske ingenting som jag kommer bära med mig någon längre tid, men absolut fin läsning i stunden. Man anade sammanhangen men kunde inte riktigt sätta fingret på exakt hur saker och ting förhöll sig, så storyn var skickligt ihopsatt tycker jag. Jag såg precis att jag inte skrivit något om Systrarna Tildes sista sommar av samma författare och känslan var ungefär samma efter den, har jag för mig. Faktum är att jag fick tänka tillbaka ordentligt innan jag kunde minnas storyn, och det var inte alls särskilt längesedan jag läste ... Men jag minns att jag gillade under läsningen. Avkoppling i stunden.