Hej då lilla fina Loppan och sov gott

För några dagar sedan så fick vi ett tråkigt besked. Loppan, sköthästen som Tuva hade fram till förra sommaren när hon bröt benet (Tuva inte Loppan), hade fått somna in. Under tiden som Tuvas ben läkte hann hon bli för stor för att rida Loppan, men de drygt två åren som hon fanns med i våra liv var väldigt speciella. Främst för Tuva naturligtvis, men även för oss andra. Vi föll alla pladask för denna envisa, söta och väldigt egna lilla Loppa. Även om vi ibland svor över att behöva köra till stallet mitt i smällkalla vintern, eller hjälpa till med mockning eller något annat mitt i värsta allergitider.

Det var värt alltihopa när man såg Tuva och Loppan tillsammans och jag är glad att ha fått uppleva det.

Det trista är att hon var inte alls särskilt gammal utan det var hennes gamla skada/sjukdom som kom tillbaka. Nu har hon inte ont längre och vi kommer att minnas den här lilla tjejen så länge vi lever.

Hej då fina Loppan och sov gott. Tack för att vi fick lära känna dig.