Färgen på drömmar

Titel: Färgen på drömmar
Författare: Ruta Sepetys
Förlag: B Wahlström

Ytterligare en titel jag tänkt prata om på Minikollot i sommar. Den är inte helt ny, men av någon anledning har jag inte läst förrän nu. Vilket jag är glad att jag gjorde! Jag gillade den väldigt mycket även om den inte alls var som jag föreställt mig. Eller, egentligen hade jag nog inte föreställt mig någonting och var ganska dåligt påläst innan och hade ingen aning om att handlingen utspelar sig i New Orleans på 1950-talet, i de franska ganska tuffa och fattiga kvarteren.

Det tog inte många sidor innan jag var helt fast i berättelsen om Josie och de andra i Färgen på drömmar. Josie flyttade in i rummet ovanför bokhandeln där hon också arbetar extra när hon var 11 år och insåg att hon inte kunde känna sig säker så länge hon bodde kvar hos sin oberäkneliga mamma. Mamman jobbar på en bordell i de franska kvarteren och Josie har gått som barn i huset ända sedan hon var sju år och kom dit med sin mamma som varit ifrån stan i några år och bland annat hunnit få Josie.

Alla kvinnorna på bordellen är inte lika trevliga att ha att göra med, men Josie har några som tar väl hand om henne, bland annat bordellmamman själv, Willie, som ser till att Josie har allt hon behöver, även om det inte handlar om någon välgörenhet, Josie får slita hårt för sin lön.

Att få läsa på college och att få komma bort från New Orleans är Josies högsta önskan, och det är egentligen ingen omöjlighet. Hon har bra betyg och skulle absolut kunna komma in på en rad olika skolor, om det inte vore för avgifterna. Hon har inga sedelbuntar undanstoppade precis, även om hon sparar allt hon bara kan.

En annan sak som gör det svårt för henne att komma iväg är mamman, som konstant väljer fel väg i livet. När hon slår sig ihop med en riktig gangster håller det på att gå riktigt illa, då hon blir anklagad för mord på en rik affärsman hon setts tillsammans med kvällen han blev mördad. Josie vill inte bli inblandad men vill självklart inte heller att mamman ska råka riktigt illa ut.

Det är en färgstark berättelse med många färgstarka karaktärer, men kanske en eller ett par lite onödiga sidospår. Som Patricks, sonen till mannen som äger bokhandeln där Josie arbetar, homosexualitet. Det hade behövts utvecklas lite. Likadant spåret där Patricks pappa är svårt sjuk och inte kan ta hand om affären längre, den biten fick lite för mycket utrymme tycker jag. Jag förstår att den behövdes för att sy ihop det hela, men den hade inte behövt så mycket plats.

Jag har inte läst Ruta Sepetys tidigare titel, Strimmor av hopp, men jag blir väldigt sugen på att göra det nu, efter att ha läst Färgen på drömmar.