Hanna Mendels chans

Titel: Hanna Mendels chans
Författare: Suzy Zail
Förlag: Berghs

Just nu läser jag ungdomsböcker för det vilda inför vårt Minikollo på biblioteket i sommar. Det är väldigt roligt, men det kräver att man har läst en hel del hyfsat nytt. De här ungdomarna som kommer på Minikollot är för det mesta storläsare, och då duger det inte att komma där och tipsa om förrförra årets böcker, för dem har de förmodligen redan läst ... Nej, det gäller att försöka hinna med lite nytt och fräscht. Nu är Hanna Mendels chans inte helt ny, men den har stått i min hylla ett tag och jag kände att jag ville ha med den.

Hanna är 15 år och skickas tillsammans med sin familj, som består av mamma, pappa och storasyster, till Auschwitz-Birkenau. Precis som så många andra har familjen fogat sig i sitt öde, under de förändringar de redan varit med om. Fråntagandet av rättigheter, hopfösta i gettot, judestjärnan etc etc. Alla dessa brutala hemskheter som hände utan att vanliga familjer, som Hannas, egentligen hann med att förstå vad det var som faktiskt hände.

Väl installerade i gettot, efter det att de har fått lämna kvar så gott som alla deras ägodelar i sin egen lägenhet, tänker de att de ska bo där, anpassa sig och helt enkelt vänta ut krigets fasor. Inte hade de ens i sin vildaste fantasi kunnat ana vad som väntade.

Pappan skiljs från familjen direkt vid ingången till lägret, men Hanna, hennes syster och mamman får hålla ihop. En del i den här berättelsen som drabbar mig hårt är den att mamman på ett ganska tidigt stadie mer eller mindre förlorar förståndet. Hon bubblar in sig och som ett försvar så vägrar hon förstå vad som händer. Detta gör att allt ansvar faller på systrarna. De får helt enkelt försöka hålla mamman vid liv inne i lägret.

Hanna har en dröm om att en dag bli en berömd konsertpianist. Innan lägret tog hon pianolektioner, även efter det att hon flyttats till gettot fortsatte hon att spela. Pianot var en av de personliga ägodelar de fick med sig från lägenheten. Väl i lägret visar det sig att musiken blir Hannas räddning. Hon blir kommendantens personliga pianist och kan därigenom stjäla sig till lite extra portioner mat, som i sin tur gör att systrarna klarar av att uthärda svälten och misären i lägret.

Problemet med boken är att hemskheterna, allt det förskräckliga som hände under förintelsen kommer lite i skymundan. Mycket på grund av att Hanna själv inte riktigt förstår vad det är som försigår. Inte förrän precis på slutet förstår hon vad det är för tjock rök som ligger över lägret, och vart alla människor som spårlöst försvinner tar vägen. På ett sätt är hon naiv, men å andra sidan är det inte särskilt konstigt. Hon (tror jag, jag vet faktiskt inte om det fanns någon tidsangivelse) kommer till Auschwitz ganska sent, och blir snabbt utsedd att arbeta i kommendantens hem.

Självklart är det hemskheter med i boken, men de mildras något av att Hanna själv är något omedveten om vad som händer. Sedan har vi en spirande kärlekshistoria mellan kommendantens son och Hanna. Till en början verkar Karl närmast kall och minst lika hänsynslös som sin pappa, men all eftersom tiden går kommer de båda ungdomarna av olika anledningar att tillbringa lite tid ensamma, och Hanna får en helt annan bild av Karl och hans tankar och åsikter.

Jag ska absolut ta med Hanna ... och prata om den här boken på vårt Minikollo, men jag känner mig lite kluven, som om man på något vis förminskar det som hände under Förintelsen. På plussidan är att man får ungdomar att läsa om det. Ungdomar som sedan kanske får upp ett intresse och fortsätter med annan litteratur och den vägen får en ingång till historien och vad som absolut inte får lov att hända igen. Någonsin.