Vi ses i Obsan

Titel: Vi ses i Obsan
Författare; Cilla Jackert
Förlag; Rabèn & Sjögren
Recensionsexemplar

Jag tjatar ju rätt ofta om hur glad jag blir när det kommer ut bra böcker för den här åldern (Hcg ca 10-12), som är lätta att bokprata om. För att de ska vara lätta att prata om vid klassbesök så krävs det en del saker, men viktigast av allt är att man själv gillar dem! Då blir det per automatik lätt att prata gott om böckerna.

Vi ses i Obsan kommer det att pratas om ofta när jag träffar klasser! Jag gillade Cilla Jackerts första bok för den åldern också, men den här tycker jag är riktigt bra.

Jag ska inte orda så mycket om handlingen, men i korta drag så träffar vi Annika som, för att uttrycka sig milt, inte tycker det är så himla viktigt att tala sanning hela tiden eftersom ingen bryr sig om den i alla fall. Alla runtomkring henne är så vana vid att hon kryddar sina historier lite extra så det är ingen konstigt med det.

När sedan Annikas mamma föder Annikas lillebror alldeles för tidigt hemma på köksgolvet så befinner sig Annika i en situation där hon faktiskt inte hade behövt ljuga för att komma med en fantastisk historia. Men då känns det inte alls viktigt att berätta. Tvärtom så berättar hon inte för någon. Det känns som om att skulle hon berätta så skulle någonting fruktansvärt kunna hända. Då är det bättre att hålla tyst.

Man får följa Annika under den det där sommarlovet som skulle bli så härligt. De skulle åka ut till landet som hon hade längtat så efter. Istället blir hon kvar i stan med morfar eftersom mamma och pappa får vara så mycket på sjukhuset.

Annika träffar nya kompisar i Obsan, ett gäng tjejer och killar som egentligen inte känner varandra utan brukar träffas för att köra sanning eller konsekvens med varandra. Alla har någonting som gör att de inte vill vara hemma, någonting som de inte vill dela med de andra, vilket gör att de här träffarna utgör en fristad för de allihopa.