När den här boken börjar så har Maja och hennes familj flyttat till ett nytt hus och deras gamla hus är ett av de gamla husen i Kiruna som ska flyttas, inte rivas. Även om de som bott i dessa hus tidigare har en möjlighet att få flytta tillbaka så blir det inte så för Maja och hennes familj, Ingen mer än Maja är intresserad. De andra tycker det är bra som det är i det nya boendet.
Bästa kompisen Julia har flyttat till Luleå och fått en ny bästa kompis och saknaden är svår för Maja. Hon har inte hittat någon ny vän att vara med, och även om hon tillbringar mycket tid med sin pojkvän Albin så är det inte riktigt samma sak. När sedan Julia kommer och hälsar på så är det svårt att hitta tillbaka till det gamla.
Inte blir det bättre heller, av att det flyttar in en ny tjej som ska bo i Majas gamla hus. Dessutom verkar det vara något på gång mellan Albin och Aurora, som den nya tjejen heter.
Nej, Maja har det inte lätt på något plan och jag hoppas det lättar lite för henne om det blir någon mer bok. Jag gillar verkligen Maja. Det är något visst med henne. Hon är så intensiv och ärlig på något vis. Jag kan lätt tänka mig att hon inte skulle vara helt enkel att ha att göra med om man skulle ha en Maja i sin närhet. Hon kräver mycket av andra människor, men inte lika mycket som hon kräver av sig själv. Hon funderar mycket och tar absolut inte lätt på tillvaron.
Har man inte läst Tio över ett så ska man absolut göra det, för att sedan raskt följa upp med Inte längre min.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar