Det blir alltid ett visst mått av Helena Dahlgren-stalking på mässor, har jag märkt ...! Inte så jättemycket ändå hittills under Bok- och Bibliotek om man jämför med Crimetime 2016.
Jag tycker väldigt mycket om böckerna om Turid och ser fram emot trean som ska komma i november. Det är så tydligt att Elisabeth Östnäs är ordentligt påläst som religionshistoriker (tror jag att hon är?). Det blir så lagom mycket historia och lagom mycket spänning och annan handling i böckerna.
Intressant diskussion om att man så fort man förlägger berättelsen i en annan tid så slipper man frågor som man annars skulle få, kanske om feministiska värderingar? Som om att man inte kan behandla aktuella frågor och känslor om inte allt utspelas i nutid.
Även här glids det in på frågan om hur mörkt får det bli i barn- och ungdomslitteraturen? Och kan det bli mörkare än hur det faktiskt är i verkligheten? Astrid Lindgren sa att så länge det finns hopp, känns väl som en bra tumregel tänker jag.
På frågan om hon skulle kunna skriva något helt samtida svarar Elisabeth Östnäs nej. Den berättelsen hon skriver på nu utspelar sig i två tidsplan. Låter spännande!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar