Farväl, mitt kvinnofängelse

Titel: Farväl, mitt kvinnofängelse
Författare: Carolina Ramqvist
Förlag: Novellix

Jag vet inte riktigt vad jag tyckte om Karolina Ramqvists novell Farväl, mitt kvinnofängelse. Till en början kände jag mig väldigt positiv, men sedan kändes det inte riktigt som om den höll hela vägen.

Noveller måste vara ett riktigt svårt format att skriva i ...

Berättelsen utspelar sig i USA, i ett kvinnofängelse, och vi får följa främst en av fångarna som sitter inne på livstid. Hon har precis förlorat sin kärlek som blivit frigiven, och nu måste hon anpassa sig till det faktum att hon ska leva resten av sitt liv innanför murarna medan hennes stora kärlek lever sitt liv utanför.

Det hisna när man försöker tänka sig in i situationen. Att aldrig komma ut. Att veta att man kommer tillbringa resten av sitt liv inlåst. Det går ju inte ens att föreställa sig. Kanske är det detta som gör att berättelsen inte riktigt lyfter för mig? Att det är för främmande? Men nej, man läser ju mycket som är väldigt långt bort ifrån sin egen vardag.

Som sagt, början var riktigt stark och miljön och förutsättningarna hisnande, men sedan stannade det av och tunnades ut. Det höll inte riktigt hela vägen.