Författare: Helena Dahlgren
Förlag: Modernista
Ni vet när man tycker
något är så bra, eller så mitt i prick så att man vill tipsa hela världen om
filmen/boken/musiken? Är det en bok så vill i alla fall jag gärna läsa några
stycken högt och är det musik så spelar man glatt samma låt för alla som vill lyssna.
Eller ja, vare sig de vill lyssna eller inte kanske är en mer lämplig
formulering …
Sådär har vi haft det hemma hos oss nu när jag i
omgångar har suttit med Helena Dahlgrens 100 hemskaste. Jag har läst högt för
sambon vare sig han har velat lyssna eller inte. Själv sitter jag bara och
njuter och imponeras gång på gång av hur himla påläst hon är, Helena Dahlgren.
Hon kan sin litteraturhistoria, och hon kan framförallt ”sina” genrers.
Vad jag är mest imponerad av egentligen är nog hur hon
faktiskt lyckas få ihop trådarna. Jag vet ju hur min egen hjärna fungerar, och
hur lycklig man blir när man ser samband och traditioner i exempelvis
litteraturen. Där börjar ju också oftast problemen, när man ska förmedla hur
man ser sambanden och när man ska förklara varför man tycker sig se en
tradition etc. Här är Helena Dahlgren helt fenomenal. Hon scannar av, ser
mönster och lyckas dessutom förmedla dem till andra, helt begripligt i text.
Bra där!
Själva 100-listan är såklart hur intressant som helst
att läsa, och även om jag läst/sett en del av det som kvalat in så har jag ju
en skattkista att ösa ur lång tid framöver om man skulle stå villrådig utan att
hitta något man vill läsa (som om det skulle hända?!? )
100 hemskaste är en bok som jag blir glad av att ha
hemma i min hylla, och jag kommer att återkomma till den många, många gånger
framöver. Sedan så inspirerar den också till att skriva sin egen lista. Ett
enormt projekt förstås, men över flera år? Visst känns det lite lockande? I
alla fall i teorin. Eller så kanske jag väntar på att Helena kommer med en del
två. Det känns när jag tänker lite närmare på saken så himla mycket enklare!
Ja just det ja, snygg är den också!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar