Någon gång då och då så kikar jag igenom mina icke publicerade utkast. Ibland är det bara några rader för att komma ihåg att jag ska skriva om någon särskild titel, och ibland har jag ingen aning om varför jag inte publicerat. Så var det med den här lilla korta texten om "Halv elva en sommarkväll" av Marguerite Duras.
Egentligen så var det för att den var så lagom tunn att ha i väskan som pendlingsbok som jag plockade upp den överhuvudtaget.
Jag vet inte riktigt vad jag tycker om den. Jag vet att samtidigt som jag stör mig någon alldeles fruktansvärt på de tre vuxna huvudkaraktärerna, så lockade de drömlika miljöerna mig att läsa vidare.
Maria, hennes man Pierre och deras dotter Judith är på bilsemester tillsammans med en väninna, Claire. Pierre och Claire är precis i början av en otrohetsaffär. Det känns som om det har varit på gång länge, men att detta är resan då de tänker ta steget fullt ut.
Maria vet om det och Pierre anar att hon vet. När de stannar till, på grund av ett fruktansvärt oväder, i en liten stad i Spanien på väg till Madrid har det precis begåtts ett dubbelmord.
En man har skjutit sin unga fru och hennes älskare. Mördaren gömmer sig någonstans på taken i den lilla staden.
Det är något fragmentariskt och drömlikt över det hela. Dottern, Judith, finns hela tiden där i utkanten av berättelsen. På något vis är det hon som styr. Det är mycket varmt och de anpassar sig efter henne när det gäller vila och mat etc.
Kanske är det Judith som är anledningen till att Maria, trots att hon nog är i det närmaste alkoholiserad, inte går över gränsen, och kanske är det Judith som gör att Pierre och Claire tvekar?
En annan sak som gör berättelsen mer komplex är det faktum att Maria och Claire är riktigt goda vänner. De verkar bry sig om varandra, och de vill inte skada varandra. Vilket är i det närmaste oundvikligt.
Jag kommer säkert läsa mer av Duras. Kanske inte med en gång, men jag kommer ha henne med mig på min mentala att läsa lista.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar