Vår egen lilla hemlighet

Titel: Vår egen lilla hemlighet
Författare: Ninni Schulman
Förlag: Forum
Recensionsexemplar

Det här är någonting som jag väntat på, och riktigt längtat efter! Fjärde delen om bland annat reportern Magdalena och polisen Petra i det lilla samhället Hagfors, i Värmland. Inte blev jag besviken heller, den var helt klart värd att vänta på.

Jag har gillat de tidigare delarna också, men jag undrar om inte den här var den som krupit längst in under skinnet på mig? Riktigt obehagligt blev det på sina ställen. Fast på ett bra sätt då såklart om man nu, som ju jag är, gillar den här typen av spänningsromaner.

De allra bästa deckarna tycker jag är de där man kommer exempelvis poliserna som man följer riktigt nära på det personliga planet. Sedan är det naturligtvis en bonus om själva brottet/brotten är väl sammansatta också. Men det viktigaste är helt klart det runt omkring.

Ninni Schulmans serie hamnar definitivt i kategorin med huvudkaraktärer som man känner att man kommer nära. Vi har till exempel journalisten Magdalena som kommit hemflyttande till Hagfors efter en jobbig skilsmässa, tillsammans med sin adopterade son. Hon har visserligen fått jobb på lokaltidningen, men det känns hela tiden som om hon hänger på ett snöre och att den mycket lilla lokala redaktionen är på väg att rationaliseras bort.

Sedan får vi lära känna Petra, som avancerat och numera är chef på den lilla polisstationen på orten. Även polisen får känna på neddragningar och den oro som följer med detta. Petra känner sig i den här sista boken inte bra, och tror själv att det kanske kan vara stressrelaterat.

Handlingen i Vår egen lilla hemlighet är den att socialsekreteraren Anna-Karin försvinner en dag på väg hem från jobbet. Hennes man anmäler henne som försvunnen och verkar helt säker på att hon är död. Efter det att man hittar Anna-Karins bil vid vägkanten och den är full med blod verkar det inte bättre än att han har rätt. När polisen börjar ställa frågor till mannen och dottern visar det sig dock att det eventuellt döljer sig en del under ytan, som kanske inte syns vid en första anblick.

Det här är en riktig bladvändare och det är riktigt svårt att slita sig när man väl börjat läsa! Man får se till att ha god tid på sig och att man inte blir störd på ett tag så man får njuta i lugn och ro av läsningen!

Som jag skrev tidigare så är det riktigt obehagligt på sina ställen, inte minst då det gäller en av de parallella historierna som berättas. Som alltid när det handlar om barn och övergrepp så blir det extra svårt att hantera.