Bokresa Helsingfors 2015

Jaha, då var den över. Bokresan till Helsingfors som Breakfast Book club ordnade så fantastiskt fint. Det kändes verkligen bra från början till slut. Visst var jag trött igår när vi landade i Landvetter, men det var det värt.

Så mycket vi hann med! Så många supertrevliga människor! Så god mat! Kjell Westö! Det här är en resa man kommer att minnas länge ...

Vi var några stycken som reste tillsammans från Landvetter, och när vi satt där och fikade i lugn och ro innan avresan, så såg vi Marcus komma ångandes förbi. Han såg lite ut som kaninen i Alice i Underlandet (kan vara att jag har Alice lite på hjärnan i o m 150-års jubileum och att vi haft Alice-aktiviteter på biblioteket ...). Han tittade på klockan och gick med raska steg BORT ifrån där vi satt ... Han har hur som helst dyrt och heligt lovat att han inte såg oss!

Resan gick bra, och vi hann precis med en flygbuss in till Helsingfors. Väl framme blev det lite tokigt eftersom vi gick lite fel och dessutom råkade ut för en hagelskur ... Hotellet, Klaus K, var jättefint. Trevliga rum, fina allmäna utrymmen och två restauranger. Och nattklubb!?! Vi vet inte riktigt om det där med nattklubb stämmer i o m att det drog igång redan vid 18:30 för att vara helt över vid 21:00. Hur som helst så dansades det och sprejades vatten och guldig konfetti. Vi var nästan med.

En av restaurangerna på hotellet var Italiensk och där åt några av oss på kvällen. Jag åt en sparris ravioli to die for ... Det är ju sparrissäsong, så det blev överlag mycket färsk sparris under de här dagarna. Inte mig emot. Vi blev kvar på hotellet under kvällen. Vi flyttade bara upp till en annan del av hotellet och satt och pratade och tog ngt att dricka. Perfekt.

 På lördagsmorgonen sedan så åt vi en Italiensk frukost på hotellet som var riktigt god innan vi gick ut på stan. Vi hann med Marimekko, Iittala och Akademiska bokhandeln innan det var dags för en vandring i Kjell Westös karaktärers fotspår. Vandringen höll på i ca en timma och guidade gjorde Annika Hällsten som är kulturredaktör på Hufvudstadsbladet och twittar på @annikabirgitta.

Efter vandringen blev vi jättefint mottagna på Westös förlag, Schildts & Söderströms. Marie Kolli och Anna Friman från förlaget kom in på sin lediga tid och bjöd oss på skumvin (bubbel!) och berättade om förlaget som förutom Westö bland mycket mer ger ut Tove Jansson. Efter ett tag kom Kjell Westö och berättade om sitt författarskap. Det var väldigt intressant, och framförallt så känns det som om det fortfarande idag är ett i många fall tabubelagt område med frihetskriget, inbördeskriget eller händelserna 1918, som den här hemska tiden ibland kallas för. Själv kände jag mig fullständigt okunnig när jag började läsa Där vi en gång gått. Jag hade ingen kunskap alls om denna del av Finlands historia.

Besöket avslutades med en "Kjellfie", ett uttryck myntat av Kjell Westö själv som vi fnissade mycket åt allihopa.

Efteråt gick några av oss och fikade på anrika Ekbergs innan det var dags att dra sig tillbaka till hotellet för att fräscha upp sig och svida om för middagen på Glaspalatset. 

Jag åt lax och färsk sparris ... Det blev en mycket trevlig middag som några av oss avsluta på Steam Hellsinke, en ganska nyöppnad steampunk bar där vi drack gindrinkar med gurka och mynta. Jag trodde aldrig jag skulle säga att det var gott med gin, men det här var gott!

På söndagen åt vi frukost i hotellets andra restaurang och åtminstone jag åt alldeles för mycket, Tänkte inte riktigt på att vi skulle bruncha på Fazer kl 12 ... Men, vi hann med en stadspromenad samt ett lyckat besök på Kiasma, där vi fick se  Robert Mapplethorpeutställningen, innan den där fantastiska brunchen.

Efter Fazer hade vi som skulle flyga på kvällen några timmar att spendera på vad vi ville. Vi ville tillbaka till Akademiska samt köpa målarböcker för vuxna och fina pennor. Sedan damp vi ner i hotellfoajen ett tag innan vi knatade iväg och tog flygbussen ut till flygplatsen.

Sammantaget var det en helt strålande resa med fantastiskt trevliga människor och många, många intryck Det enda tråkiga är att man aldrig hinner prata med alla. Jag ser redan fram emot nästa resa?

Vart är vi på väg?!?