Sist på bollen?

Titel; Egenmäktigt förfarande
Författare; Lena Andersson
Natur och Kultur

Ja, som sagt, jag är förmodligen en av de sista på bollen när det gäller att ha läst Egenmäktigt förfarande ... Jag var faktiskt nära att hoppa över den helt. Det kan ju bli sådär ibland, när man har läst om en bok så länge, att man lite tappar lusten att plocka upp den själv.

Jag är väldigt glad att jag inte gjorde det. Hoppade över den helt, alltså. Den var riktigt bra. Ett helt fantastiskt språk, och jag blev väldigt förtjust i Ester Nilsson.

Av någon anledning så känner jag lite samma för Ester Nilsson, som jag gjorde för huvudpersonen Leila i 'Kyss mig först' och Clémence Poésy's karaktär i The Tunnel.

De här tre karaktärerna är ju väldigt olika i en massa avseenden, men de är lika också. Jag tänker främst på deras önskan att få klarhet i saker och ting. Att få veta och att kunna förstå andra människors agerande. Deras förmåga att övertolka skeenden och uttalanden och därigenom ofelbart bli oerhört sårade.

Jag tänker inte ens gå in något på handlingen när det gäller 'Egenmäktigt förfarande'. Det känns helt överflödigt eftersom det skrivits så mycket om den på olika ställen. Men, jag önskar att jag hade läst den innan Roy Anderssons uttalande. Helt klart färgades min läsning av detta, vilket jag kan tycka är lite irriterande.

Jag såg precis att tvåan finns som e-bok, vilket jag inte visste, så det blir nog mer Lena Andersson till helgen.