Uppdrag Stjärnväktarna

Titel; Uppdrag Stjärnväktarna
Författare; Peter Ekberg
Förlag; Berghs

Nu har jag äntligen läst Peter Ekbergs uppföljare till Uppdrag Silverstjärnan; Uppdrag Stjärnväktarna. Den slutar med en riktig cliffhanger, så jag förmodar att Peter håller på och skriver på trean för fullt!

Tvåan är lika spännande som ettan, även om jag tycker att den är lite mer komplicerad än ettan. Lite fler trådar att hålla ordning på. Men de barn som läser serien är nog så inne i Arenas och de andra passagerarna på Voyas värld att det inte blir några större problem.

Uppdrag Stjärnväktarna börjar med att hela det enorma rymdskeppet stannar av. Allt slutar fungera och människor blir inlåsta i sina bostäder, hissar eller var helst de befinner sig. Inget vatten och ingen el. Ingen vet om deras kapten lever eller vad som pågår.

Av olika anledningar kommer Arena att spela en stor roll i det som sedan händer, även om det inte var hennes avsikt från början. Jag ser fram emot att läsa nästa del! Jag tänker när jag läser Stjärnväktarna, att bok nummer två i en serie måste vara riktigt svår att skriva. Särskilt om man planerar en trilogi. Då blir tvåan på något sätt, hur man än beter sig, en sorts transportsträcka? Nu menar jag inte att Stjärnväktarna känns som en enda lång transportsträcka, men jag (och nu vet jag ju inte alls hur andra läsare känner!) har hela tiden väntat på det som jag förmodar, och hoppas, kommer hända i del tre.