Lova att jag får

Titel; Lova att jag får
Författare; Siri Spont
Förlag Hippo

Lova att jag får är den fjärde boken i serien om Tilda, Thea och de andra. Jag tycker fortfarande att böckerna håller, även om jag inte är lika förtjust nu, som när den första kom. Det är ju lite samma, samma kan man tycka. Men ändå så tycker jag att de här vardagsberättelserna är charmiga. Det som jag gillar mest, tror jag, är att de inte känns ett dugg insmickrande. Tildas sämre sidor kommer fram hela tiden, liksom hennes goda, och det är likadant med alla karaktärer i de här böckerna.

Igenkännningsfaktorn i vardagslivet tror jag är hög bland alla i Tildas ålder, även om man inte bor i ett samhälle som ser likadant ut som hennes. Problem  av olika slag med familj, husdjur, klasskompisar och liknande har ju varenda unge då och då. Jag kommer förmodligen fortsätta läsa om det kommer fler delar i serien, även om jag inte förväntar mig några större överraskningar. Ibland är det skönt att veta att det inte väntar några vilda svängningar i handlingen, utan att det lunkar på i lite lagom takt. Sedan älskar jag illustrationerna som dyker upp lite här och var.

Nu går barnen i sexan, och sommarlovet närmar sig. Det ska bli spännande att se hur författaren tänker lägga upp det hela när de börjar sjuan, och den gamla klassen splittras. Men jag förmodar att det kommer minst en del som utspelar sig innan nästa hösttermin eftersom handlingen i denna del leder fram till klassens sista klassresa tillsammans.