Jag glömmer aldrig Pascal

Titel; Jag glömmer aldrig Pascal
Författare; Linnéa Berglund
Förlag; Idus

Man undrar ju lite hur blödig man är, på en skala, när man sitter och snyftar och tårarna kommer då man som 47-åring läser en hästbok för åldrarna ca 9-12? Det var i alla fall vad jag gjorde när jag läste Jag glömmer aldrig Pascal.

Egentligen så är det här en ganska klassisk hästbok. Tjej utan häst som sparar pengar för att en dag kunna köpa egen. Liten mysig ridskola som hotas av nedläggning på grund av stort ridhus som byggs i närheten. Hästfamilj som tar sig an vår hjältinna. Lite kärlek och några lite småelaka tjejer i stallet.

Men helt klart så triggade den här igång någonting hos mig. Den är lite sorglig, och Linnéa Berglund går hela vägen här, vilket jag tycker är modigt. Det handlar väl förmodligen om någon sorts igenkänning, även om jag inte var med om någonting så här sorgligt när jag var i Emelies ålder.

Det här är andra boken i en serien om Emelie Lexander. Den första heter Ingen vanlig sommar, och jag skrev lite kort om den här. Böckerna om Emelie kommer säkert hitta fram till sina läsare.