Svarthuset

Titel; Svarthuset
Författare; Peter May
Förlag; Modernista
Recensionsexemplar

Svarthuset var precis vad jag behövde precis i rätt tid. Helt fast redan efter första sidan. Modernista har lyckats igen! Grattis till det. Att det här sedan är första delen i en trilogi gör ju inte det hela sämre precis.

Det är mycket jag gillar med Svarthuset. Dels är det så häftiga miljöer, med Yttre Hybriderna och Skottland (vad är det med det där egentligen som lockar mig? Karga ställen i utkanten av civilisationer? Känner stark dragning...)

Dels så gillar jag huvudpersonen starkt. Kriminalkommisaire Fin Macleod är väl visserligen en typisk deckarpolis på en del sätt, men ändå inte. Han känns trovärdig och mycket mänsklig. Sedan att man (läs jag) inte kunde lista ut vem mördaren var på en gång hjälper ju också till såklart.

Jag ska inte orda för mycket om handlingen, men mycket kort så sker det ett mord på den lilla ön Isle of Lewis där Fin Macleod är uppvuxen. Han bor numera i Edinburgh och har precis förlorat sin son i en smitningsolycka. Hans äktenskap är på väg att krascha och återkomsten till Isle of Lewis blir omtumlande på många plan. Läsaren får egentligen två berättelser, dels själva mordgåtan i nutid och dels den om Fins uppväxt på ön. Man anar att det ligger något dolt i det faktum att han aldrig återvänt, men åtminstone jag kunde inte sätta fingret på vad det skulle vara. Spännande och välskrivet och jag längtar redan efter tvåan och trean i serien. Sedan tror jag att Peter May har kommit ut med första delen i en ny serie, efter Lewis-trilogin. Härligt att veta att en har flera May framför sig.

Sedan vill jag nämna, precis som Fru E skriver, att det är några otrevliga scener om fågeljakten som försigår på Isle of Lewis varje år. En blodig historia som känsliga läsare varnas för.

Men förutom det? Bara läs, läs läs!