Hemma kanske inte är en plats

Titel; Hemma kanske inte är en plats
Författare; Lin Hallberg
Förlag; Rabén & Sjögren
Recensionsexemplar

Som jag skrev lite snabbt för ett tag sedan så tycker jag Lin Hallbergs senaste ungdomsroman Hemma kanske inte är en plats är riktigt bra. Jag tycker hon har hittat en helt suverän ton i de här böckerna som inte är hästböcker, men som ändå handlar om att leva med hästar, och som riktar sig till lite äldre ungdomar än de som kanske läser hästböcker i vanliga fall.

Karaktären Sara i Hemma...har råkat ut för en olycka. En häst bet henne svårt och hon hamnade på sjukhus under en ganska lång tid. Väl hemma igen bestämmer hon sig för att använda försäkringspengarna till att återvända till Argentina, där hon tillbringade sina första sju (?) år. Sara minns de här åren som helt perfekta. När hon sedan återvänder inser hon ganska snart att hon som barn självklart inte såg allt som hände. Saker som klasskillnader och fattigdom är inte lätt för ett litet barn att få syn på, om man själv tillhör de som har det bra.

Hon reser tillbaka till Argentina för att försöka ta reda på vad som egentligen hände, varför familjen plötsligt lämnade en för henne som barn en perfekt tillvaro. Svaren hon får är inte enkla och definitivt inte lätta att ta till sig, ingenting är som svart eller vitt. Jag förmodar att Lin Hallberg tillbringat en del tid i Argentina, annars tror jag det skulle vara svårt att så målande beskriva dels miljöer och dels de känslor Saras barndomsvänner besitter gentemot strukturer i de samhälle de lever i.

Ett fint grepp i boken är de brev som Sara skriver till sin mamma. Som läsare vet man inte riktigt från början var mamman befinner sig någonstans, men man förstår att något har hänt, som gjort att Sara lever med sin bror och pappan.

Det lätt att ta in Saras frustration. Hon är en smart tjej som förstår att saker och ting inte riktigt är så enkelt som hon upplevde dem som barn, men hon kan inte få sina barndomsvänner och deras familjer att tala klarspråk, att försöka hjälpa henne som utomstående att förstå hur det politiska läget i landet var och är. Det är som att de antingen tycker att det är någonting hon har med att göra, eller att de inte vill belasta henne med insikter som skulle bli tunga att bära med sig. Saras naivitet i kombination med hennes vilja att förstå och göra rätt gör henne till en komplex karaktär man gärna följer under resans gång.

Det här är tredje boken Lin Hallberg skriver för ungdomar som hamnar i någon sorts egen kategori häst/identitets/utvecklingsroman och jag hoppas på fler. Jag hoppas också att de här böckerna hittar många läsare och då inte bara ungdomar utan även vuxna läsare.