Månfågel

Titel; Månfågel
Författare; Ingelin Angerborn
Förlag; Rabén & Sjögren

Månfågel är Angerborns senaste bok för "mellanåldern". Jag gillar egentligen inte det uttrycket, men i brist på annat...

Angerborns lite mystiska böcker, som ex Rum 213 och Sorgfjäril är i stort sett alltid utlånade hos oss med alla exemplar, och de är väldigt tacksamma att bokprata om när man har klasser. Jag är helt övertygad om att det blir likadant med Månfågel.

Här träffar vi Vendela Höök som i början av boken blir sjuk i körtelfeber. Vendela känner sig ledsen, ensam och övergiven och vet inte riktigt hur hon ska komma vidare. Mamman dog för inte så längesedan, bästa kompisen har flyttat till London och hon är olyckligt kär.

I sin ensamhet skriver hon ett brev om hur hon känner sig och sticker in det under en sten i en skogsdunge. Till sin förvåning får hon ett svar. Ett kuvert med ett 10-öres frimärke ligger plötsligt på Vendelas hallmatta. Brevet kommer från en Wilhelm Silveus som uttrycker sig mycket ålderdomligt. Sedan händer det en rad märkliga saker som Vendela inte alls förstår. Hon ventilerar sina frågor och undringar med bästa kompisen i London, och tillsammans bestämmer de allteftersom hur Vendela ska hantera situationen.

Jag tycker Ingelin Angerborn får ihop sina berättelser snyggt. Det är ju alltid lite trixigt när det förekommer övernaturliga inslag, med en risk att det ska kännas krystat. Idag ska jag ha med Månfågel för första gången i en klass och det ska bli kul att prata om den och se hur mottagandet blir.