Inte något särskilt varmt mottagande...

Nej, Nathan Englanders 'Vad vi pratar om när vi pratar om Anne Frank' fick verkligen inte något varmt mottagande av Eva Johansson på SvD i morse. Jag blev förvånad. Precis som Anna på Och dagarna går skriver, så brukar inte heller jag ge mig in i några litteraturkritiska samtal, och hade nog inte gjort det nu heller, utan nöjt mig med att konstatera att jag tycker annorlunda och skriva om min upplevelse här på bloggen.

Men, när jag läser följande stycke, som är ett citat ur Eva Johanssons recension, så vill jag ändå hojta till att det här var att gå lite för långt:

 "De som lyfter den till skyarna är andra mer namnkunniga författare som Dave Eggers, Jonathan Safran Foer och Michael Chabon. Jag vet inte om de känner Englander och har velat hjälpa honom med marknadsföringen eller om de helt krasst har tagit betalt för att låna ut sina namn – jag har i vilket fall som helst svårt att tro att de på fullaste allvar tycker att ”Vad vi pratar om när vi pratar om Anne Frank” är stor litteratur. Det är den nämligen inte, långt därifrån.

Om man bortser från Eva Johanssons åsikter om Englanders novellsamling, så känns det lite svajigt att anklaga Dave Eggers, Jonathan Safran Foer och Michael Chabon för att eventuellt ha tagit betalt för att låna ut sina namn. 

Jag kommer att skriva om titelnovellen här på Bibliotekskatten senare under dagen, och jag håller inte alls med Eva Johansson. Inte så här långt i alla fall. Jag har ännu inte läst alla novellerna. Men, de jag har läst tycker jag om. De skakar om och tar väldiga vändningar ibland och det är inte alltid lätt att hitta karaktärer man riktigt gillar, men hittills tycker jag som sagt att det är riktigt bra läsning.