Glasbarnen

Titel; Glasbarnen
Författare; Kristina Ohlsson
Förlag; Lilla Piratförlaget
Recensionsexemplar

När jag bokpratade i några femmor om Glasbarnen blev jag nästan omkullsprungen efteråt, för nästan alla ville roffa åt sig ett exemplar! Väldigt roligt. Man tror ju att man vet vad som ska gå hem, och jag hade ju mina aningar om att Glasbarnen skulle bli populär, men man kan aldrig veta. Ibland har man ju helt fel.

Glasbarnen är Kristina Ohlsson debut då det gäller barnböcker, hon har enbart skrivit för vuxna tidigare, och jag hoppas det kommer fler i samma stil.

Billie och hennes mamma flyttar efter pappans död till en ny, mindre, stad och in i ett nytt hus. Billie känner med en gång att det är något som inte stämmer, och snart börjar det hända mystiska, skrämmande saker i huset. Det är som om huset självt inte vill ha dem där.

När Billie försöker förklara för sin mamma att hon tror att allt inte står rätt till blir hon bara undanskuffad. Mamman tror (med all rätt i och för sig) att Billie bara vill flytta tillbaka till deras gamla hus, och att det är därför hon hittar på en massa.

Det här är som en deckargåta med övernaturliga inslag och man fastnar med en gång. Billies väg till att hitta nya vänner och att finna sig tillrätta i tillvaron är fint beskriven och när Billie och hennes nya vän Aladdin börjar nysta i husets historia upptäcker de att huset bär på en mörk historia.