Bara jag vågar

Titel; Bara jag vågar
Författare; Siri Spont
Förlag; Hippo förlag
Recensionsexemplar

Åhhh, den var ännu bättre än den första ( Utan djur så dör jag) - sa 11-åringen när hon läst ut Bara jag vågar, och jag tycker likadant. Mysig och lite smårolig, men ändå med en gnutta allvar om kompisar, skola, familj och annat vardagsviktigt i barns liv.

Den fösta boken i serien, Utan djur så dör jag, handlade mycket om alla djur som hopar sig hemma hos Tilda. Främst då alla kaniner som hon och bästa kompisen lyckats bli med (det är lite kul att sätta mammakanin och pappakanin i samma bur, de tycker ju så himla mycket om det...). Bara jag vågar fokuserar inte lika mycket på djuren i Tildas liv, utan mer på sådant som är läskigt. Inte läskiga saker som fröken i skolan vill att man ska var rädd för, som t ex krig och miljöförstöring, utan riktigt läskiga saker i Theas vardag, som t ex spyor, skräckfilmer och Marcus i klassen.

Det finns mycket att vara rädd för. Tilda bestämmer sig för att innan sommaren är slut ska hon ha vågat göra vissa riktigt läskiga saker, hur jobbigt det än är. Som att vara med på anden i glaset och gå in i det tomma ödehuset mitt i natten.

Det är härliga berättelser om härliga ungar i de här böckerna. Ingen misär, men väl vardagliga problem som känns nog så stora när man är i 11-12 årsåldern. Jag hoppas på fler böcker om Tilda, hennes syrra och de andra.