Rör mig inte

Titel; Rör mig inte
Författare; Tahereh Mafi
Förlag; B Wahlström
Recensionsexemplar




Det är ju inte utan att man kan känna sig lite mätt på vampyrer, varulvar, zombies och nu dystopier. Framförallt inom ungdomslitteraturen. Jag har ju absolut inga som helst problem med ex Vargarna i Mercy Falls, Hungerspelen, Fienden, Cirkeln etc, men ibland (som vuxen läsare kanske?) börjar man undra om man skulle ta och vila lite från den här sortens litteratur. Hur gärna man än vill veta hur böckerna/serierna är då man får frågan.

Så kände jag lite när jag började läsa Rör mig inte. Jag tyckte det kändes som en blandning av Hungerspelen, Döden i dina ögon och Tankeläsaren. Sedan tog det ett tag också innan man kom in i språket som är lite speciellt. Jag slöläste lite helt enkelt. Men, det tog sig! Det blev faktiskt bättre och bättre ju längre jag läste. Språket  blev (kändes det som) vackrare för varje kapitel, och slutet gillade jag riktigt mycket. Så nu, utan att egentligen vara sådär väldigt förvånad över utvecklingen, ser jag mycket fram emot tvåan.

Handlingen är den att Juliette kan döda med sin beröring. Ingen vet varför och ingen kan hjälpa henne. Föräldrarna gav upp tanken på ett normalt liv för längesedan och protesterar inte alls när Juliteet blir omhändertagen av Återetablissemanget då hon är 17 år.

Världen ser inte ut som vi är vana vid. Det här är en värld ännu mer förstörd av människan än vad vi kan se idag. rent vatten är en bristvara och riktig mat likaså. Det är våldsamt, molnen har en annan färg och man kan egentligen inte lita på någon.

Återetablissemanget har tagit makten och deras policy är att människorna måste börja om från början. All kultur, alla språk måste förgöras. Mångfald fördöms.

Juliette blir inlåst och isolerad på någon slags institution. ingen pratar med henne, ingen informerar henne om vad som kommer att hända. Hon lever i mörker. Tills en dag då hon plötsligt, helt utan förvarning får en cellkompis. En kille som hon till en början är helt övertygad kommit för att mörda henne. Successivt börjar hon förstå att så inte är fallet. Istället verkar det vara så att makthavare insett hennes potential och vill att hon ska börja göra rätt för sig. Utan att veta vem hon egentligen kan lita på måste Juliette börja fatta beslut gällande hur hon ska agera.