Spänning och skräck i fina miljöer

Titel; Tistelblomman

Författare; Amanda Hellberg

Förlag; Forum

Recensionsexemplar

Ett tag efter alla andra kommer jag lite lätt flåsande med ett inlägg om Tistelblomman. Det är väl bra om man sprider ut tyckandet lite, tänker jag?

Amanda Hellbergs tredje bok om Maja Grå får mig att vilja kika under sängen innan jag går och lägger mig om kvällarna. Det måste väl anses som ett gott betyg?

Att skriva en roman med mycket spänning och skräck och mitt i detta sätta bräckliga, synska och på många sätt naiva Maja grå är en mycket lyckad kombination. Nu menar jag inte att Maja är skör rätt igenom, tvärtom är hon urstark på många sätt. Men ändå, man vill skydda henne från fler olyckor och sorger. Man vill att hon och Jack ska få leva tillsammans i lugn och ro, att de ska få en möjlighet att skapa ett liv tillsammans.

OBS! Liten spoilervarning här!

Jag blir väldigt nervös precis i början av romanen när Jack tydliggör vad han anser om folk som skor sig på folks rädslor genom att exempelvis påstå att de står i kontakt med de döda. Hjälp! Nu finns det ju inte någon öppning alls, för Maja, att förklara vad hon ser för Jack.

Som jag skrev på LitteraturMagasinet.se, så tycker jag att det är mycket skickligt att få läsaren (i alla fall mig) att tro att det är någon sedan länge död person som plågar invånarna i Tistelblomman, för att sedan presentera en annan lösning. Som är minst lika raffinerad.

Att förlägga romanen till Skotska höglandet fungerar alldeles utmärkt. Oxford, och till viss del Brighton, där Döden på en blek häst utspelar sig var också det helt perfekt. Det märks att Amanda Hellberg känner sig hemma i de miljöer hon valt. Inte vet jag om hon har någon anknytning till Skotland, men miljöerna känns helt trovärdiga. Det ska bli spännande att se var nästa del i serien kommer att utspela sig.