Nya Karin Alfredsson

Titel; Pojken i hiss 54
Författare; Karin Alfredsson
Förlag; Damm

Den här gången befinner sig Ellen Elg med familj i Dubai, och det är hennes man Björn som har en utlandstjänst och Ellen som är hemma med barnen. Det här med att vara hemma är ju, som man vet om man följt Karin Alfredssons böcker om Ellen Elg,  inte någon roll som passar henne särskilt bra. Inte för att hon inte njuter av att vara med sina barn, utan mer för att hon verkar vara en person som kräver mer, som kräver att hennes kompetens som läkare utnyttjas. Eller för att uttrycka det som Ellens morfar brukade göra när hon var barn; Man ska varje dag göra någonting av bestående värde. Och då gäller inte t ex läxläsning eller att städa sitt rum, det ska vara något mer än så.

Handlingen, lite kort, i Pojken i hiss 54 är den att vi får följa Zubaida 12 år, som bor i en liten by i Pakistan. Hon smyger ut i natten för att försöka få sig en titt på falkarna som de främmande männen har i sitt tält. Någon ser henne sedan när hon efter en stund går ut ifrån tälten igen, och därmed är både Zubaidas egen och hennes familjs heder förstörd. Det spelar ingen roll att ingenting hände, ingen är egentligen intresserad av vad som hände, eller att försöka reda ut det som skett. Zubaida är vanhedrad och måste dö för att familjen ska återfå sin heder.

I Dubai sitter Ellen Elg i en taxi som körs av Zubaidas äldste bror, när han får samtalet där han får reda på vad som hänt hemma i byn. Ellen och hennes chaufför har redan innan telefonsamtalet fullt upp med sina egna bekymmer. De har nämligen bevittnat en misshandel ute i öknen. Trots chaufförens protester filmade Ellen det de såg, och efter det så skyndade de sig, som de själva trodde helt obemärkta, från platsen.

Det finns ytterligare ett spår i boken som gäller Ellens hushållerskas syster, som blivit misshandlad  och våldtagen i den familj där hon arbetar. Ellen dras in i problematiken via systern, och hamnar i en lägenhet där hennes läkarkunskaper sätts på prov.

Jag gillar ju de här böckerna om Ellen Elg, och jag tyckte om den här senast också. Dock kändes den här inte lika engagerande som de tidigare. Kanske var det så att det var lite för många spår i boken. Man slängdes lite hit och dit, mellan huvudpersonerna. Det kändes inte som om man kom någon riktigt nära. Lite mer splittrad och lite tunnare innehållsmässigt än de tidigare, men ändå klart läsvärd. Jag kommer absolut att läsa även nästa bok om Elen Elg, läkaren med en atark tro på maänniskors lika värde och med hjärtat på det rätta stället, som varje dag strävar efter att göra någonting med bestående värde.