Titel; Feber
Författare; Maggie Stiefvater
Förlag B Wahlström
Feber är den, av många, hett efterlängtade uppföljaren till Frost. Försöket att få Sam att behålla sin människoskepnad har lyckats, och Grace borde vara överlycklig. Naturligtvis så är hon glad för detta, men samtidigt är det annat i tillvaron som stör. Hon har, för kanske första gången i sitt sjuttonåriga liv, hamnat på kollisionskurs med sina föräldrar, och det verkar inte som om de hittar en väg att kommunicera med varandra. Det är bara bom stopp.
Konflikten handlar om Sam, som föräldrarna anser har dåligt inflytande över Grace, de vill inte att de ses så ofta som de gör. Och då är de inte ens medvetna om att Sam faktiskt tillbringar i stort sett alla nätter i Grace rum. De har helt enkelt bestämt sig för att inte tycka om Sam. Från att ha varit mer eller mindre ointresserade av hur Grace tillbringar sin tid så ska de plötsligt ha koll på allt hon gör och med vem hon gör det. Tidigare har det ju snarast varit så att föräldrarna varit frånvarande och att Grace fått tillbringa många kvällar hemma i huset helt ensam.
Sedan är Grace själv inte frisk. Hon drabbas av hög feber, illamående och näsblod. Både hon, Sam och kompisen Isabel, är nog på det klara med att det har någonting med vargarna att göra, men Sam och Grace vill nog inte riktigt erkänna det ens för sig själva.
Sam är oerhört lättad över att han får behålla sin mänskliga form. Detta är vad han drömt om, att få vara med Grace och att kunna utveckla sin sång och sitt låtskrivande, att leva ett lugnt och normalt liv. Komma tillrätta med sina hemska barndomsminnen och se till att göra vad han kan för flocken.. Allt borde vara bra. Samtidigt känner han ett enormt ansvar nu när Beck har antagit en permanent vargskepnad. Sam är också förbryllad över varför Beck har valt att förvandla några av de nya flockmedlemmarna. Han kan inte förstå anledningen till att sångaren i bandet Narkotika ska tillhöra vargfamiljen. Han hoppas att Beck har haft någon särskild anledning till sitt beslut och han hoppas att Beck tagit rätt beslut. I slutet av boken anar man att Beck faktiskt hade en plan med att förvandla Cole, det var inte helt solklart men jag tror att vi får en förklaring i trean när (hoppas det blir hyfsat snart!!!) den kommer.
Jag tycker absolut att tvåan höll måttet. Jag var lite rädd för att det skulle kännas som en upprepning och att handlingen inte skulle föras tillräckligt framåt, samt att karaktärerna inte skulle hålla måttet. Men, som sagt, jag tycker den håller och efter den fruktansvärda cliffhangern på slutet så ser jag mycket fram emot trean!
Framförallt så gillar jag den där lågmälda torra humorn som kommer fram då och då, som när Sam efter att ha frusit sig halvt fördärvad ute i sin bil i väntan på att kunna smyga in i Grace’s rum säger någonting i stil med att ”Vi borde kanske fundera över att byta livsstil. En annan bra sak i tvåan är att karaktärerna djupnar något. Man lär känna Sam och Grace bättre, och likadant är det med Isabel, som tar ganska stor plats i boken.
Jag kommer ihåg att jag var väldigt tveksam innan jag läste Frost. Efter Twilight-böckerna och andra vampyrböcker tänkte jag; Herregud varulvar, nej det orkar jag inte med….Men det gjorde jag och jag tyckte om den, tyckte den kändes fräsch och inte alls som något som skrivits i kölvattnet av succén med Twilight. Jag fick samma känsla nu. Det här känns fräscht och lite annorlunda. En annan fördel, om man nu ska jämföra med twilight, är att böckerna inte alls är lika tjocka, Man får inte någon känsla av att det är med en massa ovidkommande information enbart som utfyllnad.
Nu ska jag ta och ta reda på om trean kommit ut på engelska och om det finns någon information om när den kommer på svenska!
Tillägg; Den ska tydligen komma i juli 2011 på engelska...Då blir det nog att läsa trean på engelska, för jag tror inte jag har lust att vänta längre än så.
Inläggget är även publicerat på Annettes bokblogg
Inläggget är även publicerat på Annettes bokblogg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar