Inte på bokrean, men

väldigt bra ändå är;
Titel; Skuggan över stenbänken
Författare; Maria Gripe
Förlag; Bonnier Carlsen
Om man läser lite olika bokbloggar, så har man kanske noterat att det är många som slagit till på boxen med uppväxtklassiker. Det har inte jag gjort, men när jag såg att Maria Gripes Agnes Cecilia fanns med där, så fick jag ett närmast akut behov av att läsa om Gripes Skuggserie, som börjar med Skuggan över stenbänken. Jag vet inte hur många gånger jag läst den boken! Jag minns att det tog ett tag innan jag förstod att det fanns fler delar, och hjälp vad glad jag blev då.

I den här första delen av Skuggserien så träffar vi Berta, som är berrättaren och hennes familj, som består av Mamma, eller 'Frun', pappa Carl-Vilhelm, Lillebror Roland och lillasyster Nadja. I hushållet finns också hushållerskan Svea. Eftersom deras jungfru precis har slutat har farmodern hjälpt till och hittat en ny flicka åt dem, som precis ska börja. När Carolin kommer, ställs tillvaron lite på ända för hela familjen. Berta känner sig både glad och förväntansfull, men också orolig. Hon känner på sig att det kommer att hända saker. Carolin liknar inte någon annan hon eller någon annan i familjen någonsin har träffat. Hon ifrågasätter och säger ofta rakt ut vad hon tycker och tänker, vilket inte var helt vanligt av en jungfru år 1911...

Pappan håller på med ett arbete om den store Emanuel Swedenborg, och är inte speciellt närvarande, även om Berta har ett bra förhållande med sin pappa. Mamman är osäker och håller hårt på etiketten. Den som verkligen styr hushållet är Svea. Det viktigaste är att Svea trivs! Om Svea inte trivs så märks det tydligt och stämningen i huset försämras till på gränsen till outhärdligt. Och det vill man ju inte! Så alla ser till att Svea trivs. 

Det är också så att det är Svea som bestämmer om de nya husorna ska få stanna i huset. Blir det så att de gör något som inte faller Svea i smaken så byts de inom kort ut mot någon annan. Många är de husor som kommit och gått innan Carolin anlände.

Berta är 14 år i den här första boken. Hon är smart och hon funderar mycket. Innan Carolin kommer så är det nog mycket i samhället som hon tycker är fel, men i och med att det inte är ok för en tjej att säga vad hon tycker så tiger hon. När hon lär känna Carolin så öppnar sig Bertas ögon på ett sätt som nog inte hade varit möjligt utan någons hjälp. Hon lär sig om feminismen, orättvisor ute i världen och också i sin egen omedelbara närhet. På så vis så är det här en utvecklingsroman för Berta. Men dessa böcker är så mycket mer! Det är mycket vänskap, magiska inslag, kärlek och mycket, mycket mer.

I berättelsen är det ett, eller egentligen två, fotografier som spelar en viktig roll. Genom dessa fotografier kommer Berta så småningom något närmare Carolins hemlighet, och båda två frågar sig i slutet av boken; hur ska det bli nu, hur ska de förhålla sig till dels varandra och dels sin omgivning?

Ja, det blir nog en omläsning av hela serien framöver känner jag. I alla fall första och andra delen. Och! Jag tänker skylta med dem på jobbet och försöka få någon elev ett låna...Alltid en utmaning när det handlar om lite äldre böcker!

Inlägget är även publicerat på Annettes bokblogg