torsdag 26 april 2012

Rör mig inte

Titel; Rör mig inte
Författare; Tahereh Mafi
Förlag; B Wahlström
Recensionsexemplar




Det är ju inte utan att man kan känna sig lite mätt på vampyrer, varulvar, zombies och nu dystopier. Framförallt inom ungdomslitteraturen. Jag har ju absolut inga som helst problem med ex Vargarna i Mercy Falls, Hungerspelen, Fienden, Cirkeln etc, men ibland (som vuxen läsare kanske?) börjar man undra om man skulle ta och vila lite från den här sortens litteratur. Hur gärna man än vill veta hur böckerna/serierna är då man får frågan.

Så kände jag lite när jag började läsa Rör mig inte. Jag tyckte det kändes som en blandning av Hungerspelen, Döden i dina ögon och Tankeläsaren. Sedan tog det ett tag också innan man kom in i språket som är lite speciellt. Jag slöläste lite helt enkelt. Men, det tog sig! Det blev faktiskt bättre och bättre ju längre jag läste. Språket  blev (kändes det som) vackrare för varje kapitel, och slutet gillade jag riktigt mycket. Så nu, utan att egentligen vara sådär väldigt förvånad över utvecklingen, ser jag mycket fram emot tvåan.

Handlingen är den att Juliette kan döda med sin beröring. Ingen vet varför och ingen kan hjälpa henne. Föräldrarna gav upp tanken på ett normalt liv för längesedan och protesterar inte alls när Juliteet blir omhändertagen av Återetablissemanget då hon är 17 år.

Världen ser inte ut som vi är vana vid. Det här är en värld ännu mer förstörd av människan än vad vi kan se idag. rent vatten är en bristvara och riktig mat likaså. Det är våldsamt, molnen har en annan färg och man kan egentligen inte lita på någon.

Återetablissemanget har tagit makten och deras policy är att människorna måste börja om från början. All kultur, alla språk måste förgöras. Mångfald fördöms.

Juliette blir inlåst och isolerad på någon slags institution. ingen pratar med henne, ingen informerar henne om vad som kommer att hända. Hon lever i mörker. Tills en dag då hon plötsligt, helt utan förvarning får en cellkompis. En kille som hon till en början är helt övertygad kommit för att mörda henne. Successivt börjar hon förstå att så inte är fallet. Istället verkar det vara så att makthavare insett hennes potential och vill att hon ska börja göra rätt för sig. Utan att veta vem hon egentligen kan lita på måste Juliette börja fatta beslut gällande hur hon ska agera.


onsdag 25 april 2012

Den absolut sanna historien om mitt liv som halvtidsindian

Titel; Den absolut sanna historien om mitt liv som halvtidsindian
Författare; Sherman Alexie
Förlag; Rabén och Sjögren


Jag har skrivit om Den absolut sanna historien.... tidigare, på Annettes Bokblogg. Anledningen till att jag känner att jag vill lyfta den igen är att vi ska prata om den i em på bokcirkeln vi har för unga på bibblan. Jag hade lite glömt hur bra den är. Den är helt FANTASTISK. Har ni inte läst, så LÄS; LÄS; LÄS! Ni kommer inte att ångra er. Man vill både skratta och gråta. Det här är definitivt en bok som både unga och vuxna ska läsa, låt er inte "luras" av att det är en ungdomsbok.

Så här skrev jag på Annettes bokblogg om boken;

Den här boken handlar om Junior och baserar sig på en sann historia. Det är en både väldigt roligt och väldigt sorglig bok. Junior föds med en hjärnskada och ges inte många chanser att överleva en operation när han är sex månader gammal. Han klarar operationen men får en massa men och besvär, som stamning, läspning och vattenskalle.

Junior växer upp i ett reservat i USA och han blir mobbad i stort sett ifrån det han lär sig att gå, och detta bara fortsätter. Junior håller sig mest för sig själv, sitter hemma och tecknar serier som han blir riktigt bra på. Han har en vän, ett riktigt råskinn som bär på så mycket ilska och aggressioner att han inte gör annat än att slåss och förstör saker. Den här kompisen skyddar Junior så gott det går, och de är oskiljaktiga.

På grund av en händelse på skolan blir Junior avstängd under en längre period, vilket han tycker är extremt orättvist och samtidigt väldigt långtråkigt. En dag får han besök av den lärare som orsakade avstängningen. Den här läraren får Junior att inse att han, med sin begåvning, måste lämna reservatet för att överleva, för att inte bli alkoholist eller narkoman inom de närmsta fem åren. Som så gott som alla vuxna i reservatet sorgligt nog slutar som.

Junior bestämmer sig för att börja i en annan skola som ligger i staden närmast utanför reservatet, ungefär tre mil därifrån. Bara det att ta sig till och från skolan blir väldigt besvärligt. Antingen så finns det inte pengar till bensin eller så är ingen nykter nog att köra honom. Ibland kan han inte skrapa ihop pengar till bussen utan måste gå hela vägen hem.

Det här en stark bok. Man vill både gråta och skratta när man läser den.

Ingrid Betancourt till Bokmässan 2012

Det här verkar mycket intressant tycker jag. Hoppas på att kunna läsa innan mässan och sedan gå och lyssna.

http://www.bokmassan.se/nyheter/ingrid-betancourt-till-bokmassan/

tisdag 24 april 2012

Love eller Love? Det är frågan...

Titel; Jag är Love
Författare; Mårten melin
Förlag; Rabén & Sjögren
Recensionsexemplar


Min son heter Love. Alltså med långt o. När han var lite yngre så kunde han ibland vara lite bekymrad över hur hans namn skulle uttalas i engelspråkiga länder, när stavningen är identisk med deras love, alltså kärlek. När min dotter läste Mårten Melins bok Jag är Love så undrade hon såklart om det är Love som i vår Love eller Love som i kärlek, som killen i boken heter. Först sa jag tvärsäkert Love som i namnet. Men sedan när jag läst ett tag och insett vem Loves pappa är så blev jag mer tveksam. Undrar hur Mårten Melin själv uttalar namnet? Skulle vara lite kul att veta.

Jag är Love är en fristående fortsättning på Förvandlad som kom förra året. Pojkarna i de båda böckerna hamnar på samma skola, "monsterskolan" som den kallas av byborna. Kanske inte så konstigt egentligen, med tanke på att där går både vampyrer, häxor, hamnskiftare och andra ovanliga varelser.

Vad jag reagerade på i Loveboken är ungefär detsamma som jag reagerade på i Förvandlad, att pojkarna inte får veta lite mer innan de skickas iväg. Hux flux bara körs de iväg till en skola med galler för fönstrena och annat skumt och inten talar egentligen om för dem varför. Visserligen har de personlig utveckling på schemat, men ändå.

Annars är det här spännande böcker som barnen älskar. De lånas ut hela tiden på bibblan, och det är kö på dem. Det är lite roligt att det finns sådana här böcker som passar åldersgruppen, en sorts "Twilight light" i brist på bättre beskrivning. Jag menar egentligen böcker som gör att 10-åringarna inte behöver låna just från ungdomshyllan med vampyrer, utan kanske vänta med de böckerna något eller några år. Melins serie känns som ett ok alternativ att sätta i händerna på dem, som barnen själva inte tycker känns för barnsligt. Känsliga frågor det där! Och svåra.

måndag 23 april 2012

Kaninhjärta

Titel; Kaninhjärta
Författare; Christin Ljungqvist
Förlag; Gilla Böcker
Recensionsexemplar





Först av allt så vill jag tacka Gilla Böcker igen för en trevlig bokrelease i fredags! Mer sådant i Göteborg om man får önska...

Kaninhjärta är en sådan där bok som inte släpper taget om en bara för att man har läst ut den. Jag tror inte det spelar någon roll egentligen om man tycker om den eller inte, den stannar kvar i vilket fall som helst. Nu tyckte jag om den, men det gör inte att det känns lätt att skriva om den. Tvärtom tror jag. Jag har funderat och funderat, hela helgen egentligen, på vad jag tycker och hur jag ska formulera mig. Utan att egentligen kunna komma fram till någonting vettigt. Så nu kör jag i alla fall!

Det tar ett tag för en läsare att komma in i rytmen i språket i Kaninhjärta, men när man väl gjort det så är det nästan vilsamt att läsa. Det här är en mörk, suggestiv roman och det lite lågmälda språket tror jag gör att man lättare kan ta till sig historien.

Handlingen lite snabbt och utan, hoppas jag, spoilers är den att Mary och Anne är ett tvillingpar som alltid, hela deras liv, har varit starkt knutna till varandra. Egentligen så behöver de ingen annan. Eller det är vad de själva tror åtminstone. De var så starkt förknippade med varandra att folk, till och med deras egen mamma, kallade dem för Marianne. Mary och Anne blev till MaryAnne som blev till Maryanne som blev till Marianne. Flickorna fick frågor som; Hur mår ni?Vad har ni gjort idag? Som om de hela tiden kände exakt samma känslor och tyckte exakt samma saker.

I början av boken så har deras pappa precis lämnat familjen för att han har träffat en annan kvinna. Mamman är förtvivlad och mycket sårbar och tappar greppet fullständigt. Döttrarna, framförallt Mary, som är den som anses vara den som är mest framåt, den som styr, tycker det hela är patetiskt och propsar på att hon och Anne ska ge sig av och stanna borta ett tag. De har precis slutat andra året på gymnasiet och har hela sommarlovet på sig.

Så länge de kan minnas så har en spökkvinna ibland tagit kontrollen över Mary. Anne kan se henne och höra vad hon säger, medan Mary aldrig minns någonting av vad som har hänt. Ända sedan de var små har de försökt visa de här händelserna för sina föräldrar som aldrig riktigt kunnat ta det till sig. De har hela tiden förklarat det hela med att Mary lider av narkolepsi, och man ska ju inte gå till läkaren i onödan. Det är något sorts medialt samarbete mellan tvillingarna, eftersom Mary är den som döda männsikor talar igenom och Anne är den som kan höra vad de säger. Den enas gåva är ingenting värd utan den andra.

Genom viss manipulation av pappan som av dåligt samvete ger dem en del pengar, samt att de vid ett besök hos pappan snor med sig hans extranyckel, ordnar de så de helt olovandes kan bo i pappans nya lägenhet i Göteborg. Mary mer eller mindre tvingar Anne att lova att inte tala om för mamman var de håller hus någonstans, vilket bidrar till att göra vistelsen till en plåga för Anne.

Innan de åker till Göteborg meddelar spökkvinnan dels att de måste välja väg och dels att Mary funderar på att ta sitt liv.

Det är det här som drabbar mig mest i boken. Den orimliga börda som läggs på Anne. Föräldrarna har på något vis givit upp. Det är som det är. Mary är som hon är, men Anne klarar upp det. Hon är med och hon är oerhört ansvarstagande. Man förlitar sig på att hon ska ta hand om sin syster. Mary går först, dundrar fram och Anne går efter och samlar ihop och sopar över. Det känns som om föräldrarna alltid har varit lite skrämda av sina barn. Rädda för hur nära de står varandra, och helt ovetande om hur de ska hantera situationen. De har någonstans längs vägen valt att inte göra någontinga alls, utan bara trampa på och låtsas att allt är som det ska.

Tjejerna har det fruktansvärt tufft, båda två, men på olika vis.  Anne med sin ständigt närvarande oro över Mary, och Mary med sin depressiva och destruktiva sida som hon inte vet hur hon ska hantera. Efter ett tag i Göteborg träffar de en kvinna, Emilia, som leder en grupp människor med mediala gåvor i arbetet att söka efter en liten försvunnen flicka. Mary blir som besatt av att hitta den lilla flickan medan Anne känner sig tveksam.

Hela den här gruppen människor känns som vuxna personer som borde veta bättre än att dra med två känsliga tjejer i det här arbetet, och det här är då återkommande tycker jag. Med vuxna som inte tar ansvar, som sviker. Mary och Anne har bara varandra att luta sig emot.

Det här är en fascinerande historia. Det är något magiskt med romaner med tvillingar som karaktärer. Det här med att som utomstående se in i en syskon eller annan familjerelation som är speciell är ofta härlig och omtumlande läsning. Titlar som dyker upp direkt är bland annat Den hemliga historien och Själens osaliga längtan.

Som jag skrev precis i början, är det här en roman som man kommer att återkomma till ett bra tag framöver. Vilket inte gör mig någonting alls.

söndag 22 april 2012

Dags för Bubblarna att träffas igen!

Då var det bara en dag kvar tills nästa träff med trevliga bokcirkeln Bokbubblarna. Boken som ska avhandlas är A game of thrones, och jag tror det kommer bli en mycket intressant kväll det här...

Den här gången ses vi på trevliga Mañana, och det känns ju som om det helt enkelt  inte kan bli fel, eller hur? Hoppas så många som möjligt kan komma!

lördag 21 april 2012

Gilla böcker


Stolta (med all rätt!) förläggare!

Minglande kollega med sambo


På Stardustan bloggande bibliotekarie med sambo. Tack för en trevlig kväll!

Glad debutant!


Christin Ljungqvist med sin fina Kaninhjärta

Finfina bokbloggare på rad!


Enligt O, Och dagarna går, Marias bokliv

Kan man inte bifoga länkar???? Eller, va?

Ja, alltså, det här med att blogga från mobilen. Jag önskar verkligen att det var min grej, men det verkar tyvärr inte så...Kan i alla fall meddela att releasefesten för Kaninhjärta igår var riktigt trevlig. Jag önskar Christin Ljungqvist all lycka med sitt nästa projekt och hoppas att översättningen av Kaninhjärta kommer att sälja bra!

Skickat från min iPhone

fredag 20 april 2012

Partypingla...

...är jag ju nu vanligtvis inte nu för tiden....Men! Idag bär det av på releaseparty för Fina Gilla Böckers Kaninhjärta av Christin Ljungqvist.



Det är lite trist det här i vanliga fall, när man får en massa trevliga inbjudningar av olika slag på mejlen som man inte kan gå gå efterson de alla går av stapeln i Stockholm och man själv befinner sig strax utanför Göteborg...Men inte idag! Trevligt initiativ att lägga bokreleasen till Göteborg, som jag förmodar har att göra med att Christin Ljungqvist själv kommer från Vallda strax utanför Kungsbacka. Mer sådant vill vi ha!

Boken ja, Kaninhjärta, tyckte jag mycket om. Recension kommer på recensionsdatum, måndagen 23/4!

Härlig ungdomsläsning framöver!

Jag blev så glad igår när jag kom hem och hittade ett stort paket i brevlådan! Fyra härliga ungdomsböcker att sätta tänderna i, ska bli himla mysigt!
Recensionsexemplar

Sista delen i Maggie Stiefvaters serie om Vargarna i Mercy Falls, För evigt, har jag redan läst på engelska, men vill gärna läsa på svenska för att kunna jämföra lite. Jag gillar verkligen den här serien och jag kommer ihåg att det kändes lite tomt när trean var utläst. På ett sätt tycker jag det är starkt gjort av författare som faktiskt bryter efter tre delar som det var sagt, även om man lite i smyg skulle vilja veta vad som händer sedan!



En bok som jag längtat efter är Rachel Wards tredje del i serien Döden i dina ögon - Slutet. Jag tycket mycket om de båda första delarna och hoppas och tror att det här blir lika bra.

Rör mig inte av Tahereh Mafi vet jag egentligen ingenting om, förutom det som står i baksidestext och på förlagets hemsida, men det verkar spännande och det ska bli kul att läsa. Jag har en känsla av att den kommer att lånas ut en hel del på biblioteket i sommar.






Sist ut har vi Aldrig släppa taget av Holly Goldberg Sloan. Låter som lite lagom snyftig ungdoms som många ungdomar kommer att ta till sig!

Ser fram emot att läsa de här fyra plus ett antal till som kommer ut i maj. Med det här i bagaget samt en del jag läst tidigare under den här terminen känner jag mig lugn över att ha tillräckligt med titlarlästa för att ro iland mina sommarbokprat!

Inlägg om respektive bok kommer självklart efterhand!





onsdag 18 april 2012

Paradisoffer

Titel; Paradisoffer
Författare; Kristina Ohlsson
Förlag: Piratförlaget
Recensionsexemplar


Jag hade inte läst de tidigare böckerna av Kristina Ohlsson, vilket jag ångrar nu...Man ska helt klart vara med från början! Min recension av Paradisoffer ligger på Litteraturmagazinet. Välkommen in!

söndag 15 april 2012

Hopplöst seg

Som vanligt ligger jag efter när det gäller att skriva om vad jag läst...Men, jag har läst en hel del, och inlägg kommer så småningom antingen här eller på Litteraturmagazinet.

Bland annat så kommr en recension av Kristina Ohlssons Paradisoffer på Litteraturmagazinet på recensionsdag.