Bibliotekskatten

Fantasy och vilda västern i en skön mix

2012-03-08T09:00:00.001+01:00

Titel; Blodröd väg
Författare; Moira Young
Förlag; Rabén & Sjögren
Recensionsexemplar

När man väl vant sig vid språket i Blodröd väg blir det en riktigt spännande ungdomsbok. Nästan som en fantasy blandat med vilda västern. Den är skriven på ett ganska grovt talspråk och det tar en stund innan man vänjer sig.

Nu tyckte jag att själva berättelsen var snyggt uppbyggd och som sagt riktigt spännande, annars hade jag nog inte kommit igenom boken.

Handlingen är den att vi får träffa tvillingarna Saba och Lugh, deras pappa och deras lillasyster Emmi. Mamman dog då Emmi föddes och sedan dess så har de andra i familjen hankat sig fram på egen hand. De lever i stort sett helt isolerade mitt ute i ödemarken i ett mycket kargt landskap. Det brukade finnas en sjö, Silversjö, men den är numera så uttorkad att de knappt hittar vatten så de klarar sig.

Under en sandstorm kommer fem svartklädda män ridande och tar med sig Lugh. Pappan dör och kvar är Saba med ensamt ansvar för Emmi. Saba och Lugh har alltid stått varandra väldigt nära och vid bortförandet av Lugh blir Saba helt förtvivlad. Hon bestämmer sig för att ge sig iväg för att leta reda på Lugh och försöka förstå varför han blivit bortförd. Emmi planerar hon att bli av med på vägen, genom att lämna henne hos en vän till familjen.

Nu blir det inte riktigt som Saba tänkt sig. Emmi följer med sin syster och de har en mycket farlig och mycket händelserik färd framför sig.

Förutom språket så känns boken som en klassisk fantasy i det att man har en hjälte eller hjältinna med ett uppdrag. Hjälten/hjältinnan växer under berättelsens gång och visar sig besitta krafter eller förmågor han eller hon inte visste om från början. Det är ett ganska högt tempo boken igenom och handlingen bjuder på några riktiga överaskningar som man som läsare inte riktigt förväntar sig. Jag blev positivit överaskad när jag kom över chocken med språket och kom in i handlingen.

Spänning och skräck i fina miljöer

2012-03-07T11:47:00.000+01:00

Titel; Tistelblomman

Författare; Amanda Hellberg

Förlag; Forum

Recensionsexemplar

Ett tag efter alla andra kommer jag lite lätt flåsande med ett inlägg om Tistelblomman. Det är väl bra om man sprider ut tyckandet lite, tänker jag?

Amanda Hellbergs tredje bok om Maja Grå får mig att vilja kika under sängen innan jag går och lägger mig om kvällarna. Det måste väl anses som ett gott betyg?

Att skriva en roman med mycket spänning och skräck och mitt i detta sätta bräckliga, synska och på många sätt naiva Maja grå är en mycket lyckad kombination. Nu menar jag inte att Maja är skör rätt igenom, tvärtom är hon urstark på många sätt. Men ändå, man vill skydda henne från fler olyckor och sorger. Man vill att hon och Jack ska få leva tillsammans i lugn och ro, att de ska få en möjlighet att skapa ett liv tillsammans.

OBS! Liten spoilervarning här!

Jag blir väldigt nervös precis i början av romanen när Jack tydliggör vad han anser om folk som skor sig på folks rädslor genom att exempelvis påstå att de står i kontakt med de döda. Hjälp! Nu finns det ju inte någon öppning alls, för Maja, att förklara vad hon ser för Jack.

Som jag skrev på LitteraturMagasinet.se, så tycker jag att det är mycket skickligt att få läsaren (i alla fall mig) att tro att det är någon sedan länge död person som plågar invånarna i Tistelblomman, för att sedan presentera en annan lösning. Som är minst lika raffinerad.

Att förlägga romanen till Skotska höglandet fungerar alldeles utmärkt. Oxford, och till viss del Brighton, där Döden på en blek häst utspelar sig var också det helt perfekt. Det märks att Amanda Hellberg känner sig hemma i de miljöer hon valt. Inte vet jag om hon har någon anknytning till Skotland, men miljöerna känns helt trovärdiga. Det ska bli spännande att se var nästa del i serien kommer att utspela sig.

Vi har fått ett namn!

2012-03-06T12:34:00.002+01:00

Så var det klart! 'Bokcirkeln utan namn' heter numera Bokbubblarna. Fint va? Nästa bok vi ska läsa blev första delen i Sagan om is och eld, Kampen om järntronen. För mig var det helt perfekt efterson jag varit lite sugen på att läsa den ändå nu när jag börjat följa första säsongen på svt.

Bokcirkel ikväll!

2012-03-05T11:30:00.001+01:00

Ikväll är det dags för 'Bokcirkeln utan namn' att träffas igen, och det är Tom Perrottas Lektioner i avhållsamhet som ska avhandlas.

Ett kort tag under morgonen så trodde jag att jag skulle bli tvungen at lämna återbud, men det löste sig! Skönt, för det är verkligen trevliga träffar.

Jag kunde ju inte hålla mig, så jag har ju redan skrivit ett inlägg om boken. Nu är jag riktigt nyfiken på vad alla andra tycker...

Horses, horses, horses # 4, del 1

2012-03-05T11:25:00.000+01:00

Jag hade tänkt att nr 4 i min lilla inläggsserie om hästar skulle handla om Lin Hallbergs Teddyserie, men eftersom jag redan skrivit om Siggeböckerna av Lin Hallberg väntar jag ett tag med Teddy.

Istället tänkte jag presentera Jill. Hjälp vad jag läste Ruby Fergusons böcker om Jill när jag växte upp. Man kan nog lugn konstatera att de, tillsammans med Femböckerna, grundlade den nyfikenhet för England som gjorde att jag tillbringade rätt så mycket tid i landet när jag blev lite äldre.

Det har kommit ut 9 böcker om Jill, och ordningen på dessa ser ut så här;

Jill i sadeln (Jill's gymkhana)
Jill stallflickan (A stable for Jill)
Jills ridskola (Jill has two ponies)
Jill rider igen Jill enjoy her ponies)
Jills ridklubb (Jill's ridingclub)
Jill tar priset (Rosettes for Jill)
Jill och drömhästen (Jill and the perfect pony)
Jill bland vilda hästar (pony jobs for Jill)
Jill på långritt (Jill's pony trek)

Jag var helt fascinerad av precis allt i Jillböckerna. Tänk det romantiska i scenariot att "fattig" flicka flyttar ut på landet med ensamstående, författande mamma för att de blivit tvungna att sälja sitt gamla hus. Där går hon långt ut på landet och är ganska tapper och lojal med mamman då hon får syn på en försummad och övergiven ponny i en hage. Självklart tar hon sig an denna arma ponny! Självklart övertalar hon sin mamma om att hon minsann kommer att klara av att sköta både skolan och ponnyn, och självklart så måste Jill tjäna ihop egna pengar för det är dyrt att ha häst! Åh, jag svalde allt med hull och hår och bara älskade Jill.

Dock hade jag problem med att få ihop hur man kunde anses som ganska fattig och samtidigt ha hushållerska som kom varje dag för att sköta om alla hushållssysslor? Kunde inte mamman hinna med det själv, tänkte jag? Och kanske skriva på kvällarna och när Jill var i skolan? Då kunde de ju tjäna in lite hö- och morotspengar på så vis. Men, vad jag kan minnas så var det nog min enda invändning.

OBS! Tillägg! Efter det att jag börjat på det här inlägget var jag naturligtvis tvungen att börja läsa om Jill-serien, och då märker jag att i de första böckerna hade de ingen hushållerska. Mitt misstag. Hon kom först senare då mamman tjänat en massa pengar på sina älvböcker ;-)
Lite kort om handlingen i de olika delarna;

Jill i sadeln; Lite av det som nämndes ovan. När Jill fått köpa Black Boy som ponnyn heter, märker hon att hon faktiskt inte har den blekaste aning om hur hon ska sköta en egen häst. Hon gör lite som hon tycker, och det är nog tur att hon får hjälp, både av blivande bästa kompisen Anne och en man som heter Martin Lowe. Annars hade det nog blivit synd om Black Boy.

Jill stallflickan; Jill blir tvungen att lämna sin Black boy på ridskolan för att tillbringa några sommarlovsveckor hos sin moster och kusin Cecilia. Hon lider förfärligt, ända tills dess att hon träffar på några i sin egen ålder som har samma brinnande hästintresse som hon själv.

Jills ridskola; I den här delen köper Jill ponny nummer två; Rapid, som hon till en början inte alls tycker särskilt mycket om. Hon hjälper också till att rädda Fru Darcys ridskola som fått hård konkurens av ett nyöppnat ridhus.

Jill rider igen; I början av boken skadar Jill sin vrist och kan inte vara med i en stor tävling hon länge sett fram emot. Hon får också en inbjudan att vara med och organisera en tävling på Blossom Hall, samt hjälper en yngre flicka som inte kan betala för sina ridlektioner.

Fortsättning följer...

Har ni sett det här?

2012-03-02T13:54:00.000+01:00

Jag var bara tvungen att visa de här fantastiska omslagen av Penguin Threads Deluxe Classics. Jag hade inte sett dem tidigare, men det kanske är jag som är helt efter? Jillian Tamaki, är kvinnan som har gjort omslagen och som också har en blogg som är väl värd ett besök! Titta och njut;

The Secret Garden

Black Beauty

Emma

Recept för en flygtur

2012-03-01T13:26:00.001+01:00

Titel; Recept för en flygtur
Författare; Annalena Hedman
Förlag; Rabén och Sjögren
Recencionsexemplar

Min plan för ett tag sedan var ju att få min snart 11-åriga dotter att läsa serien om Abbe i Istermyrträsk; Min första världssensation, Den skräckslagne stekelsamlaren och Recept för en flygtur. Jag tycker så mycket om de här böckerna själv, och vill ju då såklart förmedla dem till dottern och hennes kompisar likväl som till de klasser jag bokpratar för. Tanken var också att ha en liten intervju med dottern & co, för att höra vad de tycker.

Planen ser fortfarande likadan ut, den är bara skjuten lite på framtiden. Dels för att det kommit en del annat emellan och jag ligger efter både med läsning och att skriva, dels för att det faktiskt tog lite tid att sälja in serien till T (som dottern hädanefter kommer att kallas här på bloggen). Men, nu är hon igång och jag tycker det verkar hyfsat lovande. Jag vet inte riktigt varför hon tvekade till att börja med, det är alltid svårt det där. Vissa titlar som man tror kommer att gå ut som smör blir hyllvärmare och tvärtom. Men i det här fallet så visste jag ju att klasserna jag bokpratat i hade kastat sig över böckerna. Så varför T tvekade, hon som annars är pigg på att läsa det mesta? Who knows? Men, som sagt, nu har hon börjat och hon verkar gilla.

I den här tredje delen, som jag för övrigt läste med lika stor behållning som de båda tidigare, är Abbe i Istermyrträsk över höstlovet. Som vanligt dröjer det inte länge innan det börjar hända saker runt Abbe. Nu är det ett band som varit med i Melodifestivalen som ska spela på Medborgarhuset med tuffa tjejpunkbandet Up Yous som förband. Det är Abbe som ordnat spelningen med Up Yours och lite nervigt är det allt. Det är ju inte riktigt samma typ av musik som S.U.C.K från Mello spelar.

Abbe är verkligen en helskön unge. Snäll, lite lagom kaxig, klurig och pigg på det mesta. Men, samtidigt som man sitter och njuter av läsningen finns det här med kompisens Antóns plågoandar. De lämnar honom inte ifred, och det känns som om det blir värre för varje bok.

Nu får Abbe och de andra hjälp av både vuxna, men också av äldre ungdomar att ta tag i situationen. Just det här tycker jag är så bra. Att lite tuffa punktjejer är med och styr upp mobbarna. Ett fint drag. Jag hoppas på fler böcker om Abbe och de andra i Istermyrträsk. Jag skulle till och med kunna tänka mig att åka dit och träffa dem! Det måste ju var ett gott betyg?

Angeläget

2012-02-28T20:31:00.000+01:00

Titel; Mitt klimatkatastrofala liv
Författare; Saci Lloyd
Förlag; Bonnier Carlsen
Recensionsexemplar

Vad som slog mig redan tidigt i Mitt klimatkatastrofala liv, var känslan av att det här faktiskt kan hända på riktigt. Det här skräckscenariot behöver, om vi har otur eller bara fortsätter som vi gör nu, inte vara särskilt avlägset.

De här tankarna gjorde att jag absolut ville läsa vidare och i och med det aktuella ämnet, om inte annat, så är det här en bok jag tycker alla ska läsa, absolut inte bara ungdomar. Jag har sagt det förut och jag säger det igen; Vuxna borde läsa mer ungdomsböcker!

Handlingen utspelar sig i London, och året är 2015. Vi har levt över våra tillgångar så länge att att jordklotet har börjat säga ifrån. Översvämningar, värmeböljor, isande kyla och mycket annat i klimatförändringens spår tillhör vardagen. I England tar därför regeringen ett beslut på att införa koldioxidkort, för att hålla koll på alla invånares förbrukning.

Huvudpersonen, Laura, försöker verkligen leva efter de regler som ställts även om det bär emot. Hon får ransonera sina nöjen. T ex kan hon vissa veckor behöva välja mellan att ladda sin mobil och att repa med sitt band. Ett band som betyder näst intill allt när tillvaron ter sig smått kaotisk. Resten av Lauras familj hanterar ransoneringen på olika sätt. Systern vägrar kategoriskt att inordna sig alls, pappan tar till sig ett nytt sätt att leva och blir en sorts modern grönavågare och mamman sluter sig till ett hemligt kvinnligt sällskap för att finna sig själv.

Trots allvaret skriver Saci Lloyd med mycket humor. Man blir, trots att det faktiskt är en dystopi, ändå glad av läsa. Det känns som om trots det förfärliga som händer och trots att detvissa stunder ser hopplöst ut, så finns det anledning att tro på framtiden.

En bilderboksfavorit

2012-02-23T13:28:00.001+01:00

Titel; Katt kan i parken
Författare; Sanna Töringe
Illustatör; Kristina Digman
Förlag; Bonnier Carlsen
Recensionsexemplar

Katt kan i parken är en väldigt söt bilderbok om Katt och mamma, när de ska gå till parken. Fantastiska bilder som harmonierar fint med texten.

Det bästa är nog när mamma tar igen sig en stund på bänken i parken och pratar i sin mobil, och katt och kompisen börjar jaga ankan...

Hög igenkänningsfaktor, och en mycket bestämt liten kattindivid som man vill läsa mer om, igen och igen.

Och där var den utläst!

2012-02-22T21:42:00.000+01:00

Inlägg kommer en annan dag...

LitteraturMagazinet.se

2012-02-22T15:53:00.000+01:00

Nu har jag en lanserad profil på LitteraturMagazinet.se! Det känns jätteroligt och lite pirrigt. Det blir ju lite annat än att skriva här på bloggen.

Först det där med recensioner, då...På LitteraturMagazinet så kallas det recensioner. Så är det och det får jag lov att hantera på ett eller annat sätt ;-) det blir nog bra med det. Sedan har man som profil en liten bloggdel också.

Jag hoppas att det inte kommer att bli för tungt att skriva på två (eller tre om man räknar med Bokmässans community, och det ska man ju självklart göra!) ställen. Jag har inte riktigt kommit på något bra upplägg där, som att skriva om nya böcker jag läst där och annat här på Bibliotekskatten. Vi får se. Jag får känna lite på det, jag tror det ger sig efterhand. Men! Välkomna att titta in!

Glad

2012-02-21T21:54:00.000+01:00

blev jag när jag efter att ha jobbat sent och haft mycket att göra hela kvällen, kom hem till ett vadderat kuvert med Tistelblomman i...

Kastar mig i säng och börjar läsa!

Vad ska man kalla det för egentligen?

2012-02-21T08:12:00.001+01:00

Inlägg? Recension? Tankar? Tyckande?

Jag tycker det här är väldigt svårt, och också väldigt aktuellt för mig eftersom jag kommer att börja skriva för en nättidning (mer om det i ett senare INLÄGG ;-) såklart). Där kommer jag att ha en liten bloggdel, samt en avdelning för recensioner och lite annat smått och gott, och det ska bli hur kul som helst. Men....recension? Jag skruvar lite besvärat på mig, mentalt, och mumlar lite diffust och osammanhängande att recensera, det gör inte jag. Jag tycker till, undrar, funderar och berättar om, i det jag skriver här på bloggen.

Jag känner mig mycket friare i ordet inlägg, recension känns mer inom mallar samt att det krävs vissa beståndsdelar för att det ska kunna kallas för recension. Nu vet jag ju, självklart, att vi idag använder ordet recension på ett lite annat sätt än vad man gjorde tidigare. Det här är jag som har problem med ordet. Det känns lite som om jag fuskar. Som i de där hemska drömmarna man kan ha, ni vet, där man hela tiden är rädd för att någon plötsligt ska komma på att man är en total bluff! Att man egentligen inte kan någonting, att man inte har där att göra! Ungefär så. HU!

Jag är väldigt nyfiken på vad "alla andra" tycker och tänker om det här, för jag har svårt att tro att jag är ensam om de här funderingarna. Jag vet ju att t ex Anna på Och dagarna går har haft ett inlägg där det här kommer upp. Kommentera gärna!

Där har vi en annan sak, förresten, nu när jag ändå är igång. Jag ser ju på min besöksstatistik att jag har rätt så många besökare här på bloggen, och att det blir fler och fler hela tiden. Men, jag har väldigt få kommentarer...Nu är jag ju själv på det viset, så egentligen ska jag inte säga någonting alls. Jag läser en hel del bloggar, Men kommenterar sällan. Jag försöker verkligen bli bättre på det,dock!

Så! En deal; Jag börjar kommentera mer och börjar länka mer, och ni trevliga besökare på Bibliotekskatten skriver en liten kommentar då och då! Ok?

Lektioner i avhållsamhet

2012-02-20T16:23:00.001+01:00

Titel; Lektioner i avhållsamhet
Författare; Tom Perrotta
Förlag; Natur & Kultur

Helt ärligt så vet jag inte riktigt vad jag ska tycka om Lektioner i avhållsamhet. Det är nästan,men bara nästan, som om jag känner mig lite olustig efter att ha läst ut boken. Olustig på grund av att jag inte riktigt är med på vad Perrotta vill säga med sin historia. Eller olustig för att jag faktiskt inte fick någon riktig känsla för någon av karaktärerna. Eller det kanske till och med är så att jag faktiskt inte ens kunde tycka om någon av karaktärerna. De var mig ganska likgiltiga.

Nu var det inte alls så att jag satt och led under tiden jag läste. Det var helt ok läsning, men utan att ge någon som helst lust att läsa mer av författaren. Tyvärr, för jag hade så gott som räknat med att jag skulle tycka det här var bra. Inte min kopp te helt enkelt, även om jag vet att många hyllar just nu.

Det kan vara så att det är de religiösa inslagen som gör att jag känner mig illa till mods.Att det är det extrema i utövandet av religionen som gör mig nervös, eller helt enkelt rädd. Rädd för vad det faktiskt kan leda till om ytterligheter åt något håll får för stor makt.

Skulle jag ha läst på engelska istället för att vänta på översättningen? Svårt att säga. Om jag får för mig att läsa Perrotta igen så kanske jag borde satsa på en engelsk titel.

Ruth Ramsey är en radikal högstadielärare som bland annat undervisar i samlevnad. Hon har alltid satt en ära i att vara ärlig och rättfram i sin undervisning. Tidigare har hon klarat sig undan med en del försynta påpekanden från skolledningens sida. Men inte den här gången, då ett antal föräldrar och personer i skolans styrelse tycker hon har gått för långt i sin öppenhet.

Jag tycker upplägget är bra. På ena sidan har vi den frispråkliga Ruth som talar sig varm för kunskapens makt och på den andra sidan har vi en radikal kyrka; Tabernaklet. Om budskapet med romanen är att allt inte alltid är svart eller vitt och att vi inte ska vara så snara att döma andra människor är jag helt med.Men, och det här är ett ganska stort men. Jag hade absolut velat se ett tydligare ställningstagande mot kyrkans rätt att styra undervisningen i skolan och,kanske framförallt detta, ett ställningstagande för rätten att tillhandahålla elever relevant och korrekt information och därmed kunskap.

Som jag skrev precis i början så blir jag inte riktigt klok på vad jag ska tycka och tänka, men faktum är att romanen ger mig en något besk eftersmak, som jag hoppas beror på att jag är alltför misstänksam eller har missuppfattat någonting.

Det ska bli väldigt intressant att höra vad mina (från bokcirkeln utan något namn) bokcirkelvänner tycker och tänker om det här!

Fortfarande bästisar

2012-02-18T10:24:00.001+01:00

Det var längesedan nu som någon av katterna fick vara med på bild här på bloggen, tänkte det kunde vara dags.

Som man kan se är mina egna små bibliotekskatter fortfarande bästisar fast att de snart fyller 4 år.

Aktuell ungdomsbok som alla borde läsa

2012-02-17T11:13:00.001+01:00

Väldigt spännande var den här ungdomsboken. Den var skriven på ett så självklart sätt, så att händelserna kändes som om det absolut skulle kunna hända oss, här och nu. Man får sig en tankeställare.

Jag kanske verkar helt förvirrad...

2012-02-17T10:29:00.000+01:00

Och faktum är att jag känner mig så också. Helt plötsligt, idag den 17/2, kommer de testinlägg/bilder jag skickade via mobilen för flera dagar sedan upp i bloggen. Det ser väldigt skumt ut och jag ska plocka bort en hel hop inlägg, men vad kommer detta sig? Någon som har råkat ut för något liknande?

Jag förstår inte!

2012-02-15T11:38:00.001+01:00

Vad gör jag för fel? Jag kan inte skicka bilder via mobilen till bloggen? Det har gått bra tidigare, att skicka till go@blogger.com? Någon som vet om det har ändrats, ngn ny inställning jag har missat?

Tänk att jag kunde vänta!

2012-02-15T10:34:00.000+01:00

Titel; Döden på en blek häst
Författare; Amanda Hellberg
Förlag; Forum
Recensionsexemplar

Jag har varit på väg så många gånger, att läsa Döden på en blek häst, men av någon anledning (det har väl kommit ngn annan mer akut titel emellan...) har det inte blivit av förrän nu. Och glad är jag för det, för nu kan jag ju gå direkt på Tistelblomman! Skönt att slippa vänta ett år på uppföljaren. Sådär är det ofta annars tycker jag. Att man läser någonting man gillar väldigt mycket och så är det första i en serie och så får man vänta så länge på nästa. Nu är det för min del Elly Griffiths nästa som jag väntar på...

Så; Döden på en blek häst: Jag tycker om det. Jag gillar Maja Grå och jag gillar att jag tycker det är läskigt med det hon ser. Jag tycker att miljöerna är skickligt beskrivna och jag vill gärna läsa mer. Vissa av karaktärerna kändes inte lika levande som Maja Grå själv, men det var ingenting jag hängde upp mig på precis. Det enda jag kan komma på att jag retade mig på var att polisen Maja hade kontakt med i Brighton också hade befunnit sig i Oxford för flera år sedan då de fyra unga kvinnorna oförklarligt dog. Kändes lite konstruerat och jag förstod inte riktigt vitsen med det.

Sedan hade jag gärna velat få veta mer om Majas mamma, men det kanske man får i Styggelsen? Jag har inte läst den ännu, och nu vill jag absolut läsa Tistelblomman först, men sedan blir det nog Styggelsen också längre fram.

En sak i boken som jag tycker är riktigt läskig är det här med rumsnumret (OBS! lite spoilervarning här!!). Man har ju läst och sett detta tidigare (The Shining, huuu), att man målar på med lite färg, ändrat ett rumsnummer eller så, på grund av att det hänt något förfärligt på platsen tidigare och att folk är vidskepliga. Sedan hjälper inte detta! Det hemska sipprar igenom. Sånt skrämmer mig nog mer än vad jag egentligen vill erkänna. Och speglar! Hjälp! Att se saker i speglar som inte ska finnas där...

Ja, Amanda Hellberg har definitiv lyckats med det kusliga, tycker jag. Plus att Majas skörhet känns fint beskriven. Att hon svajar i och med sina syner, att de är svåra att hantera och ingenting hon klarar av med vänstern. Den biten är också fint berättad.

Jag kan dock inte komma ifrån att det är lite besvärligt också, det här med att vänta med att läsa en bok som det bloggats om på alla håll och kanter under en ganska lång period. På ett sätt så känns det som om jag redan läst boken. Vare sig jag vill eller inte så har det någonstans fastnat fragment av andras texter och tyckande som bidrar till min egen uppfattning. Det är svårt att släppa det man tidigare läst och hört och läsa boken utan någonting med sig i bagaget.

Supertrevliga människor som skriver kanonbra bloggar!

2012-02-14T09:00:00.010+01:00

Nu är det ju en hel vecka sedan jag var iväg på träffen med de andra Bloggambassadörerna för Bokmässan 2012. Men. Eftersom jag har legat sjuk i stort sett hela tiden sedan dess så har jag inte skrivit någonting om det. Det tänker jag inte göra nu heller, förutom att nämna att det var en väldigt trevlig träff. Vi blev otroligt fint omhändertagna från början till slut och jag (och säkert andra med mig) hade glatt stannat i några dygn till.

Här kommer i alla fall en lista över de andra bloggarna som är med 2012. Kika in vetja!

Bokbabbel
Bokbiten
Bokdjungeln
Bokläsardagbok
Bokmalen
Erikas bokprat
Fru E:s böcker
I min bokhylla
Med näsan i en bok
Mimmimarie
Min Bokhylla
Olika sidor
Pocketlover
Sagan om sagorna
Småländskans
Sofies Bokblogg
Spetsig
Tant Citrons sida
Zachan the writer

Har ni sett den här sidan?

2012-02-13T21:10:00.000+01:00

Litteraturmagazinet bjuder på blandad, intressant läsning! En skön mix av intervjuer, recensioner, tankar och artiklar tycker jag.

Jag vill vara där!

2012-02-13T10:55:00.000+01:00

Titel; Vinylprinsessan
Författare; Yvonne Prinz
Förlag; Rabén & Sjögren
Recensionsexemplar

Jag kan inte annat än att hålla med Johanna Lindbäck på Bokhora, efter att ha läst Vinylprinsessan. Man vill vara där, bo i samma kvarter som Allie, träffa samma människor, brinna för någonting så starkt som hon brinner för musiken. Bara det, alla musikreferenser! En del känner man ju till, men inte alla. Jag har bestämt mig för en Spotifykväll där jag tänker utgå helt och hållet ifrån Vinylprinsessan. Spännande.

Lite om handlingen. Allie jobbar kvällar, helger och lov på Bob & Bobs skivor. En liten, trång skivbutik som specialiserar sig på vinyl och lite äldre musik. Cd-ställ och det senast finns bara för att locka helgkunderna och turisterna. Annars kommer det mest in riktiga musiknördar, som står och letar i travarna med vinyl efter det stora kapet. Allie själv, bara 16 år, tillhör själv nördskaran. Hon verkligen älskar musik och musikens historia och är otroligt kunnig. Hon vet vad hon talar om.

Allie lever med sin mamma i Berkeley, Kalifornien i ett gammalt hus som är sådär chabbychick-stökigt. Jag hade troligtvis blivit galen på all röra efter några dagar, men det låter så otroligt trivsamt när man läser om det. Jag vill vara där! Jag vill verkligen vara en person som inte bryr mig så mycket om hur välstädat det är, som liksom står över det där oviktiga. Allie verkar vara en otroligt mogen 16-åring. Lite får man känslan att Allie är vuxen och mamman tonåringen, på det där viset som man ofta stöter på i barn- och ungdomslitteratur, men här stör det inte alls. Tvärtom, det bidrar till att man tycker ännu mer om karaktärerna.

Allie bestämmer sig i alla fall för att starta en blogg; Vinylprinsessan. Den blir en otrolig framgång och hon får läsare från jordens alla hörn som uppmuntar henne att fortsätta på samma sätt. Förutom att man får följa upplägget med bloggen får man också lära känna bästa kompisen med en massa killproblem och några andra personer som hänger på Bob & Bobs. Sedan är det den där nya killen i området, som verkar dyka upp i alla möjliga sammanhang. Man får en liten spänningshistora på köpet kan man säga.

Det har väl knappast undgått någon att jag gillar det här? Jag har, när jag skriver det här, ingen aning om Yvonne Prinz har skrivit något tidigare eller om det här är en debut, men finns det mer kommer jag absolut att läsa. Efter en snabbkoll såg jag nu att det finns en titel till, som inte är översatt; All You get is me. Det får bli den då!

Äntligen

2012-02-07T22:07:00.000+01:00

Titel; Mitt klimatkatastrofala liv
Författare; Saci Lloyd
Förlag; Bonner Carlsen
Recensionsexemplar

Jag tycker fortfarande om det här!

2012-02-06T09:00:00.001+01:00

Titel; Den skräckslagne stekelsamlaren
Författare; Annalena Hedman
Förlag; Rabén & Sjögren
Recensionsexemplar

Andra delen i serien om Abbe och de andra i Istermyrträsk, Den skräckslagne stekelsamlaren, är minst lika bra som ettan. Jag blir mer och mer förtjust i de här böckerna. Inlägg om tredje delen; Recept för en flygtur kommer då det är dags för recensionsdatum, och jag hoppas det kommer fler böcker i serien.

I tvåan har Abbe det besvärligt med alla insekter och småkryp som finns överallt. Sven, som arbetar på biblioteket tillsammans med Abbes mormor, samlar på insekter och ska försöka hjälpa Abbe att komma över sin insektsskräck...Det blir lite si och så med det, men Abbe får en idé när hon får reda på att det finns en insekt som Sven verkligen vill ha till sin samling, en som verkar stört omöjlig att få tag på, nämligen den tvekäftade sågstekeln...Nu ska Sven snart fylla 50 och vad vore en bättre present än just en tvekäftad sågstekel? Eller?

Som sagt, mysig serie som går hem hos treor, fyror och femmor.

Snart kommer ett inlägg här på bloggen där jag samtalar med två tjejer i fyran som ska berätta lite om sin läsning och då ska vi bland annat ta upp den här serien. Det ska bli kul att höra deras åsikt!

Träff med Bokmässans bloggambassadörer 2012

2012-02-05T12:14:00.000+01:00

Om några timmar åker jag iväg för att träffa de andra Bloggambassadörerna. Det ska bli väldigt kul att träffa alla på riktigt, jag tror vi kommer att ha det riktigt trevligt. Nu har jag legat sjuk sedan i fredags fm, så jag är väl inte helt på topp, men känner mig ändå hyfsat ok. Febern är borta och rösten håller ganska bra ;-)

Finfin bilderbok med knorr

2012-02-04T12:30:00.000+01:00

Det ska bli kul att se vad 5 och 6 åringarna tycker om den här på sagostunden. Jag tyckte den var superkul att läsa. Men det krävs nog lite äldre barn som förstår det roliga i det omvända.

Mysig serie för ca 10-12 åringar

2012-01-31T12:25:00.001+01:00

Titel; Min första världssensation
Författare; Annalena Hedman
Förlag; Rabén & Sjögren
Recensionsexemplar

Lite lagom tokroliga är böckerna om Abbe och hennes kompisar Nadja och Antón. Abbe tillbringar de flesta skolloven i Istermyrträsk hos mormor och morfar. Föräldrarna är ganska nyskilda i Min första världssensation, men Abbe verkar hantera det hela hyfsat bra. Det är en jordnära och rolig unge, som verkar ta det mesta med ro.

Det hinns med ganska mycket på de 135 sidor som boken är lång. Det är kompisar, familj, lite kärlek för mammans del, mobbning, sammanhållning etc. Plus att det blir lite spännande när Abbe och hennes kompisar ska försöka komma in i Guinness rekordbok och får oväntad konkurens av ingen mindre än Abbes egen mamma.

Det känns härligt svenskt sommarlov med allt vad det innebär. Ett extra plus är ju förstås att Abbes mormor är bibliotekarie och att Abbe och hennes vänner tillbringar väldigt mycket tid på biblioteket! Jag tänker ha med de här böckerna när jag bokpratar för fyror, och jag tror absolut att eleverna kommer att låna. Dessutom tänker jag lobba hemma så att min egen snart 11-åring läser och tycker till om böckerna. Lyxigt med egen "referensgrupp"!

Att dö mer än en gång

2012-01-30T11:06:00.001+01:00

Titel; Resten får du ta reda på själv
Författare; Lauren Oliver
Förlag; Bonnier Carlsen
Recensionsexemplar

Den 12 februari firar Sams skola "Cupid day" eller "Amordagen". Någonting som man innerligt hoppas att svenska skolor aldrig ska komma på tankten att göra. Jag hoppas verkligen att det inte förekommer i alla fall. Det innebär, i Resten får du ta reda på själv, att det finns rosor att köpa och sedan så springer det omkring yngre elever och delar ut till de som har fått rosor beställda i sitt namn. Hemska tanke! Tänk på de stackare som inte får en enda ros...

Nu är det här inget bekymmer för Sam och hennes kompisar. De tillhör nämligen den absolut coolaste klicken på skolan. De bestämmer i stort sett allt och gör som de vill. Självklart får de också flest rosor.

Boken börjar alltså på morgonen den 12 februari, och Sam kliver upp, blir hämtad av sin bästa kompis och tillsammans med två andra (de är fyra stycken i deras gäng) åker de till skolan. Det är inte bara Amordagen, det är också den dag då Sam bestämt sig för att bli av med sin oskuld tillsammans med sin pojkvän, som också han tillhör det absoluta toppskiktet.

Dagen går som planerat, i skolan samlar de in sina rosor, på kvällen åker de på fest hos Kent, en kille som gör lite som han själv vill. Han inordnar sig inte, och det hör till saken att Sam och Kent var kompisar när de var små. Men inte nu längre, eftersom han inte anses tillräckligt cool. Planen är att Sam och pojkvännen ska lämna festen tidigt och fortsätta hem till honom ensamma, bara de två.

Nu blir det inte så. Två, eller egentligen tre avgörandehändelser gör att det absolut inte blir som Sam tänkt sig. För det första så kommer en av de tjejer som Sam och hennes kompisar ständigt trakasserar till festen. Det här en av de tjejer som Sam och hennes gäng har riktat in sig särskilt på då det gäller att göra livet till ett helvete. De är riktigt taskiga, inte bara små vassa kommentarer, utan mycket värre än så. Grejen är att det är egentligen Sams bästa kompis som börjat med det här och ingen vet egentligen varför. Hon fullkomligt öser ur sig galla så fort den här tjejen visar sig. Nu är hon på festen, och hon ser fantastisk ut. Hon går raka vägen fram till Sam och hennes kompisar, talar högt och tydligt om för dem vad hon tycker om dem, och vänder sedan på klacken och går. Det andra som händer är att Sams pojkvän blir så full så Sam lämnar festen utan honom.

Det tredje är att när tjejerna sitter i bilen på väg ifrån festen så hör Sam hur någon ropar sågonting, sedan kränger bilen till och sedan känner Sam en starkt genomträngande smärta, inte likt någonting hon tidigare känt. Sedan dör Sam.

Men, och här kommer själva upplägget, nästa morgon ringer klockan som vanligt, det är den 12 februari och Sam får ta sig igenom samma dag en gång till. Det är bara det att nu vet hon hur dagen kommer att sluta.

Jag tyckte om det här, det är spännande och det är ett annorlunda upplägg,. Men, boken är för lång. Detta är ju en vuxen läsares synpunkt och jag tror inte alls att ungdomar/unga vuxna kommer att tycka likadant. Jag tror det här blir en hit, jag tror de kommer att älska den. Jag kunde också reta upp mig lite på att det kändes som om det blev ett religiöst tema, som att är du dum så gör det ont att dö och du kommer till helvetet men är du snäll och gör bra saker så känns allt bra och du kommer till himmelen.

Men, som sagt, på det stora hela så tyckte jag om den och ser mycket fram emot att läsa Lauren Olivers nästa bok; Delirium, som kommer ut nu i vår.

En liten kul film om Bokmässan 2011, och...

2012-01-26T11:05:00.001+01:00

...om punkter som gör skillnad kan ni se här! Själv har jag en Tant var det här t-shirt hemma i garderoben och hoppas på att hitta någonting annat lika fyndigt i år.

Mysrysigt

2012-01-25T12:01:00.000+01:00

Titel; Monstermaskerad
Författare; Mats Wänblad
Förlag Rabén & Sjögren

Jag vill gärna slå ett slag för Min vän Boris och Monstermaskerad, som ingår i serien Familjen Monstersson. Det här är lättlästa böcker för de som har kommit igång med sin läsning och vill läsa lite svårare än det allra enklaste.

I min vän Boris träffas Ebba och Boris för första gången. Boris och hans familj är inte riktigt som alla andra...De är faktiskt monster och ser förstås lite annorlunda ut. Men, Ebba och Boris blir vänner i alla fall och har mycket roligt tillsammans. I Monstermaskerad ställer Boris familj till med fest, dit Ebba är bjuden. Hon hoppas så klart på att vinna priset för den bästa maskeraddräkten, men det kanske inte går riktigt som hon tänkt sig?

Det här är roliga, lite mysrysiga böcker som tar en del oväntade vändningar.

Det bästa av allt

2012-01-17T11:38:00.002+01:00

Titel; Det bästa av allt
Författare; Rona Jaffe
Förlag; Forum

Jag visste inte, när jag började läsa Det bästa av allt, att den gavs ut så tidigt som 1958. Det hade varit lite intressant att läsa hela boken i tron att den var skriven nu, även om den utspelar sig i New York under 1952. Det känns lite märkligt att det inte märktes mer att den faktiskt skrevs under samma årtionde som handlingen utspelar sig. Språket känns förvånansvärt modernt.

Det här är en bokcirkelbok för mig, vilket är bra för jag tror inte jag hade plockat med mig den hem annars, och jag tyckte den var riktigt bra. Trevlig läsning.

Handlingen utspelar sig alltså i New York i början av 50-talet. Vi får träffa fyra unga kvinnor som flyttat till storstaden för att söka sin lycka. När boken gavs ut blev den en riktig snackis och skulle beskriva den moderna unga kvinnans frigörelse. Självklart känns karaktärerna inte särskilt frigjorda i våra ögon. Det hela handlar mest om ifall man som kvinna överhuvudtaget kan satsa på ett arbete man trivs med och vill fortsätta med, eller om arbetet enbart är ett avlönat tidsfördriv fram tills dess att man "blir gift" och bildar familj så snabbt som möjligt.

De fyra tjejer man får följa är fyra helt olika typer, och den jag får mest sympati för är Caroline, det vill säga ända tills i slutet av boken. Eller tills strax innan slutet för att vara petig. Slutet är OK även om det lämnas till viss del öppet i fråga om just Carolines framtid.

Caroline söker arbete på ett förlag efter det att hennes pojkvän bryter förlovningen och gifter sig med en annan. Egentligen hade Caroline bara tagit lite sommarkurser just i väntan på att pojkvännen skulle komma hem från en Europaresa och på att de skulle gifta sig. Hans svek kom visserligen som en chock, men det känns som om hon hanterade situationen sansat. Vad som stör mig är att hon sedan (jag vill egentligen inte avslöja för mycket! Ni som tänkt läsa boken och inte vill få någonting avslöjat kan sluta läsa här!) i slutet av boken återser den gamla pojkvännen och är beredd att ta honom tillbaka om han lämnar fru och barn. Vilket Caroline också får uppfattningen att han kommer att göra. Men, istället sviker han en gång till då han föreslår att Caroline ska följa med till hans hemstad och sedan installera sig som någon sorts älskarinna som han kan träffa då det passar familjelivet. Nu nappar inte vår hjältinna på det här förslaget (tack och lov för då hade jag haft svårt att läsa ut boken) utan far istället iväg ut på äventyr.

Det ska bli spännande att höra vad de andra i bokcirkeln tyckte om boken när vi ses hemma hos Linda på What you readin? ikväll.

Helgonet

2012-01-13T09:00:00.000+01:00

Titel; Helgonet
Författare; Carin Gerhardsen
Förlag; Norstedts

Helgonet är fjärde delen i Hammarbyserien, och det är lite märkligt för jag kommer ihåg att när jag läste den så tyckte jag att den var riktigt bra, och nu ett tag efter (det var ju det här med snedfördelning lästa/skrivna om...) så har jag problem med att riktigt komma ihåg handlingen. Det är ju förskräckligt, men jag får skylla på att det var under en väldigt intensiv läsperiod som jag läste Helgonet...

Hursomhelst, så sker det ett mord en sen natt, eller snarare tidig morgon, efter det att fyra män har tillbringat kvällen gemensamt med god mat och dryck. Sven-Göran Erlandsson blir skjuten med ett skott i nacken. Alla, inklusive polisen, blir till en början helt förbryllade. Utåt sett verkar Erlandsson vara den perfekta familjefadern. Omtyckt, respekterad och med ett som det verkar gott hjärta.

Nu är ju saker och ting inte alltid som det till en början verkar vara, och efter lite grävande av Conny Sjöberg och hans team kommer en hel del mer eller mindre obehagliga fakta upp till ytan.

Det är välskrivet och spännande och det absolut läskigaste, tycker jag, det är vad som kan komma fram när man skrapar lite på ytan på det som anses vara fint och normalt och välordnat. När det blir stor kontrast på hur det "borde" vara, på vad som förväntas och på hur det egentligen är. Nästa Gerhardsen ska ska jag ge lite mer tid vid läsningen, absolut, och inte stressläsa...Det är ett löfte!

Dark places

2012-01-12T09:04:00.000+01:00

Titel; Dark places
Författare; Gillian Flynn
Förlag; Orion Publishing Group

Jag har velat läsa Dark Places hur länge som helst känns det som. Jag har tidigare läst Vass egg som jag tyckte väldigt mycket om och hade rätt så höga förväntningar på DP, som jag läst mycket om på diverse bloggar. Speciellt hos Helena Dahlgren på hennes egen Dark Places, där jag för övrigt får grymt mycket bra lästips. Tack för det!

Jag blev definitivt inte besviken. Jag vill ha mer! Därför blev jag extra glad när jag upptäckte att Gillian Flynn kommer ut med nytt någon gång i juni 2012. Den nya heter Gone girl, och jag har inte ansträngt mig någonting alls för att hitta info någonstans, men det finns säkert om man är nyfiken. Något att se fram emot alltså.

I Dark places träffar vi Libby Day som ensam överlevde när hennes bror mördade mamman och systrarna. Det var Libbys vittnesmål (hon var bara 7 år när det hände) som var en av de avgörande orsakerna till att Ben blev fälld.

Libby har aldrig riktigt trivts med sitt liv, det var liksom kört redan från början. Hon har gjort sig ovän med släktingar och blivit runtskickad på olika hem, och sedan hon blev myndig levt på pengar ur en fond som bildades efter morden. Nu börjar pengarna tryta och Libby får ett erbjudande om att komma och träffa medlemmar i en grupp som heter the Kill Club. Det ovanliga, för Libby, med den här gruppen av människor är att de är alla helt övertygade om att Ben är oskyldig. Det här kommer först som en överraskning för Libby, men allteftersom hon får reda på mer och mer fakta om vad som egentligen hände så börjar hon tvivla själv.

Men, hon vet med säkerhet att hon hörde Ben i huset den där kvällen. Det är hon helt säker på. Till slut går hon med på att åka och träffa Ben i fängelset och förstår efter deras möte att någonting inte stämmer. Åh, det här är så bra! Personerna är så enormt komplexa. Beskrivningen av Diondra t ex, Bens flickvän från tiden då morden utfördes är helt otrolig. Hon får fler bottnar för varje mening hon omnämns i.

Det finns helt klart likheter med Vass egg i o m dessa en del djupt störda och en del djupt skadade och trasiga människor, men Dark places känns ännu mer genomarbetad.

Det här är otäckt och hemskt, javisst, men otroligt snyggt och välskrivet. Jag läste Vass egg på svenska, men jag kommer nog inte att läsa Gillian Flynn på svenska någon mer gång. Jag hade inga problem med översättningen när jag läste, men nu efter att ha läst Dark places känns det som om man går miste om en hel del om man inte läser på originalspråk.

Kanske att det räcker nu?

2012-01-05T09:12:00.000+01:00

Titel; Mörkret
Författare; Angie Sage
Förlag; B Wahlströms
Recensionsexemplar

Jag tycker mycket om den här serien om Septimus Heap, den sjunde sonen till en sjunde son, tillika Magikerlärling i Borgen. Men, såhär efter att ha läst sjätte delen i serien så hoppas jag nästan att det inte blir mer än sju böcker. Inte för att den inte är bra, det är den, men jag börjar bli lite mätt på det hela, det börjar kännas som om man läst allting tidigare, att handlingen upprepar sig.

I Mörkret har Septimus kommit till Den Mörka Veckan i sin utbildning. Han tänker utnyttja detta faktum till att förska hämta tillbaka spöket Alther som sveptes bort i bok fem. Samtidigt som Septimus är fullt upptagen med sitt eget drabbas slottet av en olycka. Mörka Saker har tagit sig in på vinden och blivit kvar. Övermagikern Marcia har till en början läget under kontroll, men utan Septimus på plats går det hela överstyr och efter en kort kamp kommer det mörka ut ur skyddet Marcia fört upp och in i borgen.

Jag tror ingen som läst de tidigare delarna i serien blir besviken. Det är samma fart och fläkt och man får träffa samma personer, några av dem lite mer knäppa och knasiga än andra. Det är trevliga bekantskaper och jag brukar alltid rekommendera Septimus Heap till de som fastnat efter Harry Potter och inte hittar någonting att fortsätta med.

Tja, vad ska man säga?

2012-01-02T21:42:00.000+01:00

Det har varit lite julstiltje här på bloggen. Inte så mycket att tjafsa om, bara att ta nya tag och inte stressa upp sig för mycket! Det kommer i alla fall att komma inlägg om Mörkret av Angie Sage (ungdom, fantasy) och Dark Places av Gillian Flynn inom kort. De står högst på att-skriva-om-listan. Som är låååång nu, mycket lång!

Så småningom, i vanlig ordning ett bra tag efter de flitigaste bloggarna, kommer också en läslista för 2011. Ska bli kul att se, jag kommer knappt ihåg själv vad som blivit läst under året som gått.

Bilden ovan är en av anledningarna till uteblivna inlägg under mellandagarna...

Horses, horses, horses # 3?

2011-12-23T09:00:00.001+01:00

Titel; Vem är du Johanna

Författare; Lin Hallberg

Förlag; Rabén & Sjögren

Jag vet inte riktigt om man kan kalla Vem är du Johanna för en hästbok? Den är så mycket mer. Visserligen har hästarna, och att vara en "hästtjej" en central roll igenom hela boken, men det är absolut ingen traditionell hästbok som vi är vana att läsa dem.

Johanna är född på Island med mamma, pappa, farmor, farfar och hästarna. Alltid hästarna. När mamman inte stod ut längre, med ensligheten och med det tysta i människorna runt omkring henne tog hon Johanna med sig och flyttade hem till Sverige.

Det går inte dag i Johannas liv då hon inte tänker på Island, resten av familjen och hästarna. För att överleva lägger hon all sin kärlek och tid på en liten mörkbrun ridskolehäst som heter Kasper. Men en dag händer det ofattbara och Kasper finns inte längre, och Johanna börjar sörja. Från början sörjer hon förlusten av Kasper, men allteftersom tiden går övergår sorgen i någonting annat. Hon sörjer någonting hon inte riktigt minns längre. Sin förlorade barndom på Island.

Sorgen övergår i ett destruktivt beteende och till slut skickar mamman iväg henne till Island och pappan. Väl tillbaka på ön som hon så länge drömt om blir det inte helt lätt att anpassa sig. Hon är inte sex år längre, det har hänt en hel del.

Jag tycker väldigt mycket om det här. Jag har läst en massa hästböcker och en hel del av Lin Hallberg (även hennes kompisserie), och tyckt om det jag läst, men jag undrar om det här inte är den bästa? Mer sådant här! Jag har ännu inte läst Adzerk - den vita hingsten, men det kommer jag absolut att göra.

Se där! Ett inlägg till i min lilla serie horses, horses, horses!

Det skär lite i mig

2011-12-22T09:00:00.002+01:00

men jag inser att jag måste vänta lite med;

Titel; Sköra bestar
Författare; Tawni O'Dell
Förlag; Natur & Kultur

Jag har påbörjat läsningen av Sköra bestar och tycker det är bra! Riktigt bra! Men, det är kö på boken och jag hinner inte riktigt med den just nu. Det här är ingenting jag vill stressläsa så jag tar och lämnar tillbaka den nu och reserverar om den. Den som väntar på något gott...Jag återkommer!

Glad

2011-12-21T09:00:00.000+01:00

Titel; Hitta Violet Park

Författare; Jenny Valentine

Förlag; Atrium förlag
Recensionsexemplar
Inlägget är tidigare publicerat på Annettes bokblogg

...blev jag när jag fick hem Hitta Violet Park av Jenny Valentine i brevlådan! Jag har tidigare läst den på engelska och haft med den på bokprat, och jag tycker verkligen väldigt mycket om den här boken. Liksom den andra jag läst av författaren, Broken soup.
I hitta Violet Park råkar Lucas Swain efter en sen natt, eller tidig morgon egentligen, få syn på en urna med någons aska inne på en liten rörig taxistation. Utan att egentligen veta varför så tar han illa vid sig då han får reda på att det är en gammal dams aska som finns i urnan. Lucas känner sig märkligt dragen till den gamla (döda) damen och vill inte att hennes aska ska behöva stå kvar på den lilla kvalmiga och smutsiga taxistationen. Utan närmare eftertanke ser han till att få urnan därifrån och börjar sedan leta efter ledtrådar till vem denna kvinna var. Till en början har han förstås ingen aning om att han genom att leta efter ledtrådar till Violet Parks liv, också kommer sin egen pappas försvinnande mycket nära.

Det här är en jättfin berättelse om att hitta sig själv och komma till insikt, genom att leta efter andra. Underbart inkännande och sympatiska (och också några mindre sympatiska) karaktärer, som man (läs jag!) känner att man skulle vilja träffa i verkliga livet.

Bokmässan 2012

2011-12-20T12:29:00.000+01:00

Ni vet väl att Bokmässan har en community där det skrivs flitigt om böcker, författare och annat litteraturrelaterat året om? Det kostar ingenting att bli medlem och det går på en minut. Eller bara kika in här och läs vad det skrivs om på Fria ord!

En Arktisk spökroman

2011-12-20T09:00:00.002+01:00

Titel; Evig natt
Författare; Michelle Paver
Förlag; Semic

i Evig natt lever Jack ett ensamt liv i London. Året är 1937 och det är krig i Europa. Jacks familj hämtade sig aldrig riktigt efter första världskriget där hans pappa deltog. Pappan blev aldrig sig själv efter kriget. Familjen förlorade sin inkomst och Jack fick sluta studera vidare. Han känner sig bitter, som om han aldrig har fått någon riktig chans i livet.

Nu får han dock möjlighet att följa med på en Arktisk expedition. Trots tveksamhet, främst då det gäller de andra i gruppen, bestämmer han sig för att satsa allt och följa med.

Långt, långt bort ifrån all civilisation slår de läger, vid Gruhuken, som kaptenen som tar dem dit anser vara hemsökt. Till en början bara njuter Jack av skönheten och stillheten. Men allteftersom mörkret tar vid och de andra i gruppen tvingas lämna lägret blir det värre. Han är så gott som säker på att han inte är helt ensam på platsen. Men vem eller vad är det han känner närhet av?

En spökhistoria där huvudpersonens egen skräck är det mest hemska. Berättelsen griper tag och jag är glad att jag läste Michelle Pavers första (tror jag i alla fall?) bok för vuxna. Ska bli spännande att se vad det blir nästa gång.

Så här skrev jag

2011-12-19T10:32:00.000+01:00

på Bokmässans community för några timmar sedan;

Nu är det stopp! Inte en bok till ska med mig hem från jobbet, inte en endaste liten reservation ska göras, absolut inte några inköp (det är nästan så att jag jag önskar att det inte kommer några recensionsexemplar i brevlådan heller. Som man blir så glad för i vanliga fall). Här ska läsas av det som redan finns i hemmet. Om det ska läsas alls på ett tag...Får väl se hur det blir med det där sista förstås...Men, jag känner att jag "hetsläser"! Plöjer maniskt igenom främst ungdoms och vuxen. Bok efter bok som jag sedan märker inte fastnar riktigt. Nej, ett något lugnare lästempo ett tag framöver är nog vad jag behöver! Eller att vara ledig väldigt länge och BARA läsa! Mums.

Jag får väl se hur det går, för många bra böcker finns det! Jag ska i alla fall försöka att skriva ikapp mig lite. Alltså; mindre läsning och mer skrivande om redan lästa böcker.

Älskar - hatar

2011-12-14T10:37:00.000+01:00

Titel; Älskar - hatar
Författare; Jenny Downham
Förlag; Blombergs
Recensionsexemplar

Älskar - hatar är en fin bok med budskapet att allting har två sidor. Det står fullständigt klart för Mikey och Ellie när Ellies bror står anklagad för att ha våldtagit Mikeys syster.

Ellie var hemma natten då det ska ha hänt. Hon pratade till och med med flickan som blivit våldtagen, och har vittnat till sin brors fördel. Framförallt pappan i familjen tar för givet att hon ska hålla fast vid sin historia, även efter det att hon börjar tvivla på vad som egentligen hände.

Mikey är ute efter att hämnas när han stöter ihop med Ellie, och utan att knappt vara medveten om det själv blir han förälskad. Ellie blir intresserad av Mikey också, men det är innan hon förstått vem han är. De hamnar i en näst intill omöjlig situation där de både vill kunna vara tillsammans och samtidigt stötta sina respektive familjer. Svåra val för vem som helst och kanske framförallt om man är inne i en förälskelse och samtidigt får påtryckningar dygnet runt om att inte svika sin bror/syster.

Över förväntan

2011-12-13T15:09:00.000+01:00

Jag blev jätteglad när jag läste;

Titel; Tankeläsaren
Serie; De utvalda
Författare; Kristin Cashore
Förlag; Bokförlaget Semic
Recensionsexemplar

Den hade blivit liggande ett tag och för mig blir det tyvärr ofta så att ju längre en bok ligger och väntar desto trögare känns det att plocka upp den. Det kommer ju nytt hela tiden! Helt omöjligt att hänga med! Men jag är väldigt glad att jag till sist tog tag i Tankeläsaren.

Det blev en positiv läsupplevelse från början till slut. Den är snyggt skriven, spännande och med lite humor, precis som jag vill ha det. Det ska komma tre delar i serien och jag ser redan fram emot tvåan.

Det är ju en Fantasybok det här, och den handlar om Katsa som är arton år. Världen består av sju kungadömen som till största del lever i fred med varandra. Ibland föds det barn med särskilda gåvor som kallas för särlingar. Man kan se att det är en särling som fötts då de här barnen efter några år får olikfärgade ögon. Vilken gåva man föds med behöver inte märkas med en gång utan kan träda fram lite allteftersom. Alla barn som föds som som särlingar skickas som gåva till kungen i respektive land för att stå till stjänst med just sin speciella kraft.

Katsa har dödandets gåva och används av sin kung för att skrämma motståndare till att göra som kungen vill. Jag tycker det här är riktigt bra. Jag är inget stort fan av vuxenfantasy, men däremot barn- och ungdomsfantasy kan jag tycka om att läsa. Nu är det här en bok som kommit ut med både ungdoms- och vuxenomslag, så man räknar nog från förlagets sida att serien ska få även vuxna läsare, vilket jag tror är helt rätt tänkt. Det är inte en massa slag och forna tiders kungars och städers namn att hålla ordning på. Visserligen blir det något av ett uppdrag att utföra för att så att säga rädda världen, men mest krut läggs ändå på de olika karaktärerna och deras relationer. (Mitt stora undantag måste jag säga i det här sammanhanget är Tolkien! Jag tycker mycket omTrilogin om ringen!)

Något helt annat; jag ska från och med nu skriva under Förlag i början av inlägen om boken är ett recensionsexemplar. Jag har varit lite kluven och inte riktigt känt hur jag vill göra med det där tidigare. Kikar man runt på olika bokbloggar så ser man att man gör på olika sätt. Nu provar jag med det här så får jag se hur det känns efter ett tag.

Lite må bra

2011-12-08T08:58:00.000+01:00

Titel; Ensamma hjärtan och hemlösa hundar
Författare; Lucy Dillon
Förlag; Forum förlag

Det känns som om jag har läst mycket hemskheter nu...Deckare, skräck och annat läskigt. Jag försökte komma på lite annat jag läst under året och inte skrivit om, och kom på några stycken (jag är förfärligt dålig på att skriva upp vad jag läser, fortfarande. Glömmer en hel del.) Bland annat Ensamma hjärtan och hemlösa hundar.

Rachel Fielding får oväntat ärva sin mosters hus långt ut på landet och hennes hund. Eller, hundar rättare sagt, för den här mostern har en hel kennel med upphittade och bortlämnade hundar som ingen vill ha. Tillsammans med några andra vänliga själar drev mostern kenneln och försökte hitta nya familjer till alla hundar.

Rachel Fielding åker iväg ut på landet med tanken att sälja av. Samtidigt kom det här arvet väldigt lägligt eftersom hon lyckats bli av med både jobb, lägenhet och pojkvän i ett enda svep. Självklart blir hon kvar längre än vad hon tänkt sig och självklart finns det en trevlig och snygg veterinär och självklart engagerar sig Rachel känslomässigt i hundarna, något son hon absolut inte tänkt sig från början.

På ett sätt väldigt förutsägbart och chablonartat, men väldigt trevlig läsning i alla fall. Det gör ingenting om det mesta går som man anar redan väldigt tidigt i boken. Vägen dit är helt ok, och det är inte alls någon plågsam läsning, snarare tvärtom. Jag kommer säkert att läsa Lucy Dillons nästa bok, Hundar, hus och hjärtats längtan, som kommer i januari 2012.

Tänk om man hela tiden glömde av gårdagen?

2011-12-07T09:00:00.003+01:00

Titel; När jag vaknar finns du inte
Författare; Cat Patrick
Förlag; B Wahlström
Recensionsexemplar

Ett annorlunda upplägg, helt klart, är det i När jag vaknar finns du inte. London vaknar varje morgon och kommer inte ihåg någonting av vad som hände dagen innan. Däremot så får hon små korta minnesbilder av vad som kommer att hända i framtiden.

Hon kan alltså träffa en person på sin skola som hon ser varje dag, men inte minnas från det förflutna. Däremot kan hon minnas personen i fråga ifrån framtiden...

Låter det krångligt? Nja, lite kanske, i början, men man kommer snart in i det, och då blir det riktigt fängslande.

För att klara av att hantera tillvaron, sköta skolan, veta vad som har hänt etc. skriver London minneslappar varje kväll. Om vad hon haft på sig, vilka läxor hon gjort (och inte gjort), vem som sagt vad, vem som varit taskig osv.

I längden blir det här ohållbart, och när hon får upprepade minnen från en begravning i framtiden som skakar om henne ordentligt, så förstår hon att hon måste försöka komma till botten med varför hon är på det här viset. Ta reda på vad som egentligen hände när hon hon var fem år och hennes minne slutade fungera som andras.

Skuggvandrare

2011-12-06T14:44:00.001+01:00

Titel; Skuggvandrare
Författare; Magnus Nordin

Förlag; Bonnier Carlsen
Recensionsexemplar

Skuggvandrare är tredje, och tror jag, sista delen i Magnus Nordins Skuggserie. Man kan säkert läsa den fristående, men jag skulle rekommendera att läsa Skuggvarelser och Blodets röst först så man får händelserna i rätt ordning. Det är absolut värt det.

I skuggvarelser träffar vi för första gången Daniel och Kira som mot alla odds blir kära i varandra. Vad Daniel inte vet när han försiktigt börjar närma sig Kira och hennes familj är att de inte är riktigt som vanliga människor. De är Skuggvandrare, människor som byter skepnad, eller varulvar.

Daniel bor på Gotland med sin alkoholiserade pappa. Det är en ganska kall och trist tillvaro han för, Daniel, med en pappa som bara bryr sig om sin nästa fylla och som dessutom tvingar Daniel att agera chaufför innan han fått sitt körkort.

Hela byn tisslar och tasslar om en udda och ljusskygg familj som flyttat in i ett gammalt ödehus i utkanten av samhället. Redan innan familjen flyttat in går det en massa historier om huset, den ena värre än den andra. Riktiga spökhistorier. Men , som sagt, redan första gången Daniel träffar Kira är det kört. Han blir häftigt förälskad och Kira likaså, även om hon till skillnad från Daniel vet att deras kärlek är omöjlig.

Man får sedan i alla tre böckerna följa deras öden, och jag tycker det här håller hela vägen. Jag är helt såld, och efter tvån kände jag mig riktigt orolig! Nordin fick det att låta så naturligt med Alfagruppen och annat att jag nästan tänkte; Jamen, det kanske är så här!? De kanske finns! Nja, inte riktigt fullt ut kanske, men näst intill. Läs och njut! Vuxna liksom ungdomar.

Döden i dina ögon

2011-12-01T15:10:00.000+01:00

Titel; Döden i dina ögon
Författare; Rachel Ward
Förlag; B Wahlströms

Inlägget har publicerats tidigare på Annettes Bokblogg

Jem är 15 år och bor i London. Hon har blivit runtflyttad till en mängd olika fosterhem sedan hennes mamma dog när hon var 7 år. Hon har, så länge hon kan minnas, sett siffror som surrar runt alla människors ansikten. Efter det att hennes mamma dog började hon så sakta förstå att det är personens dödsdag hon ser.

Denna gåva, eller förbannelse kanske man ska säga, gör att Jem har svårt att vistas med andra människor. Hon drar sig undan, vill vara ifred. Mycket skolk gör att hon kommer efter i skolan och eftersom hon anses lite udda är hon ett perfekt offer för dem som vill ha någon att hacka på.

Nere vid floden träffar hon Spider, en kille med ännu värre problem än Jem när det gäller skola och den sociala biten. Spider bor med sin mormor, som är hans stora trygghet i livet. Jem lägger märke till att Spiders dödsdatum inte ligger särskilt långt fram i tiden. Hon tar för givet att det har någonting med hans så kallade vänner att göra. Att han ska råka illa ut när han levererar narkotika.

Jem och Spider tyr sig till varandra och efter en våldsam händelse i skolan blir de avstängda i väntan på utredning. De bestämmer sig för att ta sig en heldag på stan och beger sig in till centrala London och hamnar efter ett tag vid det nya hjulet London Eye. Plötsligt ser Jem att alla människor runt omkring dem har samma siffror, dagens datum. Hon blir rädd och drar Spider med sig därifrån. En stund senare sprängs London Eye och många människor dör. Eftersom Jem och Spider blir sedda springandes ifrån platsen strax innan explosionen blir de efterlysta, i tron att de hade någonting med attentatet att göra.

De flyr med hjälp av stulna bilar och stulna pengar, men märker snart att situationen blir ohållbar.

Det här är första delen i seien Döden i dina ögon. Tvåan heter Arvet och trean, som utkommer i mars 2012 Slutet. Arvet var lika bra som första delen och jag ser mycket fram emot att läsa trean...

Vill gärna läsa mer!

2011-11-30T09:00:00.003+01:00

Serie; Trolldomens tre skrifter
Titel; Smaragdernas bok
Författare; John Stephens
Förlag; Semic
Recensionsexemplar

Det här tycker jag om! Man får lite Harry Potter känsla, och det tycker ju inte jag är helt fel. Det känns lite saga, lite Fantasy, lite humor, spännande och allmänt mysigt att läsa. Passar alla åldrar, också precis som HP.

Smaragdernas bok handlar om Kate, Michael och Emma som är tre syskon som skickas från barnhem till barnhem. Kate som är äldst är den enda av de tre som kommer ihåg föräldrarna och som också kommer ihåg någonting från den kvällen då de såg sina föräldrar för sista gången. Mamman väckte dem och en man kom och hämtade dem och körde iväg med dem. Det sista mamman sa till Kate var att deras föräldrar älskar dem väldigt mycket, att de skulle ses igen och att hon, Kate, skulle ta hand om sina syskon.

Nu har det gått tio år och Kate har tagit hand om sina syskon, men föräldrarna har inte kommit tillbaka. Barnhemmen de bott på har inte lyckats med att hitta något riktigt hem åt barnen så de skickas runt till olika ställen och nu var det dags igen. Det här är, enligt föreståndarinnan på barnhemmet, deras sista chans. De ska till en doktor Pym som bor på ett märkligt ställe i ett märkligt gammalt hus.

De hinner knappt packa upp sina väskor innan de råkar hitta en gammal konstig bok och kastas igenom tid och rum. Här blir det ett klassiskt Fantasy-upplägg med ett uppdrag att utföra innan man kan återvända hem till sin egen tid igen. Under resans gång får Kate dessutom en snabb glimt av en kvinna som kan vara barnens mamma.

Barnen har (precis som HP!) i början av boken inte en aning om att de besitter magiska gåvor, detta upptäcker de allt eftersom handlingen går framåt.

Smaragdernas bok är första delen i serien Trolldomens tre skrifter och jag ser redan fram emot att läsa tvåan. Hoppas det inte dröjer alltför länge innan den kommer!

Bloggambassadör för Bokmässan 2012

2011-11-30T08:08:00.001+01:00

Nu när jag är en av Bokmässans bloggambassadörer för 2012, vilket känns både roligt och utmanande, skulle man kanske tänka nordiskt lite mer organiserat?

Jag är inte med i någon läsutmaning officiellt, men har ändå lite funderingar. Jag ska be att få återkomma med hur man kan tänkas lägga upp det hela.

Vill man vara med i en läsutmaning kan man kolla in Bokmanias blogg och hänga på! Man märker att bokbloggare i allmänhet för det allra mesta är ute i väldigt god tid, det här läsprojektet t ex startade ju redan i oktober i år...men det går säkert bra att kasta sig med ändå.

Jag tänkte ta det lite lugnare och börja i januari, pigg och utvilad efter någon veckas ledighet. Känns som om jag behöver få in någon typ av rutin först och främst på att skriva på mässans community! Kul!

Svag is

2011-11-29T19:22:00.001+01:00

Titel; Svag is
Författare; Ewa Christina Johansson & Kristina Sjögren
Förlag; Rabén & Sjögren
Recensionsexemplar

Jag hade missat att det fanns en första del om Siri, Sista resan, som kom före Svag is. Nu gick det bra att läsa Svag is även om jag inte läst första delen, men det är ju alltid kul att vara med från början så man lär känna karaktärerna från grunden.

I svag is dras Siri in i en härva av hundtjuvar, kamphundar och annat otrevligt. Det är inga smågangsters hon råkar på, och det blir farligare än vad hon först tror. Det är spännande och det händer saker nästan med en gång i boken. Det är djur som far illa, vilket kan var bra att veta om man har ont av att läsa om sådant. Det ser man i och för sig redan av baksidestexten.

Jag får lite Afrodite-vibbar av Iris. Tuff tjej som är lite kantig, nyfiken och som inte drar sig för att ge sig in i lite farliga situationer.

Svag is kan nog få många läsare, om det inte är så att en del drar sig för att läsa pga att hundarna far illa. Vad jag saknar är lite mer om Iris familj, men det kanske man får reda på i den första boken. Det verkar vara lite av en trend i barn- och ungdomsdeckare att barnen/ungdomarna får kontakt med en speciell polis, som de sedan har fortsatt kontakt med i efterföljande delar. Lite sympatiskt tycker jag.

Ojdå

2011-11-28T21:12:00.000+01:00

Jag har ju skrivit tidigare att mina inlägg här på bloggen släpar väldigt om man jämför med vad jag faktiskt läser. Nu ser jag också att jag inte alls verkar följa min egen plan om vilka inlägg som står på tur, enligt min fina lista i vänstermarginalen...Får försöka uppdatera en liten aning tror jag bestämt.

We'll always have summer

2011-11-28T10:50:00.002+01:00

Titel; We'll always have summer
Författare; Jenny Han
Förlag; Simon & Schusters Children's Publishing

Det var nästan så att jag inte ville att den skulle ta slut. Jag vill inte avslöja för mycket, men slutet kändes på många sätt lika mycket som en början som ett slut. Samtidigt som jag är ett verkligt fan av serier som verkligen har ett slut, på riktigt, och inte bara fortsätter i all oändlighet, så känns det som om jag gärna vill ha en fortsättning på det här. Jag vill veta vad som händer!

De två första delarna i serien har jag läst på svenska, vilket jag nästan ångrar lite då jag läste tredje delen på engelska. Inte för att jag tycker det har varit dåliga översättningar, tvärtom, utan för att att det ju alltid hur bra översättningar det än är finns nyanser i språket som går förlorade. I We'll always have summer så tyckte jag att det var mer humor än i de två tidigare delarna. Ni vet den där lite stillsamma humorn som jag gillar så mycket, och jag misstänker att den är grymt svår att få till i en översättning.

Handlingen lite kort (utan att för avslöja för mycket!); Belly och Jeremiah är fortfararnde ett par. De går på samma college och Belly trivs bra med det här arrangemanget. Däremot finns det andra i hennes närhet som har invändningar. Bland annat Bellys mamma som tycker att collegetiden borde vara en tid då man knyter nya kontakter och inte enbart tillbringar all sin fria tid med sådana männsikor man känt i hela sitt liv.

Conrad ser de inte mycket av. Han håller sig borta, kommer bara på korta besök för att försvinna lika snabbt som han dök upp. Belly själv känner sig fortfarande lite skakig när han är i närheten. Lika säker som hon känner sig på sina känslor för Jeremiah, lika osäker känner hon sig inför Conrad.

När Belly och Jeremiah vid en familjemiddag annonserar en nyhet som kommer som en fullständig överraskning för alla närvarande, skakar de om tillvaron för sina nära och kära så att det blir svårt att återgå till det normala.

Väldigt fin och lätt beroendeframkallande är den här ungdomsserien av Jenny Han. Hett tips till alla (självklart även vuxna!!) som inte har läst den ännu.

Första delen i derien

Andra delen i serien

Spännande och roligt uppdrag 2012!

2011-11-28T09:13:00.000+01:00

Det känns lite pirrigt, men mest roligt att vara en av Bokmässans bloggambassadörer för 2012! Jag ser fram emot inspirationsträffen i februari där man får träffa de andra bloggarna.

Undrar om man kommer att känna sig extra laddad och extremt väl förberedd när det väl är dax för Bokmässan 2012? Vi får väl se. Fram tills dess så kommer det i alla fall att bli en del inlägg här på bloggen om mässan.

Glöm inte att gå in på Bok & bibliotek's community! Det finns en massa kul att läsa och en rad diskussioner och trådar att följa.

Tänkvärt

2011-11-22T14:43:00.000+01:00

Nu köper jag inte alls lika mycket böcker som tidigare, långt därifrån. Dels för att det dimper ner finfina recensionsexemplar i brevlådan och dels för att jag arbetar som bibliotekarie. Men några blir det ju, lite då och då. Jag ska villigt erkänna att när jag handlar böcker så blir det i kanske åtta fall av tio att jag klickar hem från nätet. Men jag tänker ofta att man självklart ska stödja den fysiska bokhandeln. Om vi vill ha dem kvar. Och det vill vi ju gärna. Snodde den här länken av Calliope Books. Fina bilder på dels bokhandlar och dels bibliotek och bokmärken. Bland annat bilden på Shakespeare o co. i Paris. Åh, vad jag skulle vilja besöka den butiken någon gång...

Sankta Psyko

2011-11-21T09:00:00.003+01:00

Titel; Sankta Psyko
Författare; Johan Theorin
Förlag; Wahlström & Widstrand
Recensionsexemplar

Jag vet inte riktigt om jag tycker det här är bra. Eller jo, det är nog bra, fast inte jättebra... Rätt kusligt är det, läskig att läsa på vissa ställen, som det ju gärna blir när det är barn inblandade.

Om man ska jämföra, eller ha någon favorit av Theorin, så är det helt klart Skumtimmen för min del. Den minns jag som helt beroendeframkallande, och att jag sträckläste. Så känns det inte alls med Sankta Psyko. Mer då som att, jaha, det var det det.

Nu visste man ju redan från början om att det inte handlade om en roman till som utspelar sig på Öland, och att det här kanske var något helt annat, så mina förväntningar var inte jättehöga även om jag var rätt nyfiken efter att ha läst bland annat baksidetexten. Jag hade nog hoppats på mer skräck tror jag, det blev ett lite lamt slut. Det gick så fort och kändes som lite platt fall.

Lite kort om handlingen: Jan Haugen söker ett vikariat på förskolan Gläntan. Barnen på Gläntan har minst en av sina föräldrar på Sankta Patricias regionklinik som ligger bakom murarna bredvid Gläntan. Sankta Patricia, med öknamnet Sankta Psyko, är ett sjukhus för psykiskt störda våldsbrottslingar. En av uppgifterna för personalen på Gläntan är att eskortera barnen då de ska träffa sina föräldrar.

Jan trivs med sitt arbete och är bra med barnen, men vad ingen vet är att han hade en baktanke då han sökte tjänsten, som har att göra med hans eget förflutna.

Som sagt, det här är ingen fullträff för mig, och mycket tror jag beror på att jag inte får någon relation till Jan Haugen. Man behöver ju inte sympatisera med eller ens tycka om en karaktär i en bok, men det underlättar om man känner någonting. Om man blir berörd på något vis. Eller åtminstone störd eller förvirrad. Jan Haugen lämnar mig mest oberörd. Jag tycker han är lite kuslig och jag tycker lite synd om honom, men inte tillräckligt.

Hur som helst så kommer jag säkert glatt att läsa nästa Theorin, vare sig den utspelar sig på Öland eller inte!

Jag gick omkring med ett fånigt leende på läpparna

2011-11-20T17:30:00.002+01:00

ett bra tag efter det att jag läst;

Titel; Tio vilda hästar en räknesaga
Text; Grethe Rottböll
Illustratör; Lisen Adbåge
Förlag; Raben & Sjögren
Recensionsexemplar

Helt ljuvliga illustrationer och en rolig, lite lagom sorglig rimsaga, där allt blir bra på slutet! Upplägget att man först räknar neråt för att därefter räkna upp igen, tycker jag är helt genialt, plus att de får med hur man är en bra kompis, att man ska hjälpa varandra och att alla har olika egenskaper och förmågor. Det här vill jag ha mer av!

Det gick min ära förnär

2011-11-09T08:20:00.001+01:00

en aning, när jag började läsa;

Titel; The twilight time
Författare; Karen Campbell
Förlag; Hodder Paperback

Jag läser ganska mycket på engelska. Jag gillar att läsa på engelska och brukar inte ha några problem med språket. Men, när jag började med The Twilight time kändes det väldigt tungt. Handlingen utspelar sig i Glasgow och det var en hel del dialektala ord och uttryck som jag ärligt talat inte hängde med i alls...Men! Skam den som ger sig. Det kändes ju att det här var någonting bra, någonting som jag väldigt gärna ville läsa, så jag kämpade på. Jag tog några pauser från boken där i början, och sedan rätt som det var, så flöt det på.

Och glad är jag för det, för hjälp vad jag gillar det här. Jag ser mycket fram emot att läsa de andra delarna om Anna Cameron och de andra inom poliskåren i Glasgow. Nu har jag ju dessutom "hört" från en säker källa att Jamie sitter i fängelse i början av andra boken, och det gör mig ju inte mindre nyfiken precis!

Lite kort om handlingen; Anna Cameron arbetar vid "the Flexi unit" vid polisen i Glasgow. På sin första dag där, som någon sorts avdelningschef, upptäcker hon att hon bland andra, ska arbeta tillsammans med Jamie, en gammal älskare sedan polishögskolan.

Jamie i sin tur lever numera tillsammans med Cath, den kvinna som han en gång lämnade Anna för. Det finns något ouppklarat i luften omkring Jamie och Anna, och i och med att de arbetar med Glasgows undre värld, en brutal sådan, blir både de fysiska och de psykiska påfrestningarna enorma.

Cath, som även hon har arbetat som polis är hemma med hennes och Jamies första barn. Hon känner sig lämnad utanför och ser sin chans att visa att hon inte är helt ute för räkning när Anna efter en misshandel i tjänsten hamnar på sjukhus och helt utelämnad tar hjälp av Cath, även om hon innerst inne vet att det inte är moraliskt försvarsbart.

Väldigt välskrivet, komplext beskriva personer och ruskigt spännande. Även om jag tänker lugna mig något innan jag tar mig an tvåan, så är det inte för att jag inte egentligen vill slänga mig över den med en gång, utan för att det finns annat i högarna som ropar på mig. Men, till jul kanske? Hoppas det.

En liten smula underbar

2011-11-07T11:37:00.000+01:00

Titel; En liten smula underbar
Författare; Dawn French
Förlag; Printz publishing

Nu var det ett tag sedan jag läste En liten smula underbar, och ett tag sedan den mysiga bokcirkelkvällen då vi diskuterade boken. Jag vet ju att jag aldrig ska vänta för länge med att skriva om böcker jag läst! Vissa böcker liksom lägger sig tillrätta på något vis och vill inte alltid komma fram och bli sådär klara och tydliga igen, som de var precis då, vid läsningen.

Nu är dock fördelningen lästa böcker/böcker jag bloggat om fruktansvärt skev. Det handlar säkert om en sisådär tjugo böcker jag tänkt skriva om, men helt enkelt inte riktigt hunnit med. Får väl se hur det blir framöver, om man kanske kan hinna ikapp litegrand i alla fall...

Så, En liten smula underbar. Jo, den har ju också bleknat något i minnet, men jag kommer ihåg mer och mer ju mer jag sneglar på omslaget av boken som ligger här bredvid mig. Vad jag minns allra mest är att jag hade skyhöga förväntningar på den här boken. Jag ville verkligen tycka om den. Jag gillar Dawn French, jag gillar Jennifer Saunders, och jag fullkomligt älskade Helt hysteriskt när den gick som TV-serie.

Nu blev det inte sådär ohejdat positivt. Inte så att jag blev jättebesviken, absolut inte, men det blev inte någon riktig fullträff. Det började med att jag störde mig lite på språket hos dottern, 17 åriga Dora. Jag tyckte inte det kändes naturligt. Jag är nog lite skadad här tror jag, i o m att jag läser så mycket ungdomslitteratur. Det märks direkt när det är en vuxen som försöker låta som en tonåring. Det kan bli riktigt jobbigt att läsa. Så var det inte här, långtifrån, men det var ändå så jag reagerade och inte kände mig helt bekväm i de kapitel där det var Doras röst man hörde. Själva upplägget annars är bra, och jag tyckte väldigt mycket om sonen, Peter 16 år. Peter som bara lyssnar till namnet Oscar, efter Oscar Wilde, eftersom han är helt övertygad om att han på något sätt bär Wildes ande inom sig.

Sedan var mormodern en favorit, som fanns där för hela familjen och lyssnade och stöttade. Ett annat stort plus var att alla recepten på mormoderns goda kakor (alla i familjen hade sin egen favorit) finns med i slutet av boken. Man borde verkligen prova att baka någon av dem någongång...Kanske en kväll när jag skrivit ifatt mig på bloggen! Typ augusti 2015?

Handlingen är den att Mo, snart 50, är på väg in i en livskris som hon inte riktigt vet hur hon ska hantera. Det handlar väl egentligen mycket om bekräftelse och att se det fina som finns mitt framför näsan, istället för att kika längre och längre bort. Poängen i den här boken är nog den att Mo till slut, när några misstag är gjorda, när en del personers känslor är sårade och när en del personer börjar se klarare igen, så har Mo en underbar familj som faktiskt älskar varandra och stöttar varandra genom livet.

Det var en mysig bok att läsa, men den gav mig inte någon direkt mersmak. Jag vet inte riktigt om jag läser nästa Dawn French. Och en nästa Dawn French tror jag absolut det blir.

Getingsommar

2011-11-01T13:48:00.001+01:00

Titel; Getingsommar
Författare; Denise Mina
Förlag; Minotaur
Recensionsexemplar

Sara ligger helt utmattad och sover i sin säng i sitt gamla flickrum i föräldrahemmet, när hon hör någonting på nedervåningen. Två unga pojkar kommer in i hennes sovrum och efter ett tag föstår hon att de fakiskt är ute efter att skada henne på riktigt, eller kanske något ännu värre. Hon får panik och gör en rusning mot dörren. Hon blir knuffad, faller i trappan och blir därefter brutalt misshandlad till döds.

Innan hon dör ser Sara en man hon känner i en av pojkarnas ansiktsdrag. När hon konfronterar honom med detta märker hon att han blir störd, men inte mer än att han fortsätter med det han kommit för att göra. Det är förbryllande att de flera gånger frågar var barnen är. Varje gång svarar hon att hon inte har några barn, men de frågar igen och igen.

Det här är upptakten till Denise Minas Getingsommar, som är riktigt bra. Klasstillhörighet beskrivs fantastiskt bra. Snobbism, inte bara från överklassens sida utan från alla typer av samhällskikt. Det är otroligt lyhört och välformulerat. Man får som läsare höra alla sidors version av olika händelser och skeenden vilket gör berättelsen mer komplex.

Det konstiga, och samtidigt lite obehangliga är att jag känner sympatier med framförallt en av killarna boken igenom. Jag vet ju från första stund vad de gjort, men jag vet inte riktigt säkert vem som gjorde vad. Hela tiden hoppas jag (vilket säkert är tänkt så) att det inte är den ena av dem. Jag hoppas att han var den som stod bredvid. Visserligen medskyldig, men inte ansvarig fullt ut till det obeskrivbara som hände. När jag sitter och skriver det här känner jag att jag måste nog läsa om de sitsta sidorna, så jag inte missade något. Var det så att den ena av pojkarna var så ofattbart förutseende och grym redan direkt efter mordet på Sara, att han förberedde sin omgivning så att han själv skulle slippa undan?

Jag har inte läst så mycket Denise Mina tidigare, men blir väldigt sugen på att göra det efter att ha läst Getingsommar. Jag vet att vid något tidigare tillfälle så kändes det inte alls rätt, men så där kan det ju vara. Att en bok som man testat för flera år sedan och itne kommit igenom helt plötsligt är kanonbra att läsa. Det känns som om det är på det viset med Denise Mina och mig. Åtminstone så hoppas jag att det är så.

Augustnomineringarna 2011

2011-10-20T08:54:00.000+02:00

Lite sent, jag vet, men det har varit lite mycket nu...

Jag blev så glad när jag såg att Viveka Sjögrens I den tysta minuten mellan var nominerad. Den är en av mina absoluta ungdomsfavoriter i år. Vad tycker ni om nomineringarna som man kan läsa mer om här?

Mysig kväll i höstrusket

2011-10-20T08:37:00.003+02:00

Tack Linda på What you readin? och er andra som jag träffade för första gången igår med bokcirkeln. Det var riktigt mysigt och jag ser fram emot att läsa och prata om Mary Shelleys Frankenstein! De andra som var med var; Joanna på Och dagarna går, Camilla på Rainred.blogg.se, och Bea som inte har någon blogg. Ännu?

Vi Fairtradefikade och pratade om Dawn French; En liten smula underbar, som det kommer ett inlägg om vid annat tillfälle.

Och brödet VAR verkligen gott!

Vad synd

2011-10-13T13:25:00.000+02:00

att det finns så många riktigt dumma vuxna i

Titel; Det gömda huset
Författare; Vanja Persson
Förlag; Magic Wonders

Annars är det en riktigt bra, lite spännande och mystisk historia. Men åh, vad trött jag blir på dumma, mjäkiga och mesiga vuxna i en del böcker för barn. Här är det Ninni som har flyttat med mamma och lillasyster till mammans nya mans hus. Hon får tränga in sig tillsammans med lillasyster, som hon visserligen tycker mycket om, men som blir otroligt särbehandlad av mamman och pappan. Av pappan för att det är hans riktiga dotter, vilket Ninni inte är, och av mamman för att hon antingen inte förstår eller inte ser vad som pågår, eller för att hon inte har något att sätta emot, om det är han som har pengarna? Men vilken mamma skulle inte reagera om äldsta dottern inte får följa med på McDonalds utan får käka müsli istället? Eller som inte får vara på Fritids med sina klasskompisar för att hon ska passa lillasyster när pappan egentligen bara tittar på TV? Hmm, inte helt trovärdigt.

Och fröken i skolan sedan. Hjälp! Urtypen av stenåldersfröken, som det förhoppningsvis inte finns så många kvar av. Som säger t ex; "-Jag vet inte vad du är van vid, men på den här skolan sover vi inte på lektionerna, fortsatte läraren" (s. 22) , "Jag ska nog hålla ögonen på dig. Du ska inte tro att du kan komma hit och försöra stämningen i klassen." (s. 41) "Ja, det ser man vad du är för sort......Dig behöver man hålla extra koll på." ( s. 41)

Men, om man bortser från de chablonartade dumma vuxna karaktärerna är det som sagt en riktig bra historia. Ninni hittar vid ett av sina ensamma strövtåg ett gammalt fallfärdigt hus där det bor en gammal tant. Först blir hon rädd och vill bara springa därifrån, men tanten drar iväg med henne in i huset och ger henne ett uppdrag att utföra. Det här uppdraget, som Ninni från början inte alls förstår sig på eller bryr sig om för den delen, gör så att saker och ting börjar ändra sig. Ninni får t ex en kompis i skolan, och hon vågar säga till sin pappa att hon faktiskt vill fira sin födelsedag på den faktiska dagen.

När det sedan visar sig att huset faktiskt inte finns utan är rivet sedan länge och att flickan som bodde där omkom i en bussolycka för längesedan blir det både mystiskt och spännande. Bra att läsa om man går i fyran, femman eller sexan tycker jag.

Flyga högt

2011-10-12T09:01:00.000+02:00

Titel; Flyga högt
Författare; Katarina von Bredow
Förlag; Rabén & Sjögren

I Flyga högt, som för övrigt har vissa drag gemensamt med Tusen gånger starkare, får vi följa berättelsen via Vendela som precis har börjat nian. Egentligen är hon rätt nöjd med att skolan har börjat igen efter sommarlovet, även om det inte är någonting hon skulle erkänna om någon frågar. Men faktum är att hon har längtat lite efter vardagen. Att träffa alla klasskompisar igen, framförallt Tove, Nils och Loke, som tillsammans med Vendela har bildat sin egna lilla fyrklöver. Underförstått är att Tove och Loke är intresserade av varandra, och skulle det inte vara helt perfekt då om också Vendela och Nils skulle bli ett par? Vendela tror nog att hon är kär i Nils. Hon är nästan säker. Däremot känner hon sig inte lika säker på Nils känslor för henne. Det händer ju liksom ingenting? Trots att funnits flera tillfällen där det verkligen varit läge för någonting att hända så har Nils aldrig gjort något drag. För att han inte vill eller för att han inte vågar? Vendela vet inte riktigt, men hon vet att hon börjar tycka att det är lite frustrerande att allt bara lunkar på som vanligt.

I klassen, som säkert ser ut som en ganska vanlig nia i Sverige 2011 skulle jag tro, är det en viss bestämd ordning som råder. Vissa har ledarroller och bestämmer i stort sett allt som händer. Det de säger är lag, och de andra anpassar sig. Sedan finns det andra grupperingar, men också några ensamvargar. De som inte ingår i någon tight grupp. Detta behöver inte betyda att man är mobbad, även om det kan göra det. I Lines fall gör det det, absolut. Hon har allid varit mobbad, så länge ett de andra inte ens funderar över det längre. Även om man inte mobbar själv så gör man inte heller någonting för att få de andra att sluta.

In i detta kommer Silja. Silja som struntar fullständigt i alla underförstådda koder och regler som gäller. Eller, rättare sagt, underförstådda koder och regler är ingenting som råder över Silja. Hon sätter sig över sådant trams. Varför skulle hon böja sig? Varför skulle hon inte kunna sätta sig på vilken stol hon vill i klassrummet? Den står ju tom? Och varför skulle hon inte kunna prata med vam hon vill? Siljas ankomst i klassrummet får enorma följder. Ordningen rubbas fullständigt. Det blir oroligt och förvirrat, samtidigt som det får vissa i klassen att börja fundera över hur det egentligen står till.

På grund av olika händelser får Vendela och Silja en bra kontakt, och Vendela lockas, även om hon inte riktigt vill erkänna det för någon och allra minst för Tove som har varit negativt inställt till Silja från allra första början, av Siljas rättframma sätt. Hon ser också sin egen relation med Tove ur ett nytt perpektiv när Silja påpekar viss saker. Inte så att Vendela plötsligt förstår att det är Tove som styr och hon som följer, för så är det inte, men kanske att de är så vana vid att ha varandra att de börjar ta varandra för givet?

Mycket ställs på sin spets efter en fest dit Vendela har följt med Silja och Sven i klassen utan att tala om det för Tove, Loke och Nils. Inte heller har hon varit helt ärlig hemma, utan tvärtom mörkat ganska kraftigt vart hon ska och med vem. Vendela får alldeles för mycket att dricka, kräks och slocknar i ett främmande hus och det blir självklart ett jätterabalder när hon inte kommer hem på hela natten. Hennes föräldrar ringer runt och väcker folk tills de får reda på var hon kan vara. De åker dit och hämtar henne och allt kommer naturligvis fram. Den här händelsen i kombination med att flera tjejer i klassen försöker sätta dit Silja för stöld gör att ordningen rubbas ytterligare när vissa personer efter mycket om och men faktiskt vågar stå upp och säga emot, och säga som det är.

Inte vet jag, men det känns som om Bredow har gjort sin research grundligt. Språket känns äkta och man får en känsla av att hon granskat olika roller i klasser hon besökt riktigt ordentligt. Det tar tid att hitta mönster som utomstående vuxen i en klass (för vuxna som jobbar dagligen i klassen också i och för sig). Det är alltid stämningar och händelser man som vuxen helt enkelt inte upptäcker. Men, ju längre tid man observerar desto mer får man självklart syn på. Om Bredow inte tillbringat någon längre tid i en klass eller flera så tycker jag att hon döljer det bra!

Flyga högt har hög igenkänningsfaktor och kommer säkert att hitta många, många läsare som de flesta av Bredows böcker. Unga läsare såklart, men jag skulle önska att även föräldrar, pedagoger och andra som dagligen träffar unga hemma eller i sitt arbete skulle läsa den. Det är intressant och viktigt att få syn på de olika skikt som finns i en grupp ungdomar som dagligen sitter tillsammans i ett klassrum under flera timmar om dagen. Mycket kan hända, och mycket händer också, som inte har med skolarbetet att göra men väl med välbefinnandet hos våra ungdomar.

Jag har skrivit det förut och jag skriver det igen; Många fler vuxna borde läsa ungdomsböcker! dels för att få en inblick i hur unga lever och vad de gillar att läsa, men också för att det finns så mycket som är bra och förtjänar att läsas för sin egen skull! Det här skulle vara en perfekt ungdomsbok att börja med som vuxen läsare. Låna eller köp och börja läsa!

Söta pojkar?

2011-10-10T09:29:00.002+02:00

Titel; Söta pojkar är bara på låtsas
Författare; Moa Eriksson Sandberg
Förlag; Rabén & Sjögren

Söta pojkar är bara på låtsas är, efter vad jag förstår, delvis självbiografiskt. Vissa händelser och personer är sammanslagna men allt i boken ska ha hänt vid ett eller annat tillfälle. Det är ganska självutlämnande och ett typexempel på det där som jag skrivit om tidigare, hur jobbigt det måste vara om man inte helt kan bortse ifrån att ens närmaste kommer att läsa det man skriver.

Jag kollade runt lite efter Moa Eriksson Sandberg på nätet, och hittar henne som skribent men inte skådespelare. Kanske hoppade hon av utbildningen, eller bara ångrade sig efteråt.

Jag tror att boken kan tilltala en del unga, framförallt tjejer. Tjejer/killar som tycker det kan vara svårt, men helt OK att ta för sig i tillvaron. För även om man gärna vill vara den den där öppna tjejen/killen som går sin egen väg och som inte bryr sig så mycket om vad andra tycker, så kan det vara svårt i praktiken. Framförallt när man är 16 år, då man å ena sidan brukar tycka att man kan och vet allt, och å andra sidan ofta känner sig helt ute och vimsar utan en aning om hur man ska göra och vad man ska säga.

Jag kände som vuxen läsare att det var aningen egocentriskt. Men, det är ju så i den åldern. Man är ofta lite ego. Sådant som betyder mindre ju äldre man blir får enorma proportioner. Det är väl lite så det ska vara, och det måste absolut tas på allvar. För det ÄR verkligen viktigt där och då.

Handlingen är lite dagboksaktig, även om vi inte får datum innan varje kapitel, så följer man Ellas skolår kronologiskt. En stor fråga i boken är den som jag nämnde tidigare, att det är svårt att lägga sig på rätt nivå när det gäller att ta för sig. Särskilt om det gäller sex och man är ung tjej. Samtidigt som man tycker att man som tjej ska kunna göra precis som killarna gör, så oroar man sig lite i alla fall för att verka slampig. Ella letar efter kärleken, men det är lite oklart vad hon egentligen är ute efter. Något mittemellan långvarigt förhållande och bara en natt. Hon vill inte binda sig, det känns för tidigt, men hon vill ända träffa någon att vara med ett längre tag. Nu blir det inte riktigt så, utan mer hattigt, med några olika killar som hon alternerar mellan. Det känns mest jobbigt för henne själv.

Vad jag tycker kommer fram bra i boken är det dramatiska. Händelserna och känslorna med utropstecken!!! Hur dramatisk man kan vara när man är 16 år och allt blir så stort. Går man då teaterlinjen förmodar jag att det blir ännu mer drama, drama, drama. Men även om man inte gått teaterlinjen så tror jag att många känner igen sig i de yviga gesterna och pendlandet i humör. Just igenkänninngsfaktorn är nog också bokens styrka för unga läsare. Man behöver ju inte känna igen sig i allt för att få en känsla av hur det var att var Ella under de där åren.

Affektion

2011-10-05T14:36:00.001+02:00

Titel; Affektion
Författare; Martin Jern
Förlag; Rabén & Sjögren

Affektion var en riktigt svår bok att läsa. Med risk för att avslöja för mycket så måste jag ändå skriva att slutet var hemskt. Riktigt hemskt. Sista meningarna, när man får helt klart för sig vad som verkligen hände var som att få en kalldusch. Jag hade nog ändå hoppats någonstans att jag hade fel, att det kanske inte var riktigt så illa som det verkade. Det är illa nog med fulla tolvåringar, att de sedan utför hemska handlingar när de är påverkade är ännu värre.

Kate är sexton år och har precis flyttat till sin syster i Malmö för att få en omstart. När hon var tolv hände det något fruktansvärt och en av klasskompisarna, Zara, hittades död. Efter den här tragiska händelsen har Kate levt ett destruktivt liv med alkohol, sex och droger. Fram till Zaras död hängde hon jämt ihop med Ali, de var oskiljaktiga. Nu träffas de inte så ofta men har kvar starka band emellan sig. Det ligger någonting riktigt hopplöst i att veta att allt är försent även om man bara är 16 år, och Kate står inte ut med sig själv och tankarna på vad hon upplevt och gjort. Vilket gör att hon inte kommer ur den destruktiva virvelvind hon befinner sig i. Hon är så trasig, känns det som, så hon kan absolut inte se någonting bortom ångesten som hon alltid bär med sig

Det här är, som märks, en svart roman med inte många, om ens några ljusglimtar. Det är hemskt att föreställa sig tjejernas liv redan innan olyckan, och ännu värre efter. Man vill inte ta det till sig. Men, det är en bra bok. Det är tungt att läsa men jag hoppas att många vuxna hittar fram. Nästan hellre vuxna läsare, vuxna som har någon form att kontakt med ungdomar. Ändå så funkar språket bra för ungdomar skulle jag tro. Det är välskrivet, rättframt, absolut inte tillrättalagt och det klingar inte falskt. Som när vuxna skriver som de tror att ungdomar pratar och det låter hemskt.

Mitt perfekta liv

2011-10-05T08:53:00.000+02:00

Titel; Mitt perfekta liv
Författare; Sarah Dessen
Förlag; Rabén & Sjögren

Macy försöker genom att kontrollera och planera allt i tillvaron som överhuvudtaget går att kontrollera, hantera sin sorg över pappans alltför tidiga död. Det var under en joggingrunda som han fick en hjärtattack och dog. Macy såg honom ramla ihop, men hann inte riktigt fram. Hon brottas med dåligt samvete över att hon inte var på plats. Pappan hade varit inne hos henne på morgonen och försökt att få med henne ut på en löptur. Hon sa nej och drog täcket över huvudet och försökte somna om innan hon ändrade sig och stack iväg ut efter honom. Bara för att få se honom signa ner och dö.

Jason, Macys pojkvän är ett led i att bli perfekt. Han har verkligen koll på allt, precis allt. Här lämnas ingenting åt slumpen, ingenting görs utan en orsak. Inte heller har man en flickvän som inte passar in i detta in i minsta detalj planerade liv. Här åks det på sommarläger för ovanligt skärpta och ambitiösa ungdomar och här arbetas det extra på biblioteket. Det är en trygghet för Macy att anpassa sig i allt detta. Det är skönt att ruta in sitt liv. Även mamman har gått överstyr i sin oförmåga att hantera sorgen. Hon arbetar istället för att sörja, och i den stressen finns inte något utrymme över att upptäcka att Macy inte mår bra. Den som reagerar är storasyster som inte längre bor hemma.

När Jason är på sitt sommarläger har han ordnat så att Macy ska ta hans plats på biblioteket. Det tar bara en kort stund första dagen innan Macy inser att det kommer att bli en lång och snudd på outhärdlig sommar. De två tjejerna som hon ska jobba med avgudar Jason och Macy känner det som om det tar dem ungefär två minuter att syna hennes bluff och att inse att hon inte alls är den där samlade personen med stenkoll på läget som hon försker vara. De avskyr henne från första stund och låter henne märka det, de hanterar henne som luft och gör allt arbete själva, så det enda Macy kan göra är att sitta rätt upp och ned på sin stol vid informationsdisken och vänta på frågor hon aldrig får.

Mamman är mäklare och är inblandad i planerandet och byggandet av ett helt nytt område med villor, och under en visningskväll av projektet träffar Macy på Wes och de andra som arbetar i cateringfirman mamman har anlitat för kvällen. När det gäller cateringen så är kvällen snudd på katastrof. Det är en helt kaotisk stämning i köket. Mat glöms, brickor tappas och det råder allmän oreda. Macy blir förskräckt för hon vet ju att ingenting annat än perfektion duger åt mamman. Förskräckt men helt fascinerad av människorna som arbetar. Där råder en familjärt avspänd stämning, trots slitet och stressen. Man ser varandra. även om man hälften av tiden skriker åt varandra. Det här är någonting som är så helt annorlunda mot vad Macy är van vid, och ett frö planteras när hon blir erbjuden att jobba extra i cateringfirman.

Sakta men säkert börjar Macy sin väg tillbaka till sig själv, trots protester från mamman, som helst vill att Macy ska fortsätta med sitt jobb på biblioteket, satsa på skolan och definitivt inte tillbringa mer tid med människorna från cateringfirman.

Macys nya vänner bär också de på en stor sorg, mamman till några av dem, som också var syster till kvinnan som driver firman, har gått bort. men istället för att tiga i sin sorg agerar de ut den. Kanske lite väl mycket ibland, men Macy inser att det finns andra sätt än hennes eget och hennes mammas att sörja på. Hon börjar också se sig själv, sin mamma och deras liv genom andra ögon, vilket kanske inte är helt igenom smickrande.

Mitt perfekta liv är en underbar bok, med som alltid när det gäller Sarah Dessen, mycket väl sammansatta personligheter. Hon gör dem levande, varma och mänskliga och hon ger dem fel och brister likväl som positiva och fina egenskaper. Har ni inte läst Sarah Dessen tidigare så börja nu! Det finns än så länge två böcker översatta till svenska; Mitt perfekta liv och Mycket mer än så. På engelska finns många fler så det är bara att sätta igång!

En goding till

2011-09-29T09:00:00.004+02:00

Titel; Någons hjälte
Författare; Mårten Sandén
Förlag Rabén & Sjögren

Åh vad kul att läsa riktigt bra Hcg! Alltså, böcker för "mellanstadiebarn". Som ju inte finns längre eftersom vi numera har tidigaredel och senaredel... Hur som helst, jag läser ju mest ungdomsböcker, förutom det jag läser för egen del, men en och annan barnbok hinner jag med också. Framförallt nu när jag har lite bokprat med yngre elever. Det är så himla kul när man hittar de där riktiga pärlorna. Och det finns ju några stycken!

Boken om Ville i förra inlägget är en ny given favorit och här kommer en till; Någons hjälte av Mårten Sandén. Jag småskrattade boken igenom och blev helt betagen av huvudpersonen Victor Stenhammar alias
mr Vic. Victor är en helt underbar kille i sexan på Backalundsskolan. Han har en storasyster som heter Gabbi och två småbrorsor, Hampus och Rasmus. Gabbi går i nian och är lite läskig. Det är inte bara Victor som tycker det, utan de flesta av eleverna på skolan. Till och med supersnygga, supercoola och som det visar sig jättesnälla Lina Davidsson i 7D. Lina Davidsson som Victor är hemligt förälskad i och som han aldrig i livet skulle våga prata med.

Nu är det dags för skolans årliga Stjärncabaré, som ingen mer än Lina (som inte bara är supersnygg utan sjunger bra också) någonsin anmäler sig till. Victor både vill och inte vill. Han är riktigt duktig på att trolla, men är rädd att han ska göra bort sig för tid och evighet om han får för sig att ställa upp i cabarén.

Samma dag som anmälningstiden till cabarén går ut, får Victor sig en överaskning som heter duga när han kommer hem. Storasyrran nästan slänger in honom i bilen och iväg bär det till ett barnkalas där mamman har lovat att Victor ska trolla...Victor har lyckats förtränga det hela och blir mycket förvånad över att det redan är dags. I bilen lyckas Gabbi och Victor blanda ihop sina väskor, och det är när Viktor efter kalaset och trolleriet (som gick oväntat bra!) upptäcker detta som det ena avlöser det andra. Victor hamnar i situationer han aldrig trodde han skulle befinna sig i, och det är med nöd och näppe han klarar sig ur dem. Med god hjäp från oväntat håll ska tilläggas.

Det är alltid svårt att hitta roliga böcker när någon frågar efter det. Det är ju Bertböckerna såklart, och några till, men de är inte många. Nu har jag en till som jag lugnt kan plocka fram.

Monstergäddan

2011-09-28T15:09:00.001+02:00

Titel; Ville och monstergäddan
Författare; Martin Jonols
Förlag; Bergs

Vad synd att omslaget är så trist, för det här är en riktigt bra bok för 9-12 åringar.

Jag hade inga förväntningar alls när jag började läsa Ville och monstergäddan, jag kände bra att jag behövde läsa in mig på lite böcker som skulle funka i en femma som jag skulle ha bokprat med, och att jag ville ta med lite nya titlar. Jag blev positivt överaskad redan från första sidan och satt sedan med ett leende på läpparna boken igenom.

Den är sådär lite stillsamt humoristiskt skriven. Det kan bli helt fel, men här blir det helt rätt. Väldigt fina personteckningar, ett språk som flyter och en handling som driver lagom mycket framåt.

Boken handlar om Ville som bor med pappan och storebrorsan efter det att mamman flyttat. Det var väl lite det som saknades, om man ska klaga på någonting, att man inte fick veta lite mer om mamman. Men det är ju faktiskt inte henne det handlar om här, utan om Ville, pappan, brorsan Kalle, Anja och Linnea.

Efter att ha varit rätt deppig ända sedan skilsmässan kommer pappan plötsligt hem med fin skjorta, försöker sluta svära och börjar träna. Ville blir så klart misstänksam, och det visar sig snart att pappan träffat en ny kvinna, Anja. Det ena leder till det andra och plötsligt befinner sig Ville tillsammans med pappan, Anja och Anjas dotter Linnea i en trång volvo på väg upp till Hälsingland där de ska fira semestern. Med på resan är också Anjas hund som lider av dålig mage.

Det är ju ett klassiskt upplägg med två familjer som ska samsas och bli en, och ungdomar som inte alls vill vara långt ute på landet för att allt är jättetrist, men som efter ett tag kanske börjar tycka det är lite kul ändå. Med det fungerar! Det blir bra och jag tycker verkligen om Ville. Jag hoppas nästan att det blir fler böcker. Nu gäller det bara att få ut boken så att den når så många som möjligt. Det är den värd.

På tok för trött

2011-09-23T20:31:00.000+02:00

för någonting annat än pizza & soffa med barnen & sambo. Ingen sammanfattning om min dag på mässan. Det får vänta. Wordfeud får vänta (jag kommer säkert förlora några matcher på det här men det är inte mycket att göra, orkar inte). De sista avsnitten av Lost sista säsongen får vänta. Tja, ni fattar, allt får typ vänta. Men det var en bra dag. Köpte lite engelskt och kunde inte låta bli en Tant var det här T-shirt...Många bra seminarier och lite trevligt mingel och småprat här och där. Precis som det ska vara. Blev också mycket lycklig när jag hade brevlådan full av trevliga recensionsexemplar när jag kom hem! Som grädde på moset. Nu får jag sådant där trevligt problem igen, med vilken bok jag ska välja först..Hmmm, svåra beslut. För svårt för en kväll som den här.

Min mässa

2011-09-23T17:15:00.002+02:00

Två ungdomsfavoriter, Johanna Lindbäck & Katarina von Bredow intervjuar varandra. Hade velat vara ensam med dem i ett rum i en timma, har typ 1000 frågor...

Min mässa

2011-09-23T15:30:00.002+02:00

Blev väldigt sugen på att skriva fler inlägg i min lilla "serie" om hästböcker när jag lyssnat på Lin Hallberg & Inger Frimansson.

Min mässa

2011-09-23T11:36:00.001+02:00

Här ser vi Jenny Jägerfeld och Sara Ohlsson efter sitt seminarium om mens onani och engångsligg. Kul och intressant att lyssna på.

Bokmässa 2011

2011-09-22T21:52:00.002+02:00

NU skulle man nog gå och sova lite egentligen för att känna sig pigg och full av energi på mässan imorgon!

Den dansande djävulen

2011-09-21T09:00:00.000+02:00

Titel; Den dansande djävulen
Författare; Martin Widmark
Förlag; Bonnier Carlsen
Illustrationer; Henrik Tamm

"Hemsk titel men skitbra bok!" Så skrev min dotter på Tuva-Lisa läser när hon skrev ett litet inlägg om den här boken. Ganska talande tycker jag.

Jag har bara läst första delen, Den dansande djävulen, i trilogin om den 13-årige Tyko Flore, även om tvåan redan har kommit ut och står hemma i hyllan.Trean kommer hyfsat snart den också. Det är inte alls för att jag inte tyckte om ettan som jag inte läst tvåan, det har helt enkelt inte funnits tid. Det kommer...

Tyko arbetar och bor tillsammans med en massa andra föräldralösa barn flera hundra meter under jord, i silvergruvorna under staden där "Den dansande djävulen" härskar. Barnen arbetar i gruvan för att hertig Mazoo ska kunna leva ett liv i överflöd och kunna fortsätta med sina fantastiskt påkostade fester.

Barnen i gruvan är för det mesta bortrövade och har inget minne om något liv före gruvan. De lever i stort sett hela sitt liv nere under jord, fram tills dess att de är för stora, rent fysiskt, för att få plats i de trånga gångarna. Då har de gjort sitt och är inte längre till någon nytta. En gång i veckan får pojkarna komma upp och se dagens ljus. På söndagarna, när de får gå i kyrkan. Då hissas de upp 400 meter i en skranglig korg som vinglar vid varje rörelse. Det här skrämmer Tyko någonting alldeles förfärligt. Det är inte så mycket tanken på att dö, som tanken på den korta stunden innan döden, när korgen med alla barn skulle vara på väg ner, fallandes handlöst ned mot gruvans golv... Usch och fy. En helt eländig tillvaro är det de för, pojkarna i gruvan.

En söndag när pojkarna är uppe ur gruvan och väntar på att fösas in i kyrkan, fastsatta med varandra med en tung kedja blir det så att de får lov att vänta en stund. Barnen slänger sig ned i gräset och njuter av solen. Det är så skönt att de flesta av dem slumrar till. Tyko somnar också och vaknar av att en skata tilltalar honom...Tyko vet inte om han drömmer eller är vaken, men skatan, som kallar sig för herr Pica, vet vem Tyko är, och han säger sedan en remsa. En ramsa som snart ska förändra hela Tyko Flores liv.

Det här är, som ju märks, en Fantasybok, och en riktigt bra sådan tycker jag. Den är en sk Hcg, alltså ingen ungdomsbok, men jag tycker att den är som många andra fantasyböcker, en bok som riktar sig till olika åldrar. Både lite yngre och lite äldre barn kan gott läsa den. Liksom Fantasyläsande ungdomar och vuxna också för den delen. Den passar också utmärkt som högläsning, både i klasser och hemma i soffan. Henrik Tamms illustrationer är också mycket fina. Jag gillar framförallt en av de första bilderna av barnen i korgen på väg ned i gruvan. Man riktigt känner suget i magen. Brrr.

Bokmässa 2011

2011-09-20T10:52:00.000+02:00

Nu är det ju bara några dagar kvar till det som många ser som en av årets absoluta höjdpunkter, bokmässan!!! Själv sitter jag och försöker få ihop ett fungerande program för fredagen, när jag ska gå. Det blir en dag med seminariekort och sedan så får jag väl se om man kanske åker in på söndagen också. Lördagen jobbar jag så då är det kört. Vi bibliotekarier får ju hjälpas åt så att alla kollegor får en möjlighet att komma iväg!

Jag har fått reda på av Enligt O att det ska finnas ett bokbloggarrum, R3, som ska vara öppet hela mässan, och dit måste man ju försöka hinna för att se vad som händer där. Ska bli kul.

Innan bokmässan så känner jag mig alltid lyckligt lottad att bo så nära Göteborg så att det bara är att sätta sig på tåget och vara framme efter 25 minuter, och att kunna åka in flera dagar om man vill. Lyxigt om man tänker på alla som måste resa långt och kanske bo på hotell osv. Vissa reser naturligtvis i tjänsten, men långt ifrån alla.

Hoppas vi ses på mässan!

Brottsplats: Faithful place

2011-09-19T10:34:00.000+02:00

Ttel; Brottsplats: Faithful place
Författare; Tana French
Förlag; Albert Bonniers förlag

Jag måste säga att jag kände mig dels tveksam och dels nästan lite nervös innan jag påbörjade läsningen av Brottsplats: Faithful place. Tana French's båda första böcker Till skogs och Okänt offer var båda så bra, och även om Rob Ryan inte mer än anades i tvåan så räckte det gott i och med att Cassie Maddox var en av huvudkaraktärerna. Men, en hel bok med den tjurige Frank Mackey som huvudperson? Och helt och håller utan vare sig Cassie eller Rob? Ja, riktigt orolig var jag, jag ville ju så gärna att det här skulle vara lika välskrivet och fängslande som de båda tidigare böckerna. Nu hade jag inte behövt oroa mig ett dugg, Faithful place håller måttet, helt klart. Skönt! Nu kan jag i lugn och ro se fram emot nästa Tana French. Man blir ju grymt nyfiken på uppägget? Ur vems synvinkel kommer den att skrivas? Får vi träffa våra gamla favoriter igen? Hmm, den kanske är på gång på engelska? Får ta och kolla upp det.

Handlingen i Faithful place är den att Frank får ett upprört samtal från en av sina systrar. Han har ingen kontakt alls med sin stora röriga, och ibland våldsamma, familj, förutom med den här yngsta systern. Och även då handlar det om ytterst sporadisk kontakt. Vad Frank inte har en aning om är att att hans före detta fru och hans syster har sett till att hans dotter får träffa sin pappas familj med jämna mellanrum. De har gått bakom ryggen på Frank eftersom de vet att han skulle gå i taket om han visste.

Han anser själv att det var en bedrift att ta sig ifrån sin gamla gata som han själv gjorde och han har ingen som helst önskan att återvända. Frank lämnade sitt barndomshem en natt i smyg för att ta båten till England tillsammans med sin ungdoms stora kärlek. Men, hon svek. Dök aldrig upp. Åtminstone har Frank i alla år trott att hon svek, att hon ångrade sig och kanske tog sig över till England på egen hand. I hela sitt vuxna liv har han någonstans långt inne hoppats och kanske trott att hon en dag ska stå på hans tröskel och att han ska få en förklaring till varför hon aldrig kom till deras möte.

Nu kanske han är närmare en förklaring än vad han någonsin varit, för när hans syster ringer så är det för att tala om att man har funnit en resväska i det gamla ödehuset vid slutet av deras gata, precis där frank och hans flickvän bestämt möte den där natten för längesedan. Det är mycket riktigt hennes väska och Frank börjar förstå att det kanske inte var så att han blev lämnad ensam. Det kanske var så att någon satte stopp för deras planer på ett mycket effektivt sätt.

Som sagt, välskrivet med genomarbetade karaktärer som känns helt levande, och mycket spännande. Kanske lite mer stillsam spänning om man jämför med Okänt offer, men helt klart beroendeframkallande.

Magi

2011-09-14T21:44:00.000+02:00

Titel; Magi
Serie; Septimus Heap
Författare: Angie Sage
Förlag; B Wahlströms

I och med kommande bokprat med några sexor, så har jag fått en anledning att fräscha upp minnet något när det gäller fängslande litteratur för 12-13 åringar! Då såg jag att jag inte skrivit något om Septimus Heap här på bloggen! Det är ju helt förskräckligt, och måste genast åtgärdas...

Magi, heter den första delen om Septimus Heap, som är sjunde sonen till en sjunde son, vilket anses innebära extra mycket magi.

Boken börjar med att Silas Heap, natten då Septimus föds, är på väg tillbaka till borgen där de bor efter att ha varit ute och samlat in örter som ska vara bra för mamma och nyfödd bebis. Precis innan han kommer fram till vindbryggan anar han mer än hör någonting ute i snön. Efter lite letande hittar han ett spädbarn, som han självklart tar med sig. Precis vid ingången möter han sedan Marcia Overstrand, som just denna kväll blivit övermagiker, som beordrar honom att aldrig någonsin tala om för någon enda människa att han funnit ett barn. När Septimus sedan är på väg in i sin egen lilla lägenhet möter han barnmorskan på väg ut med ett bylte i famnen. Död! ropar hon och tränger sig förbi Silas och ut i natten. Helt förvirrad kommer Silas in till Sarah sin fru och sina barn där han får veta att Septimus dött och att barnmorskan tagit honom med sig.

Paret Silas uppfostrar den lilla flickan Silas hittar som sin egen, och tiden går. Själklart är de förkrossade över sin förlust av sin nyfödde son, men finner sig i sitt öde så gott det nu går. Tills en kväll, jag tror det är tio år senare, när Marcia Overstrand knackar på deras dörr...

Jag brukar alltid tipsa de som är ute efter första delen i Harry Potter och den är utlånad, att låna Magi istället. Serien om Septimus Heap är, liksom Harry Potter, någonting för alla åldrar. Nu i november kommer den sjätte delen i serien, Mörkret, och jag ser mycket fram emot att få läsa. Jag kan tycka att det är lite märkligt att den här serien inte lånas ut mer än vad den gör på bibblan. Så gott som alla som man tipsar om den tycker den är jättebra och fortsätter med serien, men det verkar som om det är svårt att hitta fram till Magiserien själv, om ingen berättar om den. Till skillnad då från HP som så gott som alla, oavsett ålder, känner till. Nu kan man ju kanske inte jämföra med Harry Potter, med alla filmer osv. Men ändå, jag tycker Septimus Heap förtjänar fler läsare, i alla åldrar!

Välkommen hem

2011-09-14T09:19:00.000+02:00

Titel; Välkommen hem
Författare; Johanna Lindbäck
Förlag; Rabén och Sjögren

Det märks att Sarah Dessen är en av Johanna Lindbäcks favoritförfattare. Inte på något dåligt sätt, som att man tar efter och snor för mycket och för uppenbart, utan på ett positivt sätt. Det är någonting i tonen, något, med risk för att låta fruktansvärt präktig och pretentiös, värdigt och liksom stillsamt. Låter det konstigt? Läs själva och avgör! Ni kommer inte att ångra er.

Båda de här författarna skildrar unga människor. Deras liv, tankar, känslor och handlingar. Själklart handlar det då mycket om relationer, sex eller inte sex, etik och moral, viljan att passa in, att anpassa sig utan att för den sakens skull förminska sig själv och annat som hör livet till. Vad jag tycker de gör så skickligt är att de håller sig inom någon sorts ram som gör att det inte blir tråkigt eller töntigt utan att tvinga sina karaktärer till handlingar som känns för avancerade bara för att spetsa till handlingen lite.

Jag tänker så här; OM man skulle skriva en bok själv, så skulle jag få stora problem för att jag skulle hela tiden tänka att; herregud, mina barn kommer ju att läsa det här. Min mamma, och andra jag känner kommer att läsa det här...Det här tänket begränsar ju teman, händeler och ordval en del, för att att uttrycka det milt. Den här biten klarar både Dessen och Lindbäck helt strålande tycker jag!

I Johanna Lindbäcks senaste bok Välkommen hem träffar vi Sara som precis kommit tillbaka hem till Luleå efter att ha tillbringat ett år i London. Själv vill hon helst att allt ska vara precis som innan hon for, att allt ska bli som vanligt så fort som möjligt. Problemet är att hon innan hon reste gjorde slut med sin pojkvän, som hon bor granne med och som också är tvillingbror till en av Saras bästa och äldsta vänner. Ingen drömsits precis.

Nu är det nog inte så att Sara skulle vilja bli ihop med Mattias igen, men hon saknar gemenskapen, både med Mattias själv och med Bella, hans syster. Det känns som om de undviker henne och hon känner sig utanför och ensam. Hon försöker ha tålamod, hon förstår ju att att hon sårat dem båda två, men det är svårt. Hon vill ju faktiskt komma vidare, fortsätta med sitt liv.

För att komma ut ur det här tråkiga så gör Sara någonting helt oväntat; hon börjar med jujutsu. Med på träningen är Adrian, som Sara tidigare stött på som hastigast. Ytterligare en drömkille i Johanna Lindbäcks böcker! Bra tycker jag att hon gjorde honom lite, hur ska man uttrycka det, tjurig? Lite som om Ok passar det inte så fine med mig. Annars hade han varit för bra. Hur som helst så dras Sara till Adrian utan att riktigt förstå varför.

Samtidigt som Sara vill att tillvaron ska återgå till det normala vill hon ha utveckling och nytt. Det är en del som Sara behöver komma fram till och vi får följa med henne en bit på vägen, vilket känns bra. Det här är, tycker jag, Johanna Lindbäcks bästa bok så här långt. Lycka till med nästa, jag ser fram emot att läsa!

Nya Karin Alfredsson

2011-09-12T19:33:00.000+02:00

Titel; Pojken i hiss 54
Författare; Karin Alfredsson
Förlag; Damm

Den här gången befinner sig Ellen Elg med familj i Dubai, och det är hennes man Björn som har en utlandstjänst och Ellen som är hemma med barnen. Det här med att vara hemma är ju, som man vet om man följt Karin Alfredssons böcker om Ellen Elg, inte någon roll som passar henne särskilt bra. Inte för att hon inte njuter av att vara med sina barn, utan mer för att hon verkar vara en person som kräver mer, som kräver att hennes kompetens som läkare utnyttjas. Eller för att uttrycka det som Ellens morfar brukade göra när hon var barn; Man ska varje dag göra någonting av bestående värde. Och då gäller inte t ex läxläsning eller att städa sitt rum, det ska vara något mer än så.

Handlingen, lite kort, i Pojken i hiss 54 är den att vi får följa Zubaida 12 år, som bor i en liten by i Pakistan. Hon smyger ut i natten för att försöka få sig en titt på falkarna som de främmande männen har i sitt tält. Någon ser henne sedan när hon efter en stund går ut ifrån tälten igen, och därmed är både Zubaidas egen och hennes familjs heder förstörd. Det spelar ingen roll att ingenting hände, ingen är egentligen intresserad av vad som hände, eller att försöka reda ut det som skett. Zubaida är vanhedrad och måste dö för att familjen ska återfå sin heder.

I Dubai sitter Ellen Elg i en taxi som körs av Zubaidas äldste bror, när han får samtalet där han får reda på vad som hänt hemma i byn. Ellen och hennes chaufför har redan innan telefonsamtalet fullt upp med sina egna bekymmer. De har nämligen bevittnat en misshandel ute i öknen. Trots chaufförens protester filmade Ellen det de såg, och efter det så skyndade de sig, som de själva trodde helt obemärkta, från platsen.

Det finns ytterligare ett spår i boken som gäller Ellens hushållerskas syster, som blivit misshandlad och våldtagen i den familj där hon arbetar. Ellen dras in i problematiken via systern, och hamnar i en lägenhet där hennes läkarkunskaper sätts på prov.

Jag gillar ju de här böckerna om Ellen Elg, och jag tyckte om den här senast också. Dock kändes den här inte lika engagerande som de tidigare. Kanske var det så att det var lite för många spår i boken. Man slängdes lite hit och dit, mellan huvudpersonerna. Det kändes inte som om man kom någon riktigt nära. Lite mer splittrad och lite tunnare innehållsmässigt än de tidigare, men ändå klart läsvärd. Jag kommer absolut att läsa även nästa bok om Elen Elg, läkaren med en atark tro på maänniskors lika värde och med hjärtat på det rätta stället, som varje dag strävar efter att göra någonting med bestående värde.

Söt som socker, Horses horses horses # 2

2011-09-01T09:00:00.002+02:00

Titel; Natten då Sigge föddes
Författare; Lin Hallberg
Förlag; Bonnier Carlsen

Ja, vad ska man säga? Hur söt som helst. Natten då Sigge föddes är en fin berättelse, gullig utan att bli för sentimental eller pjoskig, med som vanligt helt ljuvliga illustrationer av Margareta Nordqvist. Delar av boken finns publicerad i Sigges kompisbok, som en liten berättelse mellan pysslet och faktadelarna, men den är helt klart värd en egen liten bok. Min tjej, som egentligen är lite för stor för Siggeböckerna, blev alldeles Ooooo och Aaaaa när vi fick hem den i brevlådan. Och jag också förresten. Jag är väldigt svag för Sigge-serien, som ju första inlägget i mitt lilla hästboks projekt handlade om.

Handlingen är den att vi får följa vad som hände den där hemska ovädersnatten då Sigge föddes långt ute på heden i England, och hur han faktiskt nästan inte klarade sig. Den där lilla hästen är helt klart född under en lycklig stjärna. Och tur är väl det!

Jaha, nu gick det bra...

2011-08-31T14:05:00.002+02:00

Tror det blir bra nu! Med tidsinställningen, alltså!

Provar lite bara...

2011-08-31T14:00:00.003+02:00

Det här med att publicera tidsinställda inlägg på blogger. Är det någon som vet något om detta? Jag misslyckas hela tiden, även om jag går in och väljer Alternativ för inlägg, planerad till och alltihop...

Dead lovely

2011-08-31T12:00:00.004+02:00

Titel; Dead lovely

Författare; Helen Fitzgerald

Förlag; Faber and Faber Limited

Wow. Jag kände mig nästan lite lätt yr efter det att jag läst ut Dead lovely. Jag hade egentligen inga förväntningar alls, hade inte läst någonting av Helen Fitzgerald tidigare, och knappt något om henne heller.

Till en början tyckte jag nog det var lite sådär. Rolig, javisst, och välskriven, men jag föll t ex inte handlöst för någon av karaktärerna även om jag kände hyfsat starkt för Krissie. Men sedan, ju längre jag läste, hjälp vad fångad jag blev. Och överraskad. Slutet är otroligt bra. Smart ihopsytt samtidigt som det faktiskt är roligt hela vägen. Skickligt.

Handlingen lite kort; Krissie och Sarah har varit vänner ända sedan de var riktigt små, även om de är väldigt olika. Krissie har som vuxen inga planer på att binda sig, hon lever loppan, på gränsen till att vara sexmissbrukare på ett ganska destruktivt sätt. Men det här är ingenting hon verkar lida av. Tvärtom. Det är en ganska ytlig bild man får av Krissie till en början, även om man anar ett djup i karaktären redan då man som läsare får reda på att hon arbetar som socialsekreterare med att kartlägga och omhänderta barn som far illa.

Sarah däremot är Krissies motsats. Hon har alltid, ända sedan de var små, tagit hand om Krissie. Sett till att hon varit trygg. Nu som vuxen är Sarah gift med Kyle, en gammal kompis till Krissie från universitetet. Kyle är läkare och de lever ett otroligt välordnat liv. Sarah har ett enormt kontrollbehov, som liksom Krissies utsvävande leverne, man förstår måste komma någonstans ifrån. En sak som hamnar utanför Sarahs kontroll är dock det faktum att hon inte blir gravid. De har försökt i flera år, men det blir helt enkelt ingen bebis.

När då Krissie plötsligt annonserar att hon är gravid, utan att ha träffat pappan till barnet mer än en gång, känner Sarah hur fruktansvärt orättvist livet kan vara. Att bli mamma är heller ingenting som faller sig helt naturligt för Krissie. Det blir väldigt svart, någon form av förlossningsdepression, som hon inte kommer ut ur. Sarah och Kyle bestämmer sig för att ta med sig Krissie på en vandringstur uppe i det Skottska höglandet , för att hon ska få komma bort ett tag.

Nu höll jag på att glömma bort en karaktär! Chas, som också delar lägenhet med Krissie och Kyle under universitetsstudierna. Chas sitter numera i fängelse för att ha attackerat en man med ett metallrör. Ingen vet varför eller vad som hände exakt och Chas vägrar ta emot besök. Chas agerande med metallröret har stor betydelse, men det här får man inte veta förrän nästan på slutet.

Som sagt, det här är skrivet med mycket humor, även om det faktiskt är mycket svåra händelser som ligger till grund för egentligen alla personernas agerande. Det var nog därför det tog lite tid att faktiskt förstå att det finns ett djup i berättelsen som inte syns till en början. Man luras av den humoristiska tonen. Till och med den hemskaste händelsen i boken (rätt förskräcklig faktisk när man tänker på den så här i efterhand) beskrivs humoristiskt. Det här, plus det faktum då att karaktärerna skiftar så radikalt gör att jag verkligen njöt av läsningen. Jag kommer definitivt läsa mer av Helen Fitzgerald. Gärna så snart som möjligt!

Den drunknade

2011-08-29T11:51:00.000+02:00

Titel; Den drunknade

Författare;Therese Bohman

Förlag; Norstedts

Till en början så blev jag helt tagen av Den drunknade. Språket trollband mig. Framförallt beskrivningar av barndomsminnen, lukter, smaker, känslor och händelser. På ett ställe precis i början höll jag nästan andan när jag läste eftersom igenkänningsfaktorn var så hög. Det var då Marina beskrev känslan av instängdhet och damm i lägenheten i Stockholm. Inte vantrivsel, mer en känsla av att det är svårt att ta riktigt djupa andetag.

Handlingen är den att Marina, som lite halvhjärtat pluggar konstvetenskap och egentligen ska färdigställa en uppsats men inte riktigt orkar hela vägen, ska besöka sin syster Stella och hennes sambo Gabriel. Systrarna (älskar att läsa om systrar!) står varandra inte särskilt nära. Stella har alltid tett sig lite ouppnåelig. Intelligent, stark, målmedveten och vacker. Svår att tävla mot. Om man nu nödvändigtvis måste tävla mot eller för den delen jämföra sig med sin syster.

Det är första gången som Marina träffar Gabriel och hon känner sig märkligt dragen till honom. Som om hon egentligen inte har något val, att hon inte har någonting att säga till om själv. Systrarna försöker lite trevande att tala med varandra, vissa dagar går det inte alls, men vid några tillfällen känner Marina det som om de håller på att bryta ett gammalt och invant mönster, som om de verkligen har någonting att säga varandra. Vid dessa tillfällen verkar det som om Stella vill dela med sig av någonting till Marina, någonting om Gabriel, men hon kommer aldrig till skott.

I början av boken sitter Marina på tåget på väg till Stella och Gabriel, och i slutet av boken sitter hon åter på tåget med samma destination, det är bara det att nu är det bara Gabriel kvar, Stella är död, drunknad.

Det tappar lite på slutet tycker jag, det känns som om berättelsen inte är helt färdig, men slutar ändå? Det känns helt enkelt lite snopet. Som om, men hallå, sedan då? Var det här allt? Lite kom jag att jämföra Marinas oförmåga att färdigställa sin mycket lovande uppsats, med slutet på boken. Börjar bra, men sedan orkar man inte riktigt ända fram. Ska dock bli spännande att läsa Therese Bohmans nästa bok.

Vit katt och red glove

2011-08-25T11:11:00.000+02:00

Titel; Den vita katten & Red glove
Författare; Holly black
Förlag; B Wahlströms & Margareth K. McElderry Books

Jag är väldigt förtjust i Holly Blacks nya serie, Berörarna. Jag läste den första på svenska och den andra på engelska, och kommer förmodligen även läsa trean på engelska. Inte för att översättningen på något sätt var dålig, utan för att jag vill veta vad som händer! Så fort som möjligt!

I Den vita katten träffar vi Cassel, som är den enda i sin familj av berörare, som inte har gåvan, eller kanske man ska säga förbannelsen. Är man berörare har man förmågan att manipulera känslor, död, lycka, drömmar etc. Eftersom det är olagligt att använda sig av dessa förmågor är det ingenting man talar högt om. Alla bär handskar, dels för att det inte ska synas vem som är berörare och vem som inte är det, men också för att skydda sig själv och andra mot att bli berörd. För vem vill exempelvis få sina drömmar manipulerade? Kanske förmås att utföra handlingar i sömnen som man aldrig skulle gjort om man var vaken? Eller vem vill få sina minnen raderade?

Även om Cassel inte har någonting att dölja i och med att han inte är berörare, betyder det inte att han inte har andra hemligheter. För tre år sedan dödade han sin vän, Lila, som han också alltid varit hemligt förälskad i. Han minns att han gjorde det. Eller? Hans minnen börjar spela honom spratt, samtidigt som han börjar drömma en massa underligheter. Sedan är det den där vita katten i hans drömmar, som känns så verklig. En natt vaknar han ute på taket till huset där han har sitt studentrum. Den episoden slutar med att hans familj får ta honom ur college, tills saken är utredd. Skolan kan inte ta ansvar för nattvandrare. Under tiden han är ifrån skolan börjar han få tillbaka minnesfragment och förstår allteftersom att något är fel. Någon eller några är inne och korrigerar hans minnen. Välskrivet och spännande! Något för Twilight, Frost och Fallen ängel läsare, absolut, men inte bara. Det här är lika mycket kärlek, relationer och framförallt spänning, som fantasy.

Om jag inte ska avslöja för mycket om vad som händer i ettan, så blir det helt omöjligt att skriva någonting vettigt om Red glove! Så, jag nöjer mig med att nämna att den fortsätter där ettan slutar och att jag tycker den håller måttet. Lika spännande och nästan beroendeframkallande. Väntar redan som sagt på att få läsa trean...

Ett bra tag senare än många andra

2011-08-23T15:50:00.000+02:00

Titel; En dag
Författare; David Nicholls
Förlag; Printz Publishing

Nu var det ett tag sedan jag läste En dag, men jag har inte kommit till skott att skriva något om den tidigare. Lite känner jag att det har redan bloggats och skrivits så mycket om den redan, så varför jag också, liksom? Men, samtidigt så tyckte jag ju att den var väldigt bra, så här kommer det lite kort bara.

Upplägget tycker jag är helt fenomenalt. Två unga männsikor som tillbringar en natt tilsammans när de är tjugo år, för att sedan gå skilda världar, och sedan dessa nedslag i deras liv åren mellan tjugo och fyrtio. Det enda jag känner att jag inte riktigt kan köpa är de där svåra åren för Emma. När ingenting gick bra, när hon åt för mycket, jobbade på Mexikansk restaurang och det bara var uppförsbacke hela tiden. Hon som var en sådan smart tjej, kanske inte med världens bästa självförtroende, men ändå. Klok, rolig och omtyckt av många. Varför fastnade hon i det där så länge?

Men, det är egentligen det enda jag hakar upp mig på, och till skillnad från en del andra kanske så tycker jag att slutet , även om det är hemskt på många sätt, är modigt! Det hade ju varit så enkelt om de levde lyckliga i alla sina dagar. Alltför enkelt. Jag tror inte En dag hade stannat kvar så länge i mina tankar, och fortsätta att dyka upp då och då, om slutet varit ett annat, mer väntat.

Jag har vid vissa tillfällen så gott som tvingat människor i min omgivning att läsa det här, och jag kommer att fortsätta göra så, om jag stöter på någon som inte läst den ännu!

Och en liten bild

2011-08-21T15:36:00.001+02:00

Tre på raken kanske var att ta i, men hur härlig sommarläsning som helst. Härlig miljö, sent 40-tal, utan mobiler och annan modern teknik!!

Liten test

2011-08-21T15:24:00.001+02:00

Testar lite bara, att blogga via mobilen, har inte klurat ut hur jag bifogar bilder ännu, men det ger sig nog ;-)

En mörk välsignelse

2011-08-13T16:58:00.000+02:00

Titel; En mörk välsignelse
Författare; Dennis Lehane
Förlag; Albert Bonniers Förlag

Eftersom jag ligger så grymt långt efter med inlägg, både när det gäller vuxen, ungdom och barnböcker, så tänker jag försöka hålla mig kort!

En mörk välsignelse är en snyggt skriven fortsättning på Gone baby gone. Skarp dialog med kanske något mer svärta än humor, och jag bara älskar språket. Ironin i kommentarerna av Kenzie då han befinner sig i till synes omöjliga situationer är grym.

I Gone baby gone hittar Patrick Kenzie och Angela McCready kidnappade Amanda 4 år och återbördar henne till mamman, även om de båda två är ense om att hon egentligen har det mycket bättre hos sina kidnappare. Detta är ett beslut de får leva med, men som hela tiden gnager och fortsätter att komma upp till ytan och störa.

I En mörk välsignelse ser de sin chans att ställa allt tillrätta då Amanda återigen är försvunnen. Hon har hunnit bli 16 år och verkar utåt sett må bra. Studiemotiverad, smart och med hela livet framför sig. När de gräver lite djupare, upptäcker de dock att Amanda kanske är lite för världsvan för sitt eget bästa och att hon är svår att riktigt komma in på livet. Uppdraget kompliceras också av att den ryska maffian också verkar vilja få tag på Amanda.

Precis som i Gone baby gone ställs värderingar på sin spets, när det helt plötsligt inte går att skilja på de goda och de onda karaktärerna.

Om det är som jag läst att detta var den sista boken om Kenzie och McCready så känns det lite trist, samtidigt som det var, enligt min mening, ett näst intill perfekt slut.

Juli

2011-08-09T11:18:00.002+02:00

Titel; Juli
Författare; Tania Kjeldset
Förlag; Rabén och Sjögren

Det här gillade jag verkligen. En otroligt fin och lite lågmäld skildring av ung kärlek, vänskap och det ibland besvärliga med att växa upp.

Handlingen utspelar sig på en ö, Shröderön, där Elin alltid tillbringar sommarloven tillsammans med sin bror och farmor. Sara, kompisen som hon tillbringar sina somrar med, men inte har någon kontakt med under vinterhalvåret är på plats som vanligt, men något har hänt under vintern. Det känns inte lika bra med Sara längre. Redan i slutet av förra sommaren visade Sara upp sidor som Elin antingen inte märkt tidigare, eller så kanske de inte funnits där tidigare. Sidor av svek och manipulerande. Sidor som Elin tycker riktigt illa om. Tjejernas relation , och då framförallt Elinas tankar och känslor, skildras så fint. Hur svårt det kan vara att bryta ett mönster, när man både vill att allt ska vara som tidigare, samtidigt som man vill stå upp för något eller någon och inte låta sig dras med i händelser man inte valt själv. Den där fruktansvärt jobbiga känslan när man gjort eller sagt något som man vet är fel, fast nu har det gått för långt för att stoppas, och man bara vill ha allt ogjort. Som läsare känner man starkt med Elin.

Den nya killen, Kato, som bor på ön över sommaren tillsammans med sin mamma konstnären kommer att betyda en hel del för Elin. Också Kato får man väldiga sympatier för. En kille som fått ta ett alldeles för stort ansvar alltför tidigt i livet. Men kanske tack vare detta tidiga ansvar har han också utvecklat en förmåga att kunna umgås med olika sorts människor. Han är duktig på att se andra människor och deras behov, och han bryr sig inte särskilt mycket om vad andra människor säger och tycker.

Jag hoppas att Juli bara är den första ungdomsboken av Tania Kjeldset som översätts till svenska!

Oskyldiga?

2011-08-08T13:26:00.000+02:00

Titel; Oskyldiga
Författare; Anne Cassidy
Förlag; Rabén & Sjögren

Som i alla Anne Cassidys böcker griper också Oskyldiga tag i läsaren direkt, och det blir riktigt spännande. Mman vill helt klart läsa vidare och få veta vad som egentligen hände den där natten då Daniel Feeny dör.

I början av boken räddar Ali, Stephen och Jackson Daniel från att begå självmord, och efter den kvällen börjar Daniel tillbringa mer och mer tid tillsammans med Ali och de andra. På ytan verkar allt vara frid och fröjd. Alla är på det klara med vad de ska göra till hösten; Ali pluggar för att komma in i Cambridge, Stephen ska starta eget och Jackson ska till Brighton. Men, något händer och bara fem veckor efter det att Daniels självmord avstyrs hittas han död.

Ali, Stephen och Jackson vet någonting om händelsen, men lovar varandra att aldrig någonsin berätta vad de vet.

Som jag nämnde tidigare tycker jag att detta är en helt klart läsvärd ungdomsbok, även om jag är lite fundersam till slutet? Det känns som om jag missade någonting? Jag läste om de sista kapitlen, men fick fortfarande ingen riktig ordning på det hela. Det skulle vara intressant att läsa den på engelska för att se om det är någonting som försvunnit i översättningen. Är det någon annan som läst och håller med mig om slutet? Eller som inte håller med?!

Spännande ny ungdomsserie av författaren till Tre

2011-08-08T09:02:00.000+02:00

Titel; Lasarusfenomenet
Författare; Kjetil Johnsen
Förlag; B Wahlströms

Jag läste bara de två första delarna i Tre-serien av Kjetil Johnsen. Inte för att jag inte tyckte om den, mer för att de var utlånade hela tiden, och då tycker jag det är bättre om unga låntagare får låna! Men, den här nya serien; Den fjärde parallellen kommer jag nog att följa bättre.

Den började lite sådär, tyckte jag nog, för att ta sig mer och mer och sluta riktigt häftigt med en riktig cliffhanger.

I första boken, Lasarusfenomenet, träffar man Emma som är ute på en utflykt med sin familj. De råkar ut för en olycka och Emma hamnar i koma. När hon vaknar är ingenting sig likt. Allt det hon trott varit sanning visar sig bara vara en liten del av sanningen, och allt hänger ihop med Emmas pappas arbete som forskare vid en militärbas ute i öknen.

Lite många trådar, kanske, att hålla isär, men bra driv framåt och mycket spännande läsning.

Långt ifrån så jag många jag hade tänkt mig...

2011-08-07T22:58:00.000+02:00

Inlägg på bloggen alltså. Under semestern. Men! Nu börjar vardagen igen, första arbetsdagen imorgon. Känns lite märkligt. Ungefär som jag kunde säga när jag var liten "Jag har en orolig känsla i mina axlar". (Obs! inte obehaglig på något sätt, jag trivs fantastsikt bra med mitt arbete, utan lite oroligt helt enkelt, något man inte riktigt kan sätta fingret på). En vecka till hade inte varit så dumt.

Jag har läst mycket men skrivit få inlägg. Så enkelt är det. Ska försöka ta tag i det lite bättre nu. Ska t ex skriva ngn sorts "har läst 2011-lista". Inte så kul att läsa för andra, kanske, men ett sätt för mig själv att se vad som känns angeläget att skriva om, eftersom jag faktiskt inte kan skriva om allt jag läser. Det hinns helt enkelt inte med.

Den senast utslästa boken under semestern är i alla fall;

Titel; Nigth world No. 1 (Includes; Secret vampire, Daughters of darkness and Spellbinder)
Författare; L. J Smith
Förlag; Simon & Schuster, New York

Nu har jag inte läst The vampire Diaries, så jag kan inte göra någon jämförelse serierna emellan, men jag tyckte det här var klart underhållande. Den här första volymen består alltså av tre delar, varav den första är översatt till svenska med titeln Att lura döden. Lite besviken blev jag när endast en av sidokaraktärerna ur första delen, var med i den andra, och ingen man kände igen från de båda första delarna i den tredje. Hade varit lite roligt om berättelserna hade knutits ihop på något vis, eftersom temat var i stort sett det samma i alla tre delarna, nämligen omöjlig kärlek. I dubbel bemärkelse. Varelser från the Nigth World som blir förälskade i människor, vilket är absolut förbjudet med tanke på att hela företeelsen Night world är hemlig för människorna.

Jag blev lite överskad av att det var rätt mycket humor i böckerna, vilket var ett plus tycker jag. Sedan kändes de kanske lite tama med tanke på att det är vampyrer, varulvar och andra ruggiga varelser det hela handlar om. Jag trodde till en början att de skulle vara lite otäckare, i och med att man tidigt fick reda på de fruktansvärda straff som utdelades om reglerna för the Night World bröts. Men, regler bröts till höger och vänster utan att något hemskt hände.Vilket i och för sig inte behöver vara fel, missförstå mig rätt, jag tycker inte alls att det behöver vara blodigt och hemskt för att vara bra, men det blev lite platt fall.

Jag är i alla fall glad att jag läst de här tre första delarna så jag kan svara på frågor om serien på jobbet. Det var som sagt underhållande läsning, perfekt semesterläsning, och jag är övertygad om att Twilight-läsarna kommer att älska det här också!

Lika bra som

2011-07-26T21:58:00.000+02:00

Utan ett ord och Alltför nära tycker jag nog inte att

Titel; Morgonen hon försvann
Författare; Barclay Linwood
Förlag; Kabusa

var. Klart bäst är, i mitt tycke, Utan ett ord, som jag tyckte var riktigt bra. Men de andra två är helt klart ok läsning. Det är spännande böcker med ett driv som gör att man vill läsa vidare. Och kanske är det jag som är lite trög, men jag tycker Linwood är skicklig på att lura läsaren när det gäller slutet. I Morgonen hon försvann möter vi Tim Blake som är en frånskild, inte så värst framgångsrik bilförsäljare, som ska ha sin dotter,Sidney, boende hos sig över sommaren. I vanliga fall bor Sidney med mamman och mammans nya man. Också han bilförsäljare, men lite mer framgångsrik sådan.

Blake ser fram emot sommaren, livet är inte så illa ändå. Jobbet fungerar hyfsat och Sidney ska sommarjobba på ett hotell i stan. Det flyter på så sakta, men så en dag så kommer Sidney inte hem efter jobbet. När Tim åker till hotellet får han till svar att någon Sidney har aldrig arbetat där...Han börjar med efterforskningar, frågar runt, håller koll på människor och affärer längst gatan där hotellet ligger, men får till en början inget napp. Inga av Sidney vänner vet vart hon har tagit vägen och polisen tar inte särskilt allvarligt på saken. Så hittar man Sidney bil, övergiven på en parkeringsplats, med blodspår från två personer i bilen, dels från Sidney själv och dels från en annan person, som sedan hittas mördad.

Det finns fortfarande inga livstecken från Sidney och mardrömmen bara växer. Någon annan, med annat än Sidney bästa för ögonen, verkar lika desperata av att hitta henne som Tim Blake själv.

Som sagt, en spännande historia och skön avkoppling för stunden, och har man inte läst de två första tycker jag man ska göra så!

Horses, horses, horses # 1

2011-07-18T16:30:00.003+02:00

När vi höll på som bäst att flytta om på Barn- och ungdomsavdelningen på jobbet, och jag satt och gallrade och fixade med hästhyllan, så fick jag plötsligt en rad av en låt i mitt huvud som jag inte kunde bli av med; Horses, horses, horses...Ingenting mer, bara detta ord, om och om igen. Väldigt enerverande. Tillslut kom jag på att det var Meg Ryan's röst jag hörde, ur filmen 'När Harry mötte Sally', i en scen på ett stort varuhus där Meg Ryan och Billy Crystal sjunger karaoke. Så kan det gå.

Det har ju egentligen ingenting alls att göra med det här inlägget, men det var när jag höll på där och fixa med hyllorna, bläddrade lite i böckerna, hela tiden med den där raden i huvudet, som jag kom på att jag skulle skriva några inlägg om hästböcker jag läst. Helt idiotiskt egentligen, eftersom det råder lite semesterstiltje här på bloggen, utan att det för den sakens skull råder någon som helst brist på böcker att skriva om, eftersom jag precis som vanligt läser massor. Men, det känns ändå lockande med hästböckerna eftersom jag läst en hel del sådana genom åren. Först då, så klart, när jag själv växte upp, sedan i och med mitt arbete, och sist men inte minst sedan vår dotter, T, började läsa hästböcker.

Först ut i den här lilla serien Häsboksinlägg, får nog bli en av T's, och mina för den delen, favoriter; Sigge-serien av Lin Hallberg, med ljuvliga illustrationer av Margareta Nordqvist. T tycker nog egentligen att hon är lite för stor för Sigge böckerna nu (10 år), men kan absolut inte låta bli att läsa dem i alla fall, så snart det kommer ut en ny. Likadant med Lin Hallbergs serie om Teddy, som kommer att få ett helt eget inlägg längre fram.

Serien om Sigge och de andra shettisarna heter egentligen BUS - Brobyungarnas shettisar. I den första boken, Alla älskar Sigge, får vi träffa Elina, som när hon är ute med sin mamma i bilen, får syn på en hage där det går ett gäng shettisar på bete. Hon fullständigt kräver att mamman ska stanna bilen så hon får kliva ur och ta sig en närmare titt på dessa ljuvliga varelser. Mer än så behövs inte. Elina är fast. När hon sedan får lov att börja ta ridlektioner för Ingela (världens bästa ridlärare!), och dessutom träffar älsklingshästen Sigge, är lyckan total.

Elina blir, en hästtjej uti fingerspetsarna. En sådan där tjej som lever och andas hästar. Dom finns, vet ni, på riktigt! Allt kretsar kring stallet och favorithästen. Men, vad som är så mysigt med Siggeböckerna är att de rymmer en del annat också. Elinas ridkompisar, som också älskar att rida, och som också har favorithästar, tar en del plats i böckerna. Det är inte helt lätt att vara 8-9 år sådär och kanske tycka om samma häst! Det kan bli helt enorma problem. När det sedan är så att Elina är hästtjej i kvadrat och de andra så där lite lagom intresserade kan det bli problem där också. Det gäller ju att hitta en balans i tillvaron, vilket kan vara knepigt som liten tjej eller kille. Hur som helst är det här riktigt mysiga böcker, inte minst med tanke på de urgulliga illustrationerna. Kul är också Sigge och hästbrorsan Sam (och de andra hästarna???) finns på riktigt i Lin Hallbergs ägo. In i mellan kommer det lite tunnare böcker utanför BUS-serien som exempelvis Sam och Sigge, där man får träffa shettisarna innan de kom till Brobystallet.

Siggeböckerna i ordning är:

1. Alla älskar Sigge
2. Torsdagar med Sigge
3. Kom igen, Sigge
4. Sam och Sigge
5. April april, Sigge
6. Ridläger med Sigge
7. Simma lugnt, Sigge
8. Äventyr med Sigge
9. Det spökar, Sigge
10. Hoppa högt Sigge

I november 2011 kommer nästa lilla bok om Sam och Sigge;
Natten då Sigge föddes. Både jag och T kommer säkert att läsa så fort vi kan lägga vantarna på den...

Sedan har det också kommit;

Sigges kompisbok
Ponnystallet 1
Ponnystallet 2

Så det finns en del att läsa och pyssla med för den som, precis som Elina, blivit drabbad av Siggesjukan!

Sommarhuset

2011-07-04T08:37:00.000+02:00

Titel; Sommarhuset

Författare; Anna Fredriksson

Förlag; Forum

Jag tyckte om Sommarhuset, även om jag fick lite ont i magen av den. Men det var kanske det som var meningen? För det första så får jag ju erkänna att jag till en början kände stort medlidande med Eva då hon efter mammans självmord hamnar i en situation där hon själv ser det som självklart att hon, och hon ensam, ska ärva mammans sommarhus. Syskonen har ju aldrig varit intresserade? Det är ju hon, Eva, som tillbringat all sin lediga tid där tillsammans med mamman, som stöd, men också för att hon verkligen älskar det där huset, det där stället. Jag kan förstå den oresonabla skräcken i att inse att det kanske kommer att bli så att någon annan, helt främmande familj, kommer att springa i ens egen trappa, strosa längst ens egen stig ned till vattnet, eller sitta på ens egen altan om sommarkvällarna. Hemska tanke.

Det här är en bok om relationer, kanske missförstånd sedan lång tid tillbaka, och om att plötsligt inse att ens liv som det sett ut tidigare kommer att ändras, och att man inte vet hur saker och ting kommer att se ut i fortsättningen.

Vad som känns mest sorgligt i boken, tycker jag, är att man förstår ju att syskonen haft en nära relation under en tid då de växte upp, att Eva tog hand om sin lillasyster och att systern såg upp till Eva och strävade efter hennes gillande. Någonting hände på vägen, när Eva blev fast (eller gjorde ett val) att ensam ta ansvar för mammans liv. Mamman som var akademiker ut i fingerspetsarna, som alltid arbetade och satte sitt arbete före allt annat. Men som också var sjuk, så pass sjuk att Eva aldrig kunde släppa kontrollen helt, att hon alltid gick omkring med en liten gnagande känsla av oro.

Man vill ju gärna tro på det där som prästen säger till Eva i boken, att vad som är så fint med syskon är att man alltid har dem kvar, vad som än händer. Men, mitt i en bitter arvstvist med vitt skilda meningar om vad som är rätt och riktigt, tänker nog de flesta inte riktigt så.

Hur som helst så är ju ens syskon människor man har känt på ett väldigt speciellt sätt hela livet och samtidigt en fantastisk tillgång. Någon eller några som man kan vara sig själv tillsammans med på ett unikt sätt. Sedan kan det nog vara bra att inse att även om man är syskon så känner man inte till vartenda skrymsle hos varandra. Och tur är väl det?

Det är en lättläst bok, som inte lämnade jättestarka spår precis efter läsningen, men som jag kommer på mig själv med att tänka på då och då. Den lämnar lite frågetecken efter sig. Jag hade velat gå in lite djupare i några av personligheterna, som exempelvis mamman. Nu blev det lite känslan av att skrapa på ytan. Komplexa personer och komplext ämne som kanske kräver lite fler sidor för att kännas riktigt hel. Men, som sagt, jag tyckte om boken, och det måste ju ändå vara ett gott tecken att jag som läsare skulle vilja veta mer om personerna?

Fifteen love

2011-06-27T11:26:00.000+02:00

Titel; Fifteen love

Författare; Peter Barlach

Förlag; Bonnier Carlsen

Jag läste Inte bara tennis när den kom, jag tror det var 2007. Då var John bara 12 år och hans mamma hade precis omkommit i en bilolycka. Sedan har jag av någon anledning inte läst Dubbelfel, som är den andra boken om John. Varför vet jag inte riktigt, för jag tyckte mycket om Inte bara tennis.

I Fifteen love har John hunnit bli 15 och ska fylla 16. Det är helt andra tankar i hans huvud nu, såklart, om man jämför med den första boken. Nu är det mycket sex och festande som tar plats. John går i nian och är väldigt trött. Han är skoltrött och han är trött på tennisen och trött så där i största allmänhet. Han går liksom och väntar på att något ska hända. Vilket det också gör. Jag tycker det är fint skildrat, det där om att på ett sätt vilja att något ska hända men på annat plan vilja stoppa det som håller på att ske. Att man är medveten om att något är fel, men att det ligger utom ens kontroll att göra någonting åt det. Som om stenen i rullning inte går att få stopp på.

Jag blev, även om jag gillade ettan, positivt överraskad av läsningen. Nu hoppas jag att det kommer en bok till. Jag vill väldigt gärna veta vad John tänker göra av sina nyfunna livserfarenheter.

Utan djur så dör jag

2011-06-22T10:29:00.000+02:00

Titel; Utan djur så dör jag

Författare; Siri Spont

Illustratör; Jonna Björnstjerna

Mysig bok om Tilda och bästa kompisen Thea, som efter att ha parat sina kaniner, står där med en hel koloni kaniner. Deras föräldrar är väl inte så där över sig förtjusta, så tjejerna har lovat att skaffa fram lyckliga ägare till alla ungar.

Det bästa med den här boken är inte djuraspekten, även om det är kul att läsa om kaninerna, hundarna, hästarna etc., utan hur kompisrelationerna skildras. Det är så mitt i prick på ”leka tre temat” fast för lite äldre barn.

Att texten bryts av med lite gulligt humoristiska illustrationer i ett serieliknande format gör det hela ännu roligare att läsa. Jag ser fram emot att läsa de andra delarna i serien när de kommer och jag tror att det här blir en riktig hit för många läsare i den ”icke existerande bokslukaråldern”…

Läser gärna mer av

2011-06-08T14:42:00.000+02:00

Titel; Fyra dagar fyra nätter

Författare; Morgan Matson

Förlag; Rabén & Sjögren

Jag hade verkligen rätt så höga förväntningar på Fyra dagar fyra nätter. Allt positivt som skrivits om den på Amazon och inte minst Johanna Lindbäcks inlägg på Bokhora bidrog självklart till detta. Bara jämförelsen med Sarah Dessen gjorde ju att jag ville läsa med en gång. Och jag blev inte besviken, tvärtom. Jag gillar verkligen det här och bara hoppas att det kommer mer. Jag har inte kollat upp om det är någon ny roman på gång på engelska ännu, det kanske det är?

Sedan gillar jag Morgan Matsons tack i slutet av boken där bland annat David Levithan och Jenny Han nämns. Känns mysigt att tänka sig att dessa författare suttit och fikat och pratat fyra dagar fyra nätter och Ingen sommar utan dig tillsammans!

I början kände jag mig lite kluven till de inflikade låtlistorna och reseanteckningarna om de olika delstaterna, men efter ett tag tyckte jag absolut att jag ville ha med dem. Huvudpersonerna, Roger och Amy är sådana där karaktärer som man bara älskar med en gång och verkligen vill veta allt om, och de här inflikade sidorna gör att det känns som om man kommer de närmre inpå livet.

Amys liv är inte alls särskilt muntert i början av boken. Pappan har omkommit i en trafikolycka där det var Amy som körde bilen. Hon anklagar sig själv, även om olyckan inte var hennes fel. Mamman är inte till så stor hjälp här heller. Hon bestämmer sig hux flux för att familjen, det vill säga Amy, hennes tvillingbror Charlie och mamman, ska flytta från Kalifornien till Connecticut för att få en ny start. Charlies drogproblem, som alla har mer eller mindre blundat för alltför länge, spårar plötsligt ur helt och han sätts på en avgiftningsklinik. Mamman själv flyttar iväg själv först för att fixa med nya boendet och det är meningen att Amy ska komma efter direkt när hon slutat skolan. Problemet är att hon behöver få med sig familjens bil, och hon kör inte bil längre. Inte efter olyckan. Man kan fundera lite över mammans sätt att hantera saker och ting här. Amy blir lämnad ensam och får hantera all sorg och all skuld över olyckan helt ensam. Till saken hör att Amy är, eller har i alla fall alltid varit före olyckan, en ”duktig flicka”. Hon fixar, hon klarar, hon är inte till bekymmer. Till skillnad då från brorsan. Förmodligen hänger mamman upp sin egen tillvaro på det här att hon vet att hon kan lita på Amy. På Amy som håller på att gå i bitar utan att någon lägger märke till det.

Bilkörningsproblemet löser man genom att mammans väninnas son, Roger, kommer in som en räddande ängel och erbjuder sig att köra Amy. Vad ingen av mammorna vet är att Roger har en egen agenda. En liten sak som han känner att han behöver ta hand om. Något ouppklarat. Allt som krävs är en liten omväg från deras in i minsta detalj planerade resrutt.

En resa på fyra dagar genom landet, som Amy befarat skulle bli helt outhärdliga dagar, blir efter deras första lilla omväg någonting helt annat. Sakta börjar Amy känna och tänka igen. Hon träffar människor som får henne att vakna upp ur den där dvalan hon befunnit sig i allt sedan bilolyckan. Det kanske finns en väg tillbaka genom sorgen, en väg tillbaka till ett vanligt liv igen.

Som sagt, jag gillar det här jättemycket. Amy och Roger är helt underbara karaktärer med mycket värme och den där stillsamma typen av humor som jag bara älskar. Jag läser gärna mer av Morgan Matson och jag läser också gärna mer om Amy och Roger. Lite upplagt för en fortsättning var det väl allt?

En sak till; Den där ”gissa vilken person jag tänker på-tävlingen”, de håller på med. Den gör vi alltid också en variant av i min familj när vi åker bil. Hädanefter kommer jag förmodligen alltid att skänka Amy och Roger en tanke när vi leker den här leken…Och kanske önska att min familj befann sig på en resa tvärsöver USA...

Little Darlings

2011-06-08T09:11:00.000+02:00

Titel; Little darlings

Författare; Jacquelin Wilson

Förlag; Alfabeta

Destiny har i hela sitt liv vetat om att hon är dotter till en berömd rockstjärna. Hennes mamma har alltid varit helt ärlig och berättat precis hur det var. Att de var så unga när de träffades, hur förälskade de var, men att det sedan var något som gick snett. Hon har också berättat att precis då hon hade tänkt åka till London och berätta för Destinys pappa att hon var med barn, så fick hon läsa i skvallerpressen att han hade träffat någon annan, som även hon var gravid. Då bestämde Destinys mamma sig för att inte störa, utan att istället vänta på rätt tillfälle.

Destiny och hennes mamma följde med i händelserna kring pappan och hans andra familj genom vad som skrevs i tidningarna. De hade en stor klippbok där de klistrade in alla bilder på Destinys halvsyskon, och på något underligt vis så kände Destiny att hon hörde samman med den här andra familjen som levde så totalt annorlunda mot vad hon själv och mamman gjorde.

När Sunset, som halvsystern som är lika gammal som Destiny heter, och Destiny tillslut träffas (under rätt underliga förhållanden) känner de båda ett starkt band emellan sig. Sunsets mamma, den berömda fd fotomodellen, ställer till ett fasligt liv och skiljer tjejerna åt. Men, nu har de träffats och ingenting kan göra det mötet ogjort.

Man känner igen karaktärer och handling i Little darlings från JW tidigare böcker, och jag tycker om det, precis som jag har tyckt om det mesta jag läst av henne. Främst för att hon alltid skildrar barn och ungdomar så fint. Barnen är för det mesta kloka och omhändertagande och det är ofta någon lite alternativ, halvtokig men innerst inne snäll mamma med i bilden. Ibland blir man aningen trött på alla dumma vuxna som skildras i barn och ungdomslitteraturen, men så känner jag inte då det gäller Jacquelin Wilson, även om det även hos henne förekommer att det är barnen som står för det praktiska och ofta också för förnuftet. Skillnaden tror jag är att hon skildrar i stort sett alla karaktärer med respekt för personen (undantag finns, det existerar riktigt elaka vuxna även hos Jacquelin Wilson, men dem skildras som just elaka, med eller utan förklaring till sitt beteende, och inte bara som hopplöst idiotiskt dumma vuxna). Det finns också alltid bra och omhändertagande vuxna i JW böcker. Det kan vara en mamma, en mormor eller någon annan, men där finns alltid någon.

Har man läst och gillat JW förra bok Tvillingsjälar så tror jag absolut att man tycker om Little Darlings också. En sak gällande JW tidigare böcker; varför dessa barnsligt tecknade omslag? De avskräcker de lite äldre läsarna. Innehållet är ofta mognare är vad omslagen visar och det är (som alla som arbetar med att få barn och ungdomar att läsa känner igen sig i!!!) fruktansvärt svårt att sälja in en bok som signalerar ”barnslig” till unga läsare. Tvillingsjälar och Little darlings är fina undantag, med mycket tilltalande omslag som går hem.