Författare; Sofia Nordin
Förlag; Rabén & Sjögren
Recensionsexemplar
Det här är en dystopi, och är i början rätt läskig. I stort sett alla i hela staden där Harriet bor är döda. Hon träffar inte på en annan levande själ. Alla har dött i någon fruktansvärt smittsam sjukdom. Ingenting fungerar.
Harriet tar sig till sin skola, där hon vet att det finns utrustning som hon kan komma behöva för att klara sig ute i naturen. Hennes plan är att ta sig ut till en gård de har besökt med skolan, som ligger en bit utanför stan och där hon vet att det finns djur och mat.
Sofia Nordin beskriver riktigt bra hur det det måste kännas att tro att man faktiskt är helt ensam i hela världen och att inte veta hur man ska bära sig åt för att faktiskt överleva. Harriet klarar sig dock helt strålande. Hon lär sig både det ena och det andra och börjar känna sig hemmastadd på gården. Efter ett tag anar hon att det är någon som bevakar henne ... Jag ska inte avslöja något ytterligare i handlingen, men efter att precis ha läst tvåan, så kan jag ju säga så mycket som att det förmodligen kommer även en trea!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar