onsdag 25 april 2012

Den absolut sanna historien om mitt liv som halvtidsindian

Titel; Den absolut sanna historien om mitt liv som halvtidsindian
Författare; Sherman Alexie
Förlag; Rabén och Sjögren


Jag har skrivit om Den absolut sanna historien.... tidigare, på Annettes Bokblogg. Anledningen till att jag känner att jag vill lyfta den igen är att vi ska prata om den i em på bokcirkeln vi har för unga på bibblan. Jag hade lite glömt hur bra den är. Den är helt FANTASTISK. Har ni inte läst, så LÄS; LÄS; LÄS! Ni kommer inte att ångra er. Man vill både skratta och gråta. Det här är definitivt en bok som både unga och vuxna ska läsa, låt er inte "luras" av att det är en ungdomsbok.

Så här skrev jag på Annettes bokblogg om boken;

Den här boken handlar om Junior och baserar sig på en sann historia. Det är en både väldigt roligt och väldigt sorglig bok. Junior föds med en hjärnskada och ges inte många chanser att överleva en operation när han är sex månader gammal. Han klarar operationen men får en massa men och besvär, som stamning, läspning och vattenskalle.

Junior växer upp i ett reservat i USA och han blir mobbad i stort sett ifrån det han lär sig att gå, och detta bara fortsätter. Junior håller sig mest för sig själv, sitter hemma och tecknar serier som han blir riktigt bra på. Han har en vän, ett riktigt råskinn som bär på så mycket ilska och aggressioner att han inte gör annat än att slåss och förstör saker. Den här kompisen skyddar Junior så gott det går, och de är oskiljaktiga.

På grund av en händelse på skolan blir Junior avstängd under en längre period, vilket han tycker är extremt orättvist och samtidigt väldigt långtråkigt. En dag får han besök av den lärare som orsakade avstängningen. Den här läraren får Junior att inse att han, med sin begåvning, måste lämna reservatet för att överleva, för att inte bli alkoholist eller narkoman inom de närmsta fem åren. Som så gott som alla vuxna i reservatet sorgligt nog slutar som.

Junior bestämmer sig för att börja i en annan skola som ligger i staden närmast utanför reservatet, ungefär tre mil därifrån. Bara det att ta sig till och från skolan blir väldigt besvärligt. Antingen så finns det inte pengar till bensin eller så är ingen nykter nog att köra honom. Ibland kan han inte skrapa ihop pengar till bussen utan måste gå hela vägen hem.

Det här en stark bok. Man vill både gråta och skratta när man läser den.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar