Inte som Hungerspelen eller Frost men klart godkänd

tycker jag att

Titel; Cirkeln
Författare; Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren
Förlag; Rabén och Sjögren

var! Vad jag kände när jag läste var att jag reagerade på vissa likheter med andra böcker, vilket ju är oundvikligt när man läst mycket ungdoms. Men, problemet var att jag tillslut började leta likheter och det blev lite jobbigt att läsa med sådana glasögon. Inte för att jag led på något sätt under tiden jag läste. Tvärtom!

I och med att så många har skrivit om boken redan, på olika plan, så känns det här inlägget smått onödigt, men det känns också konstigt att inte skriva någonting...

Lite kort så har vi 6 tjejer i en liten bruksort, där nästan allt utom möjligtvis pizzerian är nedlagt. De här tjejerna har absolut ingenting gemensamt och har absolut inget som helst intresse av att lära känna varandra närmare heller. Det blir en minst sagt påtvingad vänskap i och med att det visar sig att alla 6 är häxor med olika egenskaper, och också utvalda att tillsammans bekämpa de onda krafter som är på väg att växa sig starkare än på många år. Några av tjejerna vill absolut inte vara med om det här, några är väl lite lagom skeptiska och någon tycker det känns helt ok redan från första början. Som en chans att själv påverka och ändra på saker och ting som känns tunga i tillvaron. Nu är det ju inte meningen att de ska använda sina olika gåvor för att lösa sina privata problem, men det blir ju svårt att låta bli.

Meningen är att de ska lära sig att samarbeta för att till fullo kunna utnyttja sina krafter. Faktum är att de måste arbeta tillsammans för att förhindra att fler häxor mördas.

Om man ska reagera negativt på någonting, så tyckte jag nog att jag saknade lite mer bakgrund till vad exakt det är som håller på att hända? Varför växer sig de magiska, mörka krafterna starka just nu och varför är de här tjejerna utvalda och vad är det de ska göra? Mer än att ta reda på vem som är ond och hindra honom/henne från att döda fler häxor? Det saknas lite information här tycker jag men det klarnar kanske i tvåan. Eller så kanske jag missade någon viktig information?

Det bästa med Cirkeln, tycker jag, var inte just de magiska inslagen utan beskrivningen av tjejerna. Jag tyckte att deras olika personligheter kom fram så bra. Man sympatiserade med dem alla! Eller, tja , nästan alla i all fall, och ville att de skulle ta sig igenom de där åren som kan vara så extremt påfrestande på ett bra sätt. Det känns nästan som om alla tjejerna är baserade mer eller mindre på någon verklig person, de blir verkligen levande med sina våndor över kärleksliv, skola, familj, vänner, ja livet helt enkelt.

Som sagt, för mig var det här inte lika bra som Hungerspelen eller Frost, om man nu ska hålla på och jämföra. Men, jag kommer självklart att läsa tvåan och trean när de kommer. Känns bra att ha läst Cirkeln så man kan svara på lite frågor när de dyker upp på bibblan!